DIANA SUNDIN, polis i 37 år, om krisen inom polisen. Jobbar som polisinspektör och planerare i lokalpolisområde Rinkeby i polisområde Stockholm Nord.

Hur är situationen inom polisen nu?
–  Det är en fruktansvärd röra i organisationen. Det sitter  höga chefer som inte varit poliser innan och vi har fått en HR-organisation som tar på sig massor av ansvar, men inte klarar av det eftersom man inte förstår hur polisen fungerar.
– Det är för få poliser och det kommer troligen att bli värre – kanske mycket värre.
Märker du missnöjet?
– Jag ser ett missnöje bland mina kollegor som inte funnits förut. Det är många som slutar och som pratar om att sluta. Missnöjet handlar om allt från arbetstidens förläggning – fast lista kontra periodplanering – till att inte hinna med det som känns viktigt i jobbet.
Vilka är det som slutar, varför och vart tar de vägen?
– De som slutar är ofta de yngre, som har andra yrken i bagaget där de får dubbel lön mot för inom polisen. Det är också så att en del äldre duktiga chefer som slutat och gått till privata företag, beroende på att de inte fått besked om de ska får vara kvar som chefer eller inte och oron avgör till slut. Där har vi mist mycket kompetens! Erfarna utredare i många fall.
Hur många har slutat hos er?
– Jag har inga siffror på hur många som slutat, kommer inte åt sådan statistik, men det försvinner några hela tiden. Många har startat egna säkerhetsföretag och många andra har gått till andra statliga verk och fått betydligt högre lön där, i många fall  höjt lönen med 10-15000 kronor per månad.
Vilken är den största negativa effekten av omorganisationen?
– Att vi inte blivit fler – snarare tvärt om.
– Vi får inte glömma att kriminaliteten ökat otroligt mycket – framför allt den grova brottsligheten. Till detta kommer att myndigheten inte är ett dugg rädd om sin duktiga personal. Det börjar likna ett dygnetruntjobb för många.
– Samma poliser ska sköta arbetet i vardagen och lösa s k vardagsbrott, brott som den vanliga poliser normalt tycker är mycket viktigt eftersom det drabbar den enskilde medborgaren.
I stället handlar det mycket ofta om att släppa den biten och rycka in på grova brott, mord och skjutningar samt misshandel mellan olika kriminella gäng – där man dessutom ofta blir utsatt för stenkastning och hot – mot både sig själv som polis, men också mot sin familj.
Många är missnöjda med sina löner?
– Det är ett uselt löneläge – vem kan få ett vettigt boende och försörja en familj på ca 25 000 kronor per månad i Stockholm? Det gör också att många slutar, framför allt de unga poliser som precis börjat… Personligen funderar jag på om staten har funderat på vad som händer om vi börjar tjäna ännu sämre – ska vår fantastiska svenska poliskår börja ta emot mutor då? Det ser jag inte som ett alternativ, men tanken skrämmer.

Redan tidigare har röster höjts mot att polisen köpt dyra tjänster av pr-byrån Prime och att deras vd fick ett eget skrivbord på polishuset.
Nu har ytterligare en konsult från Prime fått en stol inne i polishuset.
– Är detta en långsiktig, hemlig plan att Prime ska ta över polisens kommunikationsledning? frågar sig de anställda.
För sina tjänster under januari månad fakturerade Prime myndigheten sammanlagt 1,1 miljoner kronor – pengar som motsvarar  45 nyanställda polisers månadslön.

Aftonbladet har tidigare berättat om turerna kring Polisens samarbete med Prime, och de anmärkningsvärda turerna kring anbudsförfarandet.
Prime-medarbetaren Mats Paulsen rekryterades från Prime för att ansvara för kommunikationsfrågor vid polisens stora omorganisation.

