På sätt och vis är det lite uppfriskande med någon som rasar mot bloggen. Det kan vara nyttigt. Men en förhoppning jag har, är att även om jag med min blogg inte lyckas erbjuda någon lösning på livet, så vill jag i alla fall inte bidra till att göra det sämre för den som läser. Livet. Därför vill jag tacka för alla otroligt fina och värmande ord, som antyder att jag i alla fall inte har misslyckats helt med den föresatsen.

Fast det är klart, alla de som har begått självmord, eller förgiftats till stumhet av Korvasbloggens trivialiteter syns ju inte bland kommentarerna. Till dem vill jag säga förlåt.

Även om det kommer aningen försent.