Vi har satt månadsskiftet som datum för Korvas att sluta med nappen. Tandläkaren tyckte att det var en god idé att sluta till sommaren, vilket kändes rimligt. Dessutom är det mest på natten som hon använder den nu. Första tanken var att vi skulle lämna napparna på skansen, men när vi var där för några veckor sedan visade det sig att lillskansen, platsen för överlämnandet av nappar, inte öppnar efter sin renovering förrän nästa år.

Istället har vi skapat ett nappträd. Vi var ute på promenad och medan Lisa uppehöll Korvas hängde jag upp en av hennes nappar i ett träd och sedan berättade vi att det var ett nappträd där vi snart skulle lämna hennes nappar. Hon blev peppad direkt och har pratat om det varje dag sen dess. ”Jag är stor och ska sluta med nappen”, säger hon. ”Ska hänga nappen i trädet.”

Ett problem som jag inte har räknat med är att hon kopplar ihop så mycket med att sluta med nappen – att hon därmed ska bli stor. Hon blev förtvivlad en gång i en klätterställning över att de andra, betydligt äldre barnen, var så mycket bättre på att klättra, vilket jag förklarade hade med deras ålder att göra. ”När du blir stor kommer du också att vara så bra på att klättra”, sa jag till henne. Följaktligen tror hon nu att hon kommer att kunna klättra samma dag hon slutar med nappen.

Den nöten har vi åtta dagar på oss att knäcka.