Upphandling värd 25 miljoner

I omorganisationen anställdes hans tidigare TV4-kollega Unni Jerndal som kommunikationsdirektör på Polismyndigheten. Hon initierade kort därefter en upphandling av ”strategisk kommunikation” värd runt 25 miljoner kronor.
Uppdraget gick till Prime, dit Mats Paulsen återvände i samband med upphandlingen.
Upphandlingen kritiserades i pr-branschen. Den påstods bland annat vara utformad så att den skulle passa Prime, som dessutom var den pr-byrå som den nye rikspolischefen Dan Eliasson jobbat med under sin tid som generaldirektör på Försäkringskassan.
Och även inom polisen väcktes frågor.
Polisens pressinformatör Christer Nordström sa i samband med Aftonbladet avslöjande.
– Man utgick ifrån att det gick rätt till, men nu undrar man ju – handlar det om tjänster och gentjänster?

Christer Nordström. Foto: P-O Sännås

Pr-vd fick plats i polishuset

I november och december 2015 skickade Prime de första fakturorna till Polismyndigheten för sitt arbete.
De uppgick till cirka 4 miljoner kronor och avsåg bland annat ”Omvärldsbevakning” och ”Ny utformning av årsredovisning”.
En stor kostnad för en myndighet som har runt 200 egna anställda kommunikatörer.
Reaktionerna blev också starka när Primes vd Markus Gustafsson fick en egen plats i polishuset på Kungsholmen i Stockholm.
Sedan en dryg månad är Polismyndighetens kommunikationsdirektör Unni Jerndal sjukskriven. I hennes ställe är Birgitta Dunér tillförordnad kommunikationsdirektör. Hon var tidigare chef för Rikspolisstyrelsens informationsenhet och har innan dess varit både kommunikationsdirektör och kommunikationsstrateg på Stockholms läns landsting samt informationschef på Fortifikationsförvaltningen.

Ytterligare konsult i polishuset

Men i Unni Jerndals frånvaro har man nu valt att ta in ytterligare en konsult från Prime – Karin Schollin – som också hon sitter i polishuset på Kungsholmen.
Personalen på avdelningen berättar att de inte informerats om konsulten.
– Är detta en långsiktig, hemlig plan att Prime ska ta över polisens kommunikationsledning? frågar sig en av de anställda.
– Varför få vi i personalen inget veta? Det är ju usel internkommunikation, plötsligt sitter det bara nån pr-konsult här.
– Varför dög inte någon av avdelningens övriga 200 medarbetare?
Dessutom, menar flera av de Aftonbladet talat med, finns det ett sekretess-problem.
– Jag tycker det är obehagligt att främmande pr-konsulter sitter i huset. Vad händer om känsliga personuppgifter når Prime?

Och fakturorna från Prime fortsätter att trilla in.
För arbete i januari månad fakturerade Prime Polismyndigheten 1,1 miljoner kronor.
Aftonbladet har utan framgång sökt tillförordnade kommunikationsdirektören Birgitta Dunér.

Efterlysning!
Vi har under granskningens gång fått indikationer på hur poliskrisen påverkar även allmänheten – och att allt fler, som kanske drabbats av inbrott upprepade gånger utan att få den hjälp de tycker att de borde ha fått, tar hjälp av så kallade medborgargarden för att få hjälp.
Vi vänder oss i dag till er.
Är du en av de som har gjort just det? Eller är du själv engagerad i ett medborgargarde?
Kontakta oss på krimtips@aftonbladet.se

Ett år efter polisens omorganisation är facit nedslående. 
Hundratals poliser har sagt upp sig – och polisbristen riskerar att bli akut.
– Jag är uppriktigt orolig för hur demokratin ska upprätthållas, säger en av alla de som sagt upp sig. 

Som sagt – missnöjet inom polisen kokar.
Det syns inte minst på siffrorna över uppsägningar. Bara under första året efter omorganisationen sade flera hundra poliser upp sig.
Enligt siffror från Polisförbundet slutade under 2015 sammanlagt 828 poliser på myndigheten. Av dem var 239 ”naturliga” avgångar, alltså ålders- och sjukpension.
Antalet poliser som slutade av andra skäl var 589. Av dem var, som exempel, 121 personer under 40 år.
Under 2015 slutade alltså 589 poliser av andra skäl än pension. Motsvarande siffra för fem år sedan var 106. Det är en ökning med 456%.

