Vi har nu under fem veckors tid granskat Krisen inom Polisen.
Tipsen, reaktionerna och vittnesmålen från poliser runt om i landet har varit många och med hjälp av dem har vi bland annat kunnat berätta att fler poliser än på länge säger upp sig, att det finns ett stort missnöje med dåliga lönesättningar och chefskap, att resursbristen inom polisen är så stor att det resulterar i brott som inte kan utredas och långa väntetider att nå fram till larmcentralerna och att polisbristen i sommar riskerar bli akut.
Vi har intervjuat rikspolischef Dan Eliasson och inrikesminister Anders Ygeman.
Och framförallt, många poliser som jobbar ute i verkligheten.

Nu kommer bloggen vara vilande ett tag.
Men den är absolut inte sovande.
Vi fortsätter gärna ta emot tips från er om saker vi borde rapportera om gällande Polismyndigheten på krimtips@aftonbladet.se
Vi kommer även fortsätta att hålla koll på hur polisen lyckas lösa resursbristen i sommar och om Polisförbundets hot om strejk blir verklighet.

Till dess, tack alla ni som läst och tipsat.

Inrikesminister Anders Ygeman tycker inte att brotten utreds tillräckligt bra i dag.
Omorganisationen av Polismyndigheten har året ut på sig att visa sina fördelar.
– Målet är ju tryggare medborgare och minskad brottslighet, det är ju inte omorganisationen i sig som är målet.

Vi har under vår granskning av krisen inom Polismyndigheten kunnat berätta om det stora missnöjet med polisens omorganisation.
Granskningen har visat att vardagsbrottsligheten prioriteras bort, att rattfyllerikontrollerna halverats, och om poliser som lider av ständig underbemanning.
Poliser har vittnat om att det tar långt tid innan någon svarar i polisväxelns telefon och att det ibland inte finns bilar att skicka ut.
Samtidigt slutar poliser på löpande band.
Polisförbundet har till och med krävt en kriskommission. Men du sa nej, varför?
– Vi har haft en extrem situation, en gränskontroll för första gången på 22 år, den största asylsökandetillströmmningen vi sett i Sverige sedan världskrigen och ett förhöjt terrorhot. Allt detta samtidigt som den största omorganisationen sedan 60-talet. Det gör att påfrestningen av polisen varit stor. Det gör också att vi fått en frustration och rädsla som en omorganisation kan ge upphov till. Och vi har inte sett de positiva effekterna än, säger inrikesminister Anders Ygeman.
Hur ser du på krisen inom polisen?
– Polisen har en ansträngd situation och därför tillför regeringen 283 miljoner kronor till polisen för att något lätta upp trycket. Och så är ju tanken med omorganisationen att den ska ge fler poliser närmare medborgarna. Omorganisationen har det här året ut på sig att visa sina fördelar, målet är ju tryggare medborgare och minskad brottslighet, det är ju inte omorganisationen i sig som är målet.
Polisförbundet säger att tillskottet av 283 miljoner i vårbudgeten är alldeles för litet – och tyder på regeringen inte insett allvaret i situationen. Har du inte insett allvaret?
– Jo, och det är ju därför som regeringen beslutat att skjuta till de här resurserna. Sen ligger det i sakens natur att Polisförbundet står upp för sina medlemmar och kräver så bra villkor som möjligt.
Vad gäller polisens löner tycker Anders Ygeman inte att det är hans sak att kommentera.
– Jag är givetvis mån om att poliser ska ha bra betalt för sitt arbete men sen är det upp till arbetsgivaren och fackliga organisationer att komma fram till var den nivån ligger.

