Fisen hade ställt klockan på halv nio och jag var uppe tidigare för att förbereda lite, sätta på ugnen och ta fram ingredienserna. Lisa fyllde nämligen år idag och då hör det till att vi gör en tårta och lite kalasstämning på morgonen, innan vi väcker födelsedagsbarnet. Jag bakade en kladdkaka som Molly dekorerade med små silverkulor i formen av ett hjärta. Det var samma burk med silverkulor som jag köpte den första födelsedagen för Lisa, som jag var med och firade. Då var Fisen en riktigt liten skit, som instruerade mig precis om hur det skulle gå till när man skulle fira hennes mamma. Hon var uppspelt kvällen innan och hade svårt att somna. Då bakade vi ingen tårta, men jag lyckades i sista sekund få tak på en köpetårta. Det var den minsta tårta jag sett i hela mitt liv men den kostade tvåhundrasextio kronor. Jag trodde att damen i kassan skämtade, då tårtan inte var större än en semla. Men hon skämtade inte och den sena tiden på en söndag gjorde att jag inte hade något val. Till tårtdistributörens försvar var det en riktigt lyxig och mäktig liten tårta. Molly hade heller aldrig sett en så liten tårta, men hon godkände den till slut, efter att jag hade berättat hur exklusiv den var.

När kakan var klar blåste vi upp några ballonger och hängde upp lite serpentiner, som jag hittade i en kartong märkt ”kalas”. I samma låda fanns det även några partyhattar. Och eftersom det här var Korvassons allra första födelsedagsfirande av sin mamma, så ansåg vi det vara på sin plats med en hatt, även för hennes del. Sen tågade vi upp, i våra hattar, till Lisa och sjöng.