En av alla dem som slutat säger till Aftonbladet:
– Jag har jobbat som polis i 37 år, men nu har jag fått nog. I höstas sa jag upp mig eftersom allt, jag menar allt, blivit så jävla dåligt. Det finns inga resurser, ingen riktning och ingen gnista.
En annan skriver:
– Efter 8 år som polis valde jag att säga upp mig i augusti förra året. Största anledningen för mig var att jag inte längre kände att jag kunde stå för varumärket ”Polisen” och dess verksamhet.

Inte nog med att många redan har slutat – åtta av tio poliser funderar dessutom på att göra det.
I en undersökning från Novus, på uppdrag av Polisförbundet, uppger 80 procent av de tillfrågade poliserna att deras arbetssituation förändrats i ganska eller mycket negativ riktning i och med förändringen.
Och lika många säger att de funderar på att säga upp sig.

Peppe Larsson är polisassistent i Göteborg. Han är en av få som öppet vågar rikta kritik mot den nya organisationen. Att många kollegor just nu väljer att sluta som poliser är den stora snackisen inom kåren just nu menar Larsson.
– Förr sa man: ”men vad trist, varför det?” Nu får de som slutar snarare en klapp på axeln och möts av orden: ”bra för dig. Jag önskar att jag också vågade.”
– Det tråkiga är att de som slutar nu är de som är mest drivna, poliser med 5-15 år i tjänst  som sitter på massor med kunskap. En del av dem går till jobb med nästan dubbel lön, då är det inte konstigt att de väljer att gå.
Peppe Larsson säger att orsaken till att poliser slutar framförallt är två.
En av dem är lönenivåerna som han menar har varit eftersatta under en lång tid.
– Sen handlar det även om arbetsmiljön. Den är extremt ansträngande och man får inget stöd uppifrån. Det är intensiva pass utan vila i farliga situationer.

Christer Palmkvist, andre vice förbundsordförande i Polisförbundet, säger att man även där märkt av att allt fler slutar på grund av att man är missnöjd med den nya organisationen.

– Vår bild, som också börjar bekräftas av statistiken, är att antalet poliser som säger upp sig ökar och trenden ser minst sagt allvarlig ut. Missnöjet är kompakt. Jag får mer eller mindre dagligen berättelser om eller av medlemmar som berättar att de lämnar ett yrke som de i grund och botten fortfarande älskar. Men den låga lönen och känslan av att inte bli lyssnad på blir till slut för mycket.
– Många går till Migrationsverket, Försäkringskassan och Kriminalvården. Andra sadlar om helt och börjar köra tåg. Ytterligare andra går in i säkerhetsbranschen.

Tack alla som mejlat. Ni som inte fått svar: vi har fått flera hundra mejl i dag, vi läser alla och försöker svara så många som möjligt.

Så här skriver några av dem som hört av sig i dag:

Polis, mellersta Sverige:

• ”Har jobbat i många år och upplevt några omorganisationer. För 20 år sedan var det närpolisreformen och även om denna upplevdes som stökig är det INGENTING jämfört med dagens omorganisation. Väldigt många säger upp sig och går i förtidspension eller går till privata marknader på grund av frustration och brist på motivation då nästan all fokus från ledningen  har varit/är ”vem som ska göra ditt och datt”. Upplevelsen bland vanliga poliser är att vi blivit ineffektivare”

Polis:

• ”I er rapportering bör ni kanske även lägga in att allt yngre oerfarenpersonal ska jobba ut mot problemområden där förr mer erfarna jobbade. Arbetsmiljörisk!
Även all den tid som läggs av just polispersonal i frågor om MBL, möten,organisationssnack, diverse turneringar i idrott, så blir det inte mycket pang för pengarna kvar!
Har jobbat 25 år inom polisen och är förvånad över att det får råda sådan oordning. Unga oerfarna chefer ska leda oengagerade polisanställda!”

