Idag satt Korvasson och jag i väntrummet på BVC och läste lite i det gula häftet som man fyller i längd, vikt och huvudomfång i. Hon satt helt stilla i mitt knä och pekade då och då på lite siffror och sa ”titta”. Hon väser oftast fram ordet ”titta” men det betyder i alla fall titta, den saken är klar. Vi satt i kön för den öppna mottagningen och Korvas skulle få sin ettårsvaccinering. I den öppna mottagningen släpps man in i den ordning man kommer dit, vilket gjorde att jag kände en viss irritation när en annan familj körde om oss och gick in före. ”Visst är det här den öppna mottagningen?”, frågade jag kvinnan som satt bredvid mig. Men hon svarade att det var det inte, utan att det var på måndagar och torsdagar. På min handskrivna lapp från BVC står det ”öppen mottagning Mån – Tors”, så jag anser att mitt antagande om att den öppna mottagningen skulle vara öppen även tisdagar och onsdagar inte var helt orimlig, men vi fick vackert vända om. Jag som hade tänkt passa på att fråga om det fanns någon bättre salva än den vi använder mot hennes rödprickiga snippa. Det har hållit i sig i mer än en vecka nu, så idag fick hon krypa omkring naken på golvet, så att hennes underrede fick luftas ordentligt. Hon kissade naturligtvis på golvet, men till skillnad från i Ahlgrens fall så tror jag att det är något som kommer att gå över med tiden.

Idag hade jag ett telefonsvararmeddelande från en vän som bor i ett hus, som sa att de kanske kunde tänka sig att testa att ha Ahlgren hemma hos sig. Det vore en riktigt bra lösning faktiskt och då kan man ju fortsätta träffa henne ibland. Men det kändes så sorgligt och definitivt, när en eventuell lösning låg så nära, att jag inte ringde tillbaka. Imorgon ska jag göra det, men idag behövde jag smälta tanken.

Det kommer att bli tomt utan kissen.