Jag har underskattat det här med sömn märker jag. I morse var jag på riktigt dåligt humör och väldigt känslig. Lisa var också trött och på dåligt humör och det gjorde mig ännu känsligare. Korvas sover inte lika länge längre, så den ljuva sextimmarssömnen som jag siktar på att få, blir bara fyra fem numera. Egentligen sover hon nog lika länge, men hon ligger inte nöjd kvar i sängen för att sedan somna om igen, utan börjar gorma och gapa istället vid sex halv sju.

Sedan hade Korvas och jag en hyfsad dag, men jag kände mig fortfarande inte i toppform. Vi åt på ett kafé medan regnet föll utanför. Det började regna precis när vi kom in och de tog inte kort, men personalen var barmhärtig nog att låta oss stanna och äta och vänta ut regnet, innan vi fick bege oss till en bankomat för att ta ut pengar och betala våra skulder.

När Lisa kom hem ville Korvas bara vara med henne. Och när Lisa skulle upp och byta om för att gå och träna skrek hon hysteriskt när hon satt i mitt knä. Och när vi satt i soffan och jag bad om att få en puss, vände hon mig ryggen och gav en till Lisa istället.

Det är löjligt, jag vet, men jag blev ledsen.