Sanningen att säga så saknar jag Lisa. Jag saknar henne enormt mycket. Jag vill visa henne på så många sätt att jag är lycklig med henne och att jag älskar henne, men det får liksom inte plats i vardagen. I alla fall alldeles för lite plats, därför att småbarnslivet håller strupgrepp på en ibland. Det här är baksidan med bebistillvaron, helt utan tvekan. Det är småbarnslivets fula röv, så att säga.  Jag saknar att vara bara med Lisa. Att plötsligt säga: ”Du, ska vi inte gå ut och ta en bärs” och sen göra det. Bara sådär. Jag saknar att vakna bakis med Lisa och inte behöva gå upp förrän man känner för det. Inte för att jag längtar efter att vara bakis, men för att det är en situation som ganska väl illustrerar en frihet som man får ge upp, när man har barn, den friheten man har tillsammans.

Det är konstigt hur man faktiskt tvingas göra slut lite grann med sin partner när man skaffar barn. Det är det svårt att förbereda sig på. Man är så fokuserad på hur ens förhållande till barnet ska bli, inte på hur förhållandet till den man skaffar barn med kommer att bli. Det är nog många som tar det lite för givet. Och även om man fortfarande är ganska fri, när man är två, så är det en enskild frihet. Det är så många saker man inte kan göra tillsammans, därför att den ena måste vara hemma med barnet, och det är skittråkigt. Barnvakt i all ära, men det kräver en viss framförhållning. Och det är inte heller omöjligt att vid de tillfällen man har skaffat barnvakt så är man så trött att man bara vill gå hem igen och lägga sig.

Ändå så är jag jävligt lycklig. Och jag kan fortfarande inte smälta hur fantastiskt det är att Korvas finns och hur fantastiskt det är att jag får dela henne med Lisa. Den gråa trista vardagen har ingenting med Korvasson att göra och samtidigt har det har allt med henne att göra. Men det som tär är situationerna som uppstår runt Korvas och inte Korvas. Men man får ha fler känslor samtidigt, det är helt i sin ordning. Man kan vara lycklig över någonting och sakna någonting annat så in i helvete mycket, samtidigt.

Det är okej.

Korvas har varit en riktigt glad och fin bebis de två senaste dagarna. Hon äter mandariner och leker med sina julklappar och underhåller sig själv ganska bra. En underbar och gosig liten skit. Hon har fått fem julklappar (ingen av oss):

Två mycket tjusiga nappar med en fin stjärna på. En plastkula med en sköldpadda inuti. Sköldpaddan flyter inne i kulan så att den alltid är rättvänd och så har den en fjäril som svans. En mjuk och härlig igelkott. Korvas log när vi öppnade paketet, det var kärlek vid första ögonkastet. Och så har hon fått sponsring till nästa etapp av babysimmet. 

Korvas låg och sov i vagnen när det var julklappsutdelning, så hon missade när tomten på bred skånska önskade alla god jul. Det var Korvassons egen farsa som var tomte. Skånskan drog han till med för att förvilla Lisas lillebror. Simon som han heter är sex år gammal, men redan morbror till två stycken. Till Molly som är nästan dubbelt så gammal och så till Korvas. Så kan det se ut i en modern familj. Om något år kommer Molly kunna vara barnvakt åt sin morbror. Skånskan gjorde tricket, tror jag. Annars hade han varit säker på att det var jag, nu var han mest förundrad över att tomten pratade skånska.

Korvas pappa är lite bakis idag och har än en gång konstaterat vilken liten och löjlig stad stockholm är (mentaliteten pratar jag om). I stockholm ska man känna sig speciell och utvald över att få bli insläppt och trängas med vackra människor och armbåga sig fram för att få köpa en öl för femtiosex kronor. Stockholm är en liten skithåla som vill vara stor.

Ahlgren tog jag på bar gärning idag, när hon satt och kissade i blomkrukan. Jag flög upp och bar den droppande katten i nackskinnet och satte henne i lådan. Det gick ett spår av kissdroppar på golvet mellan blomkrukan och kattlådan, men väl i lådan var dropparna slut.

Igår hade jag min första Korvasfria kväll på länge. Vi träffades några vänner på café Piastovska för att äta Polsk schnitzel med surkål och dricka några öl. Jag blev lovad en liten sovmorgon men det blev ändå en lugn kväll för att Lisa skulle jobba idag på öppningen av Galeria Sentimental på Tensta Konsthall och jag skulle följaktligen ha Korvas.

Efter Piastovska gick vi till Tranan och Sedan till Peppar. Efter det gick vi hem och då var väl klockan ett halv två någonting.

När Lisa kom och väckte mig vid 09.30 i morse och meddelade att det snart var dags, började jag fundera på om jag och stora delar av min bekantskapskrets har fått en lite skev uppfattning om innebörden av en ”lugn kväll”. Jag hade druckit åtta öl, gjort av med tusen spänn och mådde skit! 

Nu tror jag att vår definition av en lugn kväll lever kvar från en tid när man kunde sova hur länge man ville dagen efter, kanske bara gå upp för att ta en till huvudvärkstablett. Den här bloggen i sig är ett bevis på att den tiden är förbi. Korvas tar ALDRIG sovmorgon!

Lisa ropar att nu måste hon gå om några minuter och jag mumlar till svar, i ett patetiskt försök att låta piggare än jag är: ”Mm jag kommer om tre minuter, funkar det?”. Samtidigt tänker jag att jag skulle behöva åtminstone trehundra minuter för att likna en anständig människa. Jag kommer ut, blek om nosen, i mina alldeles för stora kalsonger (ett felköp på åhléns (för två år sen!)) och får syn på det kokta ägget och tallriken med mjölk och björnbär som min fantastiska flickvän har ställt fram åt mig, och utbrister (oförskämt): ”Åh du, det där får nog vänta ett bra tag”. Samtidigt som jag säger det känner jag att allt inte står rätt till och säger i nästa andetag: ”Du, jag måste kräkas lite, hinner jag det?”.

Fem minuter senare står jag där, om möjligt ännu blekare, i mina alldeles för stora kalsonger. Lisa har gått och min underbara, varma, väldoftande lilla bebis sprattlar omkring i sin ”gåkärra” och babblar och gapar och skiter fullständigt i hur jag definierar en lugn kväll.

Lyckligtvis blev Korvas väldigt snabbt trött och vi sov i ljuva trettiofem minuter på soffan. Hon på behörigt avstånd från min mun. Sedan tog vi en riktigt skön promenad på Långholmen i höstsolen, tillsammans med min kompis Ida som jag inte sett på länge. Korvas sussade och fick sedan mat ur en föruppvärmd flaska på en bänk vid amfiteatern uppe på kullen. Efter det tog vi en fika på Lasse i Parken och gick hem.

Nu är Lisa på Kvarnen med konstfolket. Imorgon ska hon få sovmorgon och Frukost. En repris av min middag: Ett kokt ägg och en tallrik mjölk med björnbär.