Det har spekulerats en del om min kamera. Sanningen är att den faktiskt har återfunnits nu, även om jag ännu inte har den hos mig. Historien om hur kameran försvann och sedan kom tillbaka är riktigt fascinerande, vilket gör att jag grämer mig extra mycket över att inte kunna redogöra för den. Men faktum är att jag har snärjt in mig i en serie lögner som gör det omöjligt. Egentligen handlar det snarare om att jag genom tystnad har undvikit obehagliga sanningar, vilket faktiskt inte alls är samma sak som att ljuga, men likväl har det försatt mig i ett så känsligt läge att jag gör klokt i att hålla tyst om saken. Det är för mycket som står på spel.

MEN, viktigast är ju trots allt att chanserna att någon gång ibland få syn på en bild i Korvasbloggen har ökat avsevärt. Bara för att ge er blodad tand inför kommande tiders bildfest, lägger jag upp den här från arkivet.

Intresset för maskrosor håller förövrigt i sig. Det har rent av blivit större, även om Korvas för tillfället bara vill plocka maskrosor som sover.

Det här med döden är komplicerat även för henne.

 

(Här skulle alltså bilden ha varit om inte datorjäveln hade hängt sig varje gång jag försöker lägga upp den.)