Är inte du som ansvarig minister orolig över att skakigheten inom polisen riskerar att få följder för människors trygghet?
– En del av det är jag orolig för, en del av det är jag inte orolig för. Vi har haft en tid inom polisen där allt skulle vägas och mätas, den så kallade pinnjakten. Den har vi avskaffat och då får vi även en del effekter av det, som att volymen av alkoblås går ner eftersom man förut bara mätte på volym och inte på effekt. Den delen är jag inte så orolig för.
– Däremot så måste vi när den här exceptionella situationen är över tillbaka till att medborgarna litar på att de brott de drabbas av blir utredda. Finns det utredningsunderlag i form av ledtrådar eller misstänkta gärningsmän så ska brotten också utredas.
Och i vilken utsträckning görs det i dag?
– I för liten utsträckning skulle jag vilja säga. Men det är viktigt att man får bort sådant som inte är brott ifrån polisen. Sådant som polisen inte ska syssla med.
Om du själv skulle drabbas av till exempel ett inbrott, vad förväntar du att Polisen ska göra?
– Att de säkrar spåren, och om det inte finns några uppslag om vem som gjort det här, att de lagrar informationen om det sedan går att koppla till ett annat brott.
Och så sker i de flesta fall?
– Det ska ske men det gör inte alltid det av olika skäl. Det är för få av de inbrott som människor råkar ut för där det görs brottsplatsundersökningar.
De finns de som kräver att rikspolischefen ska avgå. Hur ser ditt förtroende ut för honom?
– Jag har fullt förtroende för rikspolischefen. Vad vi har sett tror jag är att både omorganisationen och rikspolischefen har fått klä skott för den exceptionella situation vi befunnit oss i. Det är naturligt att den högsta ledningen får ta emot den frustration som finns.
Vad har du för scenario gällande Polisens utmaningar nu och framöver?
– Under året är min förhoppning att vi får fler poliser närmare medborgarna. Sen måste vi fortsätta att renodla polisens arbetsuppgifter och ta bort onödiga arbetsuppgifter så de får förutsättningar att utföra sitt arbete på bästa sätt. Många polisanmälningar som görs gäller ju inte brott. Det mest extrema exemplet är någon som anmält en ful julklappströja eller för hård duschstråle och det ska inte vara polisens sak att göra.
– Handräckningar är en annan sak, det vill säga när en annan myndighet ber om hjälp, oftast med att transportera någon som är bråkig och störig. Vi vill föra över den arbetsuppgiften till Kriminalvården och då får polisen mer obrutna arbetspass.
Vi har haft kontakt med nära tusen poliser under vår granskning som känner ett missnöje och en uppgivenhet över situationen. Hur allvarligt ser du på det?
– Jag ser allvarligt på det. Jag tror att det finns en frustration och det är viktigt att polisen är en attraktiv arbetsgivare. Samhället har lagt ner stora pengar på att utbilda poliser. Men poliser är inte livegna utan attraktiva på arbetsmarknaden och då måste också polisen vara en attraktiv arbetsgivare.

Rikspolischefen Dan Eliasson är medveten om i stort sett alla de problem som beskrivs i vår granskning Krisen inom Polisen.
Under en direktsänd intervju i Aftonbladet svarade han på kritiken. Efteråt gav han också ett löfte till allmänheten och Sveriges poliser:
– Vi kommer att bli bättre!

Granskningen har visat att det finns ett utbrett missnöje inom polisen med den nya organisationen och de låga lönerna. Det har bland annat lett till att poliser slutar i förtid och går vidare till andra, bättre betalda jobb.
Det har också märkts genom att vardagsbrottsligheten nedprioriteras, trafikpolisen monterats ner – och att färre brott klaras upp. Det har också blivit svårt att komma fram till polisen för den som ringer.

Frågorna till Dan Eliasson var därför många. Dessvärre medgav tiden vi fått till vårt förfogande inte att han kunde svara på alla.
I den direktsända tv-intervjun fick flera poliser också möjlighet att direkt ställa Dan Eliasson till svars.
En av dem var Diana Sundin, som jobbat som polis i 37 år, både som utredare av grovt våld och som presstalesman. Just nu är hon planerare vid Rinkeby lokalpolisområde, Lopo, i Stockholm Nord. Hon berättade om en extrem underbemanning som gör att personalen går på knä.

Dessutom ska de liksom övriga polisområden i landet skicka personal för att hjälpa till med gränskontrollen i Skåne.
– Hur tänker du kring att personalen i Rinkeby Lopo, ska vara fortsätta vara friska och orka jobba med den arbetsbelastning och grova kriminalitet som råder här hos oss? Min personal är helt slut.
Dan Eliasson svarade:
– Vi är hårt ansträngda. Därför har vi satt igång med att rekrytera flera personer så att vi ska kunna lätta upp situationen runtom i landet. Och förstärkningen i Syd kommer ta slut den 15 maj.
– Den förstärkningen slipper du då leverera, plus att min förhoppning är att ni ska kunna anställa fler hos er så att ni ska kunna få en lite drägligare arbetssituation.
– Och tror du inte att när gruppcheferna kommer på plats, när grupperna börjar mogna, du slipper göra förstärkningarna till Syd, och du får lite nyanställningar. Är inte det lite ljus i tunneln ändå?

Diana Sundin berättade då att deras situation är allvarligt just nu, och att de i nästa periodplanering, där varje arbetspass schemaläggs, hade 39 luckor men kommit ner i 26.
Det brukar alltid finnas de som vill ”gneta” extra men nu orkar knappt ingen längre.
– Vi har fortfarande 26 pass vi måste besätta, måste-pass, sa Diana Sundin. Det är ganska allvarligt för jag vet ju att det tar tre år innan man får ut en ny polis.
Dan Eliasson medgav att situationen är svår men kunde inte ge något att svar än att ha förhoppningar att kommande nyrekryteringar av civil personal skulle avlasta.

I intervjun tog han upp att han begärt extra pengar, bland annat för att anställa 2000 nya poliser och 1300 polisanställda, och att politikerna flaggat för att det också kan bli så.
– Vårt bekymmer är ju att det inte finns färdiga poliser utbildade. De måste utbildas vid polishögskolan och det tar några år innan de kommer ut. Då måste vi försöka anställa civilanställda som kan göra arbetsuppgifter som poliser som gör idag, men som kanske inte kräver polisiär kompetens, och så gör att att vi kan få ut de poliserna på gator och torg och hjälpa till med utredningar.

Dan Eliasson sa också att han var bekymrad över att poliser slutade och om det eskalerade kunde det bli allvarligt eftersom mycket kompetens går förlorad. Därför har försök gjorts med att återanställa poliser som har slutat.
– Och det har visat sig att det finns ganska många poliser som har slutat som vill komma tillbaka. Så det finns en återström också som jag tror att vi behöver jobba ännu mer med.
Eliasson sa också att situationen skulle bli bättre under 2016, men att omorganisationen kanske inte kommer vara helt genomförd förrän en bit in i 2017.
Igår blev det klart att regeringen i vårbudgeten vill ge Polisen ett extra tillskott på 250 miljoner. Och det är för innevarande år.

Se hela utfrågningen av Dan Eliasson här:

Vi granskar krisen inom Polisen.
Mitt i stormens öga står rikspolischef Dan Eliasson.
I dag kommer han till vår studio för att svara på kritiken i direktsändning.

Under Aftonbladets granskning av Krisen inom Polisen har nära tusen polisanställda hört av sig till oss.
Inte en enda har haft något positivt att säga om den nya organisationen och många av dem har frågor. Frågor de inte anser att de får några raka svar på.
I dag hoppas vi kunna hjälpa många av dem med just svar.
Under en 45 minuter lång direktsänd tv-sändning kommer rikspolischef Dan Eliasson att svara på era och på våra frågor.
Se oss live aftonbladet.se eller på Aftonbladet TV:s Facebook-sida mellan klockan 07.30-08.15.

Exempel på frågor som Eliasson kommer att få svara på är:
• Vad ska du göra åt missnöjet inom polisen och hur påverkar det allmänheten?
• Hur allvarligt är det att allt fler poliser säger upp sig och vad beror det på?

Det har stormat rejält kring Polismyndigheten det senaste året.
Och kring den nye rikspolischefen Dan Eliasson.
Han blev ansiktet utåt för polisens stora omorganisation – där 21 polismyndigheter är på väg att bli en enda.
En omorganisation som Dan Eliasson, när han tillträdde som rikspolischef i januari 2015, menade skulle ta bort organisatoriska bojor på polisen men som mötts av massiv kritik. Poliser vittnar om dåligt chefskap, om låga löner och för få resurser som leder till att vardagsbrott bortprioriteras och att man kan få vänta timmar på att få hjälp i en nödsituation.

Problemen som radas upp är många:
• Poliser vittnar om att vardagsbrott bortprioriteras, att narkotika hälls ut i brunnar och att man helt enkelt struntar i att rapportera vissa brott.
• Polisförbundet, och poliser på golvet, hotar med strejk om inte lönerna höjs.
• Allt fler poliser lämnar in sina tjänstevapen och brickor, ofta för att söka sig till högre avlönade jobb. Enligt siffror från Polisförbundet slutade under 2015 sammanlagt 828 poliser på myndigheten. Av dem var 239 ”naturliga” avgångar, alltså ålders- och sjukpension.
Antalet poliser som slutade av andra skäl var 589. Av dem var, som exempel, 121 personer under 40 år.
Under 2015 slutade alltså 589 poliser av andra skäl än pension. Motsvarande siffra för fem år sedan var 106. I år har uppsägningarna fortsatt i samma höga takt och ytterligare 144 har lämnat sina jobba under januari och februari.
• 8 av 10 poliser överväger att sluta, enligt en undersökning gjord av Polisförbundet.
• En redan akut polisbrist hotar bli katastrofal inför sommaren.

När Dan Eliasson tillträdde var tongångarna muntra.
Polisförbundet välkomnade utnämningen och inrikesminister Anders Ygeman kallade honom för en modern chef.
Eliasson själv sa då att ”svensk polis har aldrig haft så här mycket pengar som vi haft nu” och krävde inga extrapengar till myndigheten, något han sedan reviderat.

Se oss live aftonbladet.se eller på Aftonbladet TV:s Facebook-sida mellan klockan 07.30-08.15. Passa även på att ställa dina egna frågor till rikspolischefen i vår livechatt som startar i samband med sändningen. 

Allt fler rattfyllerister riskerar att komma undan.
Siffror visar att hälften så många trafikanter i fjol tvingades ”blåsa” mot året innan.
– Fler människor kommer att dödas av rattfyllerister, säger Göran Sydhage, VD, på Motorförarnas Helnykterhetsförbund, MHF.

På fem år har nästan var fjärde trafikpolis försvunnit.
I mitten av 80-talet fanns ca 1.800 trafikpoliser i Sverige. I juni förra året var antalet nere i 432.
Och med den nya omorganisationen har trafikpolisens grupper avvecklats.
– Färre kontroller av rattfyllerister, färre kontroller av tung trafik – det kommer att drabba vanliga människor, har trafikpolisen Mats Claesson i Nacka tidigare sagt till Aftonbladets granskning.
Siffror från Polismyndigheten och de tre storstadsregionerna Stockholm, Väst och Syd visar att samtidigt som trafikpoliserna minskar blir även alkoholutandningsprover dramatiskt färre.
Från 1 431146 år 2012 till 644 387 år 2015.

Även antalet ordningsböter för trafikbrott minskar kraftigt.
I polisregion Väst utfärdades år 2012 44 027 ordningböter.
2015 var siffran nere på 24 394.
I region Syd gick siffrorna för motsvarande år från 60 200 (2012) till 40 392 (2015) och i Stockholm från 49 335 till 33 430.

Göran Sydhage, VD på MHF, vill inte säga om om polisens nya organisation är bra eller dålig.
Däremot är han helt övertygad om en sak:
– Det görs för få nykterhetskontroller, säger han.
Rattfylleri är ett spaningsbrott påpekar han. Om man inte spanar så syns det inte. Men om man spanar då hittas de.
– 0,2 procent av trafiken framförs av rattfyllon. Alltså 500 stycken i timmen kör rattfulla i Sverige, dygnet runt, året runt!

Om allt färre stoppas kommer det enligt Göran Sydhage leda till att fler dödas i trafiken.
– Det dör nu ungefär 60-70 personer av år på grund av det. 1000 skadas. På tio år motsvarar det till exempel hela Haparanda kommun, eller Nora kommun, eller Nykvarns kommun, eller Munkedals kommun. Varenda kotte som bor i den kommunen skadas på grund av rattfylleri.
För att diskutera problemet med högsta ort kommer Göran Sydhage i april träffa företrädare för regeringen. Han säger att han även förbereder en träff med rikspolischefen Dan Eliasson. Inte bara för att klaga utan visa på alternativa metoder att stoppa rattfyllerister, bland annat genom automatiska rattfyllerikontroller – ett koncept som prövas i svenska hamnar.

En trafikpolis från mellersta Sverige, som vill vara anonym, beskriver i ett mejl situationen så här:
”Att vi inte hinner göra tillräckligt många kontroller av fordon med farligt gods kan ju vara förödande vid en olycka med ett sådant fordon inblandat. Förare som inte håller sina kör-och vilotider är en stor fara då det finns uttröttade chaufförer på våra vägar! Chansen för upptäckt är väldigt liten eftersom vi inte har resurser att kontrollera tillräckligt många.
När vi har LAU – kontroller (alkoholutandning) hade vi behövt vara fler för att kunna kontrollera fler. Enkel matematik.  När vi ibland stoppar en chaufför som har många fel och vi ska skriva böter eller sanktionsavgift, då kan det ta flera timmar = inte bra för statistiken….som tyvärr är vårt enda sätt att mäta hur ”effektiva” vi är! Att vi möter medborgare som är nöjda när vi träffas – även de flesta som får böter – går ju tyvärr inte mäta. Slutsatsen är enkel – ju mindre risk för upptäckt desto fler brott begås!  Med rattfyllerier, fortkörare, folk som kör aggressivt och trafikfarligt,  uttröttade chaufförer på vägarna. En automatisk hastighetskamera kan aldrig ersätta det mänskliga mötet! ”

I de allra mest akuta fallen gäller för Polisen  att ”Ingripande skall ske omedelbart”.
Men den som behöver omedelbar hjälp kan ha otur och mötas av beskedet att det inte finns någon polis tillgänglig.
Förra året registrerades sammanlagt 7187 ärenden med koden ”128 Resursbrist”, varav flertalet i Stockholm.

Hur många är det egentligen som ringer till polisen och inte får någon hjälp alls?
För att få svar på frågan beställde vi ut sammanställningar över antalet händelserapporter där ”128 Resursbrist”, är enda åtgärdskoden.
Tabellerna från de senaste tre åren anger att det rör sig om många tusen per år.

Förra året var fördelningen denna:
Prio 1: Ingripande skall ske omedelbart”, 63 fall
Prio 2: ”Ingripande skalla ske så snart som möjligt”, 1599 fall
Prio 3: ”Ingripande sker senare”, 5225 fall.

Den region som oftast noterat åtgärdsbrist är Stockholm, som ensamt står för grovt sett hälften av alla fall.
Men Björn Cewenhielm, chef för Regionledningscentralen, RLC, Stockholm, menar att siffrorna i det här fallet är missvisande. Bara för att det noterats 128 betyder det inte att någon polisbil skickats ut, säger han.
Han beskriver att det enligt de tidigare riktlinjerna från Rikspolisstyrelsen skulle kodas som resursbrist om en bil inte kunde skickas inom fyra minuter på ett prio 1-ärende och 20 minuter på prio 2.
– Det var verkligen bara en riktlinje för att se var man låg någonstans, och utifrån den skapade man också 128:an  för att se om man lyckades beordra en bil inom de tidsramarna, säger Björn Cewenhielm.
– Det kan alltså vara så i prio 1, att det kan ha gått fyra minuter och tio sekunder, men ändå kodats som resursbrist trots att bilen skickades. Det kan också vara så att vi inte skickade någon polisbil men ordnade en bärgare istället.

Björn Cewenhielm säger att de olika polismyndigheterna runt om i landet tidigare gjorde olika tolkningar och i vissa fall ändrade tiden för när 128 skulle läggas in som kod. Han menar att det därför inte går att jämföra myndigheterna med ledning av 128-siffrorna.
I den nya omorganisationen pågår något som kallas RLC-programmet för att få en enhetlig hantering inom de sju nya regionernas RLC, regionledningscentral.
Däremot tycker han att 128-siffrorna kan fungera som en sorts temperaturmätare på hur ansträngd verksamheten är emellanåt.
– Det är ju inga hemligheter, att under vissa av dygnet är det svårare att få tag på en ledig bil för att skicka på ett uppdrag. Och då får man göra omprioriteringar. Det är kanske är det absolut svåraste för en operatör.
Vad gör Polisen åt att det är svårare vissa tider på dygnet att skicka en bil?
– I allafall i region Stockholm har man sett över den så kallade bemanningsresursen som finns, säger Björn Cewenhielm. Vi kommer förstärka på de tider av dygnet då det är extra körigt. Det är bra att det blir gjort. Men på sikt behövs det ju fler poliser fast de kommer väl inte ut förrän om flera år.

FOTNOT: Prio 1-ärenden, där ”Ingripande skall ske omedelbart”. Tidigare var definitionen: Pågående brottsliga handlingar som i normalfallet leder till fängelse. Händelser där det föreligger allvarlig fara för liv eller hälsa, eller där stora egendomsvärden är i fara.
– Det kan vara alltifrån att det faktiskt är någon som håller på och skjuter till att det ligger en kartong ute i vägbanan på E4:an, säger Björn Cewenhielm. Kartongen kan ju tyckas vara fjantig men det kan ju vara något i den som gör att bilar krockar

Om du behöver akut polishjälp kan du få stå i telefonkö i minuter.
I södra Sverige har väntetiden fördubblats de senaste åren.
–  Självklart är det helt avgörande vid till exempel en skjutning om vi svarar efter 10 sekunder eller efter tre minuter. En gärningsman hinner långt på tre minuter, säger en anställd på en regionledningscentral.

De brukar beskrivas som polismyndighetens hjärta.
Från länskommunikationscentralerna, numera regionledningscentralerna, skickas patruller ut och insatser leds.
Det är även dit man kopplas när man ringer 112 och har ett akut polisärende.
2015 kopplades 680000 samtal från SOS till polisens regionledningscentraler runt om i landet.
De samtal som SOS kopplar vidare till polisen är sådana där uppringaren behöver polisens hjälp. Kanske handlar det om en skottlossning, ett pågående inbrott eller andra akuta, polisiära ärenden.
Målsättningen är att de som ringer via SOS Alarm ska få svar omgående, helst inom 15 sekunder.
Siffror som Aftonbladet tagit del av från regionerna Stockholm, Väst och Syd visar att de två förstnämnda regionerna för det mesta lyckas med att nå målet.

Men i region Syd är verkligheten en annan.
Där tar det numera dubbelt så lång tid för ett larmsamtal att besvaras.
2012: 18, 58 sekunder.
2015: 35, 91 sekunder.
En anställd på en regionledningscentral, RLC, i södra Sverige berättar:
– Det är inget ovanligt att 112-samtal får vänta i närmare 3-4 minuter – samtal som enligt målet egentligen ska besvaras inom 15 sekunder.
Några sekunder hit eller dit kan låta trivialt.
Men ibland kan det vara skillnaden mellan liv och död.
–  Självklart är det helt avgörande vid till exempel en skjutning om vi svarar efter 10 sekunder eller efter tre minuter. En gärningsman hinner långt på tre minuter, säger den anställde.

Marie Jarnérus är chef för regionledningscentralen i region Syd. Hon säger att man är mycket medvetna om att det blivit allt längre väntetid.
Och det är något man ser allvarligt på.
– En stor anledning är bemanningen, och det är därför man omorganiserar nu i hela riket för att kunna möta trycket.
– Det har varit för lite personal redan sedan 2013. Det är det vi hoppas på nu, att bemanningen ska öka. Vi har gjort grafer för att se när trycket är som störst så att vi kan ha som störst personalstyrka då.
Personal som hört av sig till Aftonbladet säger att man allt som oftast tvingas lägga högprioriterade ärenden som ”ej utryckning” för att man helt enkelt inte kommer hinna hantera dem.

Och personal beskriver även arbetssituationen som väldigt hård med långa pass och få pauser. ”Det känns frustrerande att inte kunna göra sitt jobb ordentligt. Och hemskt gentemot allmänheten som inte får den hjälp de behöver”, skriver en uppgiftslämnare.
– Det är klart att man vill göra sitt bästa, poliser är i naturen jätteengagerade. Det är inte så att folk hos oss inte jobbar, de jobbar så det inte är klokt. Men man kan bara ta hand om ett visst antal samtal åt gången, man kan inte göra hur mycket som helst, säger Marie Jarnerus.
– Men sen är det inte hela sanningen att det bara är hos oss det inte fungerar. Har man en hög belastning i en region är det viktigt att man har patruller att skicka. Hela kedjan måste funka och det gör den inte riktigt just nu.

Region Stockholm har däremot förbättrat sin svarstid de senaste åren trots att befolkningen ökat.
Björn Cewenhielm, chef för RLC Stockholm, säger att det är resultatet av ett medvetet arbete som genomförts efter en ordentlig genomlysning av flödena för några år sedan. Och omorganisationen har inte påverkat så mycket mer än att Stockholm också fått ta ansvar för Gotland.
– Så vi är i ganska orubbat bo vad gäller verksamhetsuppdraget, säger Björn Cewenhielm. Och tillägger:
– Sedan ett par år tillbaka har vi jobbat med LEAN-konceptet, tittat på vilka samarbetspartners vi har, hur vi kan fördela samtalen mellan oss. Det har handlat mycket om att växeln och PKC, polisens kontaktcenter, kopplat in en del samtal till oss, och dem har vi fått bort.
– Vi har också gått över mycket från att kollegor inte ska använda telefon utan man ska använda Rakel-burk istället, och då blir det kortare samtal. Så vi har lyckats hålla svarstiderna på de här nivåerna, och det blir ju en bra service till medborgarna.

Bo Wennström är professor i rättsvetenskap med ämnet allmän rättslära som specialitet. De senaste åren har han studerat polisverksamheten och även skrivit böcker i ämnet.
Han säger att farorna med för långa väntetider i telefonen är många.
– Den största farhågan är att folk slutar ringa. Att man inte litar på systemet längre utan tappar förtroendet för polis och stat.
– Det är väsentligt att samtalen besvaras snabbt. Och det man ser här är en medelsvarstid vilket tyder på något.
I den nya polisorganisationen är planen att gå från 21 länskommunikationscentraler till sju regionledningscentraler.
Stockholms län slogs till exempel ihop med Gotlands län. RLC Syd består från och med april av Blekinge län, Kalmar län, Kronobergs län och Skåne.
I Bergslagen, Mitt och Öst finns inga färdiga lokaler som kan rymma regionledningscentralerna så där är fortfarande inte den nya organisationen i bruk.
Inte heller i region Nord är omflyttningarna klara.
Kritiken mot att slå ihop de 21 LKC:erna till sju RLC:er har mött stor kritik.
Inte minst för att personal måste flytta till andra städer.
– Och en viktig aspekt är att de som jobbar där därmed inte känner till regionen lika bra som man gjorde tidigare. Man måste känna området och kunna saker och förstå var folk ringer och ifrån och hur det är där, säger Bo Wennström.

Det har stormat kring Polisens nya organisation.
Rejält.
Nu kan organisationen komma att ändras – bara ett år efter att den sjösattes.

Målet var en effektivare organisation, närmare medborgarna.
Men kritiken både internt och extern har varit hård.
Tidningen Publikt, som ges ut av fackförbundet ST, har nu tagit del av innehållet i en hittills hemlig rapport.
En rapport som ska presenteras för rikspolischef Dan Eliasson först den 22 mars.
I september förra året drog Polismyndigheten i gång en projektgrupp för att granska lokalpolisområdena där hälften av Sveriges 20 000 poliser ska jobba.
Projektgruppen består av poliser från tre olika områden som tillsammans med externa konsulter har sett över hur den nya organisationen, där 23 polismyndigheter slogs ihop till en enda stor, fungerar.
Och resultatet är nedslående.

Slutsatsen som gruppen drar efter sitt arbete, enligt Publikt, är att det inte går att fortsätta med den nuvarande organisationen som den ser ut nu och att ledningarna ute i lokalpolisområdena måste förstärkas.
• Cheferna drunknar i administrativt arbete och har svårt att leda verksamheten
• Det råder stor osäkerhet om de egna rollerna, om vem som ska göra vad.
• Det finns även frågetecken kring vem som verkligen får fatta beslut.

I rapporten, som heter ”Säkra sex beslutsnivåer”, beskrivs att lokalpolisområdena varit underbemannade. Och det i sin tur har fått följdverkningar för polisarbetet ute på fältet, något som flera hundra poliser också berättat om sedan Aftonbladets startade granskningen, Krisen inom Polisen.
Enligt det förslag som ska presenteras i nästa vecka ska de lokala polisområdescheferna få rätt att bygga upp egna kanslier med extra personal som handläggare, planerare, koordinatorer och personalhandläggare.
Med 90 lokalpolisområden innebär det cirka 200 tjänster, både poliser och civilanställda, som behövs för att få verksamheten att fungera, enligt Publikt.se.

Polisintendent Rafael Davidgård har medverkat i projektgruppen.
