Kanske är jag inte rustad för den nya tiden. Det kan vara så, eftersom jag får ett plötsligt lugn när bristen på täckning inte tillåter mig att ringa, sms:a, surfa, maila eller blogga. Men jag behöver den ursäkten, för att inte känna att jag borde. Kanske är det så med oss som är tillräckligt gamla för att ha upplevt ett någorlunda vuxet liv före mobiltelefonen och internet, men tillräckligt unga för att helt ha sugits in i beroendet. Vi som är mittemellan. De yngre har haft det i modersmjölken, eller i bröstmjölksersättningen för den delen, och de äldre har varit utan så länge att distansen kan hållas intakt.

Samtidigt är det fantastiskt. Jag älskar att det går att hitta information om vad som helst på nolltid, och att vem som helst kan göra sina tankar tillgängliga för halva världen, genom en enkel knapptryckning. Det är fascinerande.

Men det är ett liv utan lukter. Ettor och nollor luktar inte och utan lukter blir man nedstämd förr eller senare, det går inte att komma ifrån. Det är den absolut största anledningen till att hundar och katter inte befattar sig med datorer och mobiltelefoner – att det är ett liv utan lukter. De lever bland människor, men de har inte glömt bort att de är djur. Men det har vi.

Vi som är mittemellan.