Privat person:

”Det märks när man gör en anmälan om bedrägeri. De tar anmälan och säger detta kommer vi att lägga ner. Skall man ha hjälp får man gå genom media. Blev utsatt för telesäljare – det löste sig genom media. Andra  får hem länsade – polisen kommer inte ens ut. Nu senast hade nån fått tag på mitt kortuppgifter dragit pengar. Jag anmälde men lades ner direkt. ”

Polis, yttre tjänst, Göteborg:

”Jag har efter mina år, i Göteborg city sett hur poliser i yttre tjänst ”försvunnit” till olika grupper som jobbar civilt med andra arbetsuppgifter. Efter att dessa kollegor lämnat uniformen är det i regel vanligare att vinna på tipset än att se dessa återgå i uniform. Det ser jag som ett problem, för samtidigt går våra utryckningsenheter på knäna i jobb, där personalbristen är ytterst påtaglig. Det blir ingen möjlighet till återhämtning och det tom försvårar kollegors möjlighet att ta semester när de behöver det.
Det är i yttre tjänst, i uniform, det största behovet finns.”

Mejl från polisen och allmänheten fortsätter strömma in. Här är några till utdrag:

• Polis i 20 år:

”Jag instämmer i det som skrivs och det känns rent bedrövligt många gånger. Vi kollegor brukar i bland säga ”det är tur att vanligt folk inte vet hur illa det är”.
Vi tvingas säga nej till att ingripa mot grova narkotikabrott på grund av att utredarna går på knäna. Inbrotten i City ligger på skyhög nivå på grund av hitresta tjuvligor som härjar fritt tack vare avsaknad av resurser.”

• Polis i 10 år, Stockholm.

”Att vi inte kan åka på alla jobb från ledningscentralen o allra minst de lägre prioriterade är på grund av av personalbrist vilket beror just på det, vi lägger mkt av småbrotten i benfickan och avrapporterar på övertid”

• Polis i 30 år:

”Det är helt rätt att det är totalt kaos inom polisen. Det finns inget folk och inte någon ordning. Eller mer rätt: det finns folk men inte på rätt plats. De är chefer, ledningsstöd till chefer eller har andra special tjänster. Antingen riktiga eller påhittade just för deras skull. Vi på golvet får inte ha telefoner med kamera, det är för dyra saker, medan det köps in tjänstebilar til chefer osv . Det finns folk och pengar men dom är på fel ställen. Det är dåligt betalt, obefintlig personalpolitik,, toppstyrt och ja, bara kaos.
…
Folk pratar betydligt mer om att sluta än förr, möjligt med undantag för den tid som  Göran Lindberg var chef och det var katastrof, men då var det ju mer lokalt. Förr blev man polis och så var man polis. Slutade någon var det typ”oj, kan man det?”, nu är det ”jaha, en till”. Jag vet att folk gått till Försäkringskassan, Migrationsverket, olika tjänster som har med säkerhet eller ledarskap att göra och dylikt. Jobb där dom får mer betalt.”

•Polis, Stockholm:

”Något ni skulle titta närmare på är hur många poliser som faktiskt är kvar och ute och jobbar i den så kallade kärnverksamheten. Jag jobbar i ett lokalpolisområde i Sthlm och uppfattar att vi blivit av med så mycket som en tredjedel av personalen som ska vara ute och jobba. Man leker med siffror genom att flytta poliser från en plats till en annan.
…
Jag skulle kunna räkna upp minst 30 personer som försvunnit senaste året/halvåret men inga nya kommer i deras ställe o ingen ”där uppe” verkar bry sig ÖVERHUVUDTAGET.”

Kris inom alla områden.
Frustration och maktlöshet.
Sedan vi inledde vår granskning har hundratals poliser runt om i landet hört av sig.
Här är några av deras mejl. 

”Jag arbetar inom Region Syd och kan bekräfta att läget verkligen är allvarligt.
Dagligen kommer det in tips till oss gällande bland annat grova narkotikabrott, grova vapenbrott, människosmuggling och stöldligor utan att det vidtas någon som helst åtgärd!
Tipsen kommer från informatörer, kollegor och allmänhet och det enda som sker är att tipsen registreras men de sätts inte i händerna på någon som kan börja arbeta med det. ”Alla” vet att det är omöjligt att få ledningens välsignelse att starta upp ett ärende som kommer kräva både spaning och utredning.
Detta har lett till att en stor del av personalen känner stor frustration och maktlöshet. Arbetet känns helt meningslöst! Vi sitter och vänder papper till ingens nytta medan stora delar av annan verksamhet går på knäna.”

En polis som jobbat i mer än 20 år i Göteborg skriver:
”Vi är på väg åt helt fel håll inom polisen. Inom alla områden är det kris. Vi som jobbar mot narkotika, vapen och gäng ser att vi har förlorat kontrollen. Vi har bara resurser till att jobba mot en bråkdel av alla grova brott vi får kännedom om. En stor del av de inkomna tipsen till polisen angående narkotika ligger helt obearbetade. Det finns inga poliser som har tid att åtgärda dem. Polisledningen har tagit bort alla gatulangningspoliser.
Utanförskapet och problematiken i förorterna kommer bli mycket större inom de närmsta åren. Polisen har ingenting att sätta emot som det ser ut just nu.
Det kommer sluta med att polisen inte kan åka in i vissa områden p.g.a. hot och våld från gängen.”

En polis i område Väst skriver:
”Önskar vara anonym p.g.a. det ”höga taket” som inte når högre än till fotknölarna.
Jobbar i ett av de 15 utsatta områdena i område Väst, vid frontlinjen och tar hand om mördare, förortsgängen, grovt kriminella med mera som kan ha 30 avsnitt i misstankeregistret men som ständigt släpps ut av åklagare eller domstolar trots att recidivfaran gör att de borde sitta till dom avkunnas. Vi på gatan kämpar i den värsta motvinden jag någonsin varit med om. Sedan omorganisationen skall utredningsverksamheten bedrivas på varje lokalpolisområde. På vårt lokalpolisområde är utredningsstyrkan knappt 40 procent av vad den skall vara. Inte ens på papper lyckas högre chefer ljuga till sig bättre siffror, så få är det. Vi ute på gatan har fått stränga order om att göra i stort sett alla utredningsuppgifter omedelbart, annars läggs ärendena ner på grund av arbetsbelastningen på utredningssidan. Detta innebär ännu mindre tid ute på gatan än vad vi redan är. ”

Lisa Reventberg, polisinspektör, skriver i dag på Aftonbladet Debatt om krisen inom polisen.
Hon menar att det aldrig varit så få poliser som i dag och att en unken uppgivenhet präglar stämningen inom kåren.
Läs mer här. 

För drygt ett år sedan slog den igenom – polisens nya organisation.

Så här ser den ut:

21 fristående polismyndigheter, plus rikspolisstyrelsen och SKL blev en gemensam myndighet.

Polisen delades in i sju regioner.

• Polisregion Stockholm: Stockholms och Gotlands län

• Polisregion Öst: Södermanlands, Östergötland och Jönköpings län

• Polisregion Syd: Kronoberg, Kalmar, Blekinge och Skåne län.

• Polisregion Väst: Halland och Västra Götalands län

• Polisregion Bergslagen: Värmland, Örebro och Dalarnas län

• Polisregion Mitt: Uppsala, Västmanlands och Gävleborgs län

• Polisregion Nord: Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbottens län

Därutöver skapades sju så kallade nationella avdelningar:

• Nationella operativa avdelningen, ekonomiavdelningen, HR-avdelningen, it-avdelningen, kommunikationsavdelningen, rättsavdelningen och utvecklingsavdelningen

I den nya organisationens ledningsgrupp ingår 15 chefer för de olika avdelningarna. Av dem rekryterades sex externt.

Målen i omorganisationen formulerades till ”att stärka polisens förmåga att ingripa mot och utreda brott genom att ta bort de gamla myndighetshindren.”

Källa: Polisen och Genomförandekommitén

Polisregionerna.

Responsen är enorm från er läsare, både poliser och allmänhet.
Vi läser alla tips och försöker besvara dem så gott det går.
Ett av alla spår vi jobbar på just nu är alla poliser som säger upp sig.
Hur många har egentligen slutat sedan den nya organisationen kom igång?
Åtta av tio poliser har redan, i en undersökning från Novus, sagt att deras arbetssituation förändrats i ganska eller mycket negativ riktning i och med förändringen – och lika många säger att de funderat på att sluta på sina jobb.
Men vilka är det som slutar och var tar de vägen?

Är du polis och har sagt upp dig eller funderat på att göra det? Tipsa oss på krimtips@aftonbladet.se

Det interna missnöjet med polisens omorganisation är omfattande.
Poliser vittnar om att vardagsbrott bortprioriteras, att narkotika hälls ut i brunnar och att man helt enkelt struntar i att rapportera vissa brott.
–  Rättssäkerheten är satt ur spel, folk ringer om pågående brott men vi kan inte komma, säger en polis.

Problemen är landsomfattande. Omorganisationen har slagit hårt runt hela Sverige.
Enligt en undersökning som Polisförbundet gjort bland sina medlemmar tycker noll procent  att polisen blivit mer effektiv i och med den nya organisationen.
Noll procent.
Det som just nu sker inom polisen beskrivs som en kris av sällan skådat slag.
– Jag blev polis i mitten av 80-talet och jag har aldrig varit med om en värre situation. Ett liknande kaos har jag aldrig skådat tidigare, säger Christer Palmkvist, andre vice förbundsordförande i Polisförbundet.

En av de allvarligaste effekterna som poliser från flera av de stora polisområdena i Sverige larmar om är att de måste prioritera bort brott som inte anses tillräckligt allvarliga.
Poliser berättar om hur knivar slängs och narkotika hälls ut i brunnar.
– Det händer dagligen att vi inte rapporterar olovliga körningar, brott mot knivlagen eller får strunta i att rapportera drograttfyllor. Vi vet att de på sin höjd får böter samtidigt som det innebär flera timmars jobb för oss, säger Stockholmspolisen Leif, som egentligen heter något annat.
Polisen i Sverige har den senaste tiden omfördelat resurser för att kunna hantera de stängda gränser som regeringen tagit beslut om. Tillsammans med antiterror-insatsen Argus och bevakningsuppdrag har det inneburit att mycket av polisens normala arbete har åsidosatts eller nedprioriterats. Det vittnar flera poliser om för Aftonbladet.
– Läget inom polisen är otroligt ansträngt för tillfället, säger ”Leif”.

Han är inte ensam om att berätta om knägången inom polisväsendet.
– Det kan vara lördag natt och patrullen vill inte fastna i ett ärende i den lägre straffskalan. Länskommunikationscentralen har även gått ut på radion när det är fullt i arresten, de säger att patruller ska vara oerhört restriktiva med vad de ”släpar in”, säger Stockholmspolisen Martin, som också heter något annat egentligen.
Både Martin och Leif tar upp brott mot knivlagen som ett av de brott som man tvingas prioritera bort.
– Oftast med knivar så tas inte det i beslag utan man ser mellan fingrarna, säger Martin.
– Vi har en korg med säkert 30 knivar inne på stationen som vi tagit i ”fulbeslag”. Det betyder att vi struntat i att rapportera personen för brottet men att vi ändå tagit med oss kniven och sedan slänger den, säger Leif.

Samma sak gäller mindre drogrelaterade brott.
– Narkotika hälls ut i gatubrunnar för att vi inte har tid att avrapportera det. Vi hällde nyss ut cirka 30 gram marijuana i en brunn. Jag tycker att det är fördjävligt att det ska vara så, säger Leif.

Även från andra delar av Sverige kommer rapporter om att polisen inte hinner med alla inkomna ärenden.
– Nu har vi typ nått kulmen av vad vi klarar av i denna nya organisation. Just nu ligger verksamheten på sin absoluta bottennivå, säger en polisassistent i Mellansverige.
Han berättar att kriminalavdelningen går på knäna och rubricerar ner ärenden till mindre allvarliga brott för att man helt enkelt inte hinner med.
– Chefer säger lite mellan raderna att tänk på att toaletten inte är långt bort om ni råkar hitta ett beslag av narkotika. De har så fullt upp att de absolut inte kommer att hantera innehavsbrott eller för den delen ringa narkotikabrott genom eget bruk.
En man som jobbat som polis i södra Sverige i många år säger:
– Rättssäkerheten är satt ur spel, folk ringer om pågående brott men vi kan inte komma.
– Om många vardagsbrott nedprioriteras? Pröva alla så är det närmre sanningen. Frustration och känslan av otillräcklighet är påtaglig, vi vill hjälpa, rädda och ställa till rätta men får inte rätt verktyg som det är i den nya organisationen.
En annan polis med många års erfarenhet menar:
– Hela systemet läcker som ett såll på väg till domstol. Är det inte vi som lägger ner så är det åklagarna.

Värst drabbade av vardagsbrotten uppges trafikbrott och inbrott vara.
• Trafikpoliser har gått från 1500 anställda på 80-talet till 432 och trafikpoliser runt om i landet larmar om att de håller på att bli en nedmonterad enhet – med drog- och rattfyllerister och andra trafikbrottslingar som undgår straff som resultat.
• Och vad gäller inbrott är det få anmälda fall som klaras upp, bara cirka 5 procent.
En polis med många års erfarenhet och som jobbat med 100-tals förundersökningar gällande inbrott säger att han under åren sett många ärenden avskrivas trots att det funnits en chans att lösa dem.
– Det här har inte med nya organisationen att göra, även om det inte blivit bättre, utan det här är direktiv som kommit uppifrån under de senaste tio åren: att vi bara ska jobba med fall där man kan se framgång. Jag har sett åklagare och resten av kedjan göra likadant. Och det här är brott som drabbar vanligt folk.
Christer Palmkvist på Polisförbundet säger att detta är en bild som nått även dem från medlemmar runt om i landet.
– Inför sommaren, när man påbörjade ett arbetspass, fick poliser uttryckligen höra att ”stoppa inte missbrukaren på den stulna cykeln”, det vill säga inga egeninititerade ärenden, för det finns ändå ingen utredare som hinner ta hand om det.  Man hinner bara åka på de larm som kommer in.
– Det i sin tur kan ju skapa det vi sett på flera håll i landet, så kallade medborgargarden. Till exempel företagare som patrullerar områden för att förhindra inbrott, säger Palmkvist.

Ulf Johansson är regionpolischef i Region Stockholm.
– Vi har under en lång tid haft en tuff arbetssituation. Migrantströmmar och terrorhot men även ökad belastning av grova brott och skjutningar har bidragit. Det är naturligt att vi måste prioritera detta före vardagsbrottslighet. Men jag är mycket väl medveten om att varje brott mot en enskild är uppslitande för den som drabbas.
Vad gäller uppgifterna från Stockholmspoliserna ”Leif” och ”Martin” säger han:
– Polisen ska självklart följa gällande lag och bestämmelser. Det är helt oacceptabelt att göra sådana avsteg som poliser du talat med beskriver.
– Alla poliser har den grannlaga uppgiften att prioritera i sitt arbete. En lördagsnatt i Stockholm är det naturligt att ribban höjs till förmån för att kunna närvara vid utsatta platser och för att de mest akuta ärendena kommer först.

Är du polis och känner igen dig i detta? Eller tycker du helt tvärtom? Eller är du en person som anmält ett brott som lades ner direkt, trots bevisning? Kontakta oss på krimtips@aftonbladet.se

Du kan även diskutera i kommentarsfältet nedan. Alla kommentarer modereras.

Erik Melin
erik.melin@aftonbladet.se