Antal polisanmälningar ökar stadigt – år efter år.
Men antalet ärenden som går vidare till åklagare minskar.
– En stor förklaring är att polisen fått ökade befogenheter att själva lägga ner utredningar som vi ändå hade lagt ner om de kommit till oss, säger överåklagare Lennart Guné. 

• 2012 inkom sammanlagt 832 889 ärenden till polisen i de tre storstadsregionerna.
• 2015 inkom sammanlagt 888 635 ärenden.
Det är en ökning med närmare 56 000.
Men:
Samtidigt minskade antalet fall som polisen går vidare med, och lämnar över till en åklagare, märkbart.
• 2012 redovisades 126 283 ärenden till åklagaren.
• 2015 redovisades 100 231 fall.
Lite drygt var tionde ärende som kommer till polisen hamnar alltså på en åklagares bord – och kan därmed leda till åtal och dom. 89% av ärendena gör det aldrig.

Siffrorna ovan gäller samtliga brottskategorier, sammanlagt.
Om man går in i detalj så kan man exempelvis se på ärenden avseende ”våld i offentlig miljö”, alltså personer som blivit misshandlade utanför hemmet.
2012 gick drygt 21 % av inkomna ärenden vidare till åklagare.
2015 var siffran knappt 16 %.
Vad gäller brottet ”våldtäkt mot barn” sjönk andelen ärenden som gick till åklagare från 23% till 19%.
Får du inbrott i din villa eller radhus är chansen att det hamnar hos en åklagare 4,6%.

I en så kallad prognosrapport som Aftonbladet tagit del av definierade Polismyndigheten själva fyra förklaringar till det minskande ”flödet” till åklagare:

Av de ärenden som kom till polisen så lämnades alltså knappt 13% över till åklagare.
Lennart Guné är överåklagare med ansvar för samordning och analys.
Han säger att det är farligt att bara se till siffrorna.
– En stor del av ökningen av ärenden som kommer in till polisen är bedrägerier på nätet och skadegörelseärenden.
Detta, tillsammans med ökade befogenheter för polisen att själva avsluta utredningar, som tidigare var behövde skickas till åklagare för nedläggning, menar han är den stora förklaringen till det minskade flödet från polis till åklagare.
– Också vad gäller brott av unga lagöverträdare får polisen själva utreda i dag, de lämnades tidigare alltid över till åklagare.

Bo Wennström är professor i rättsvetenskap med ämnet allmän rättslära som specialitet. De senaste åren har han studerat polisverksamheten och även skrivit böcker i ämnet.
Han tror att det stora problemet till att siffrorna ser ut som de gör är att man i och med den nya organisationen har fel inriktning när det gäller utredningsverksamheten.
– Man har idéer om att alla ska vara utredare. Man har gått ifrån kriminalpolisverksamhet, det ordet existerar knappt längre. Man tar in utredare med annan bakgrund än polisbakgrund. Man tror att man genom management ska kunna effektivisera verksamheten men man koncentrerar sig inte mycket på professionen, säger Wennström.

Han tror inte alls på överåklagare Lennart Gunés förklaring att poliser har fått ökade befogenheter att själva lägga ner utredningar.
– Jag har pratat med många poliser lite längre ner i utredningsgrupperna och de säger att vilket ärende som helst kan hamna på deras bord när som helst. De förstår inte längre hur saker och ting går till och det är inte ett så bra tecken, när man bara känner sig som en kugge i ett maskineri. En stor del av dagen går åt till att pusta och undra vad man håller på med.
– Man är inte lika effektiv helt enkelt. Man borde erkänna att utredning är en väldigt specifik profession.
Tror du att sifforna, som visar på fler anmälda brott men färre som går till åklagare, kommer att fortsätta att försämras? 
– Det är väldigt stor risk för det. För man har inte visat på något sätt än hur man ska lösa det. Man använder bara mer och mer av samma medicin när man kanske hellre borde prova en annan medicin.

Under Aftonbladets granskning av Krisen inom polisen har många poliser runt om i landet hört av sig och bekräftat bilden av att allt fler ärenden skrivs av:
”Problemet är när man handskas med lagen, utefter att lösa personalbristen. Man skriver av ärenden, där allt faktiskt inte är gjort, om ens något. Det är för att hålla näsan över vattenytan, men tyvärr samtidigt, så visar man för cheferna, att balanserna inte stiger. Och att vi löser vårt uppdrag. Vilket vi inte gör. Vem råkar då illa ut i detta? Jag skulle säga: medborgarna”, skriver en polis sedan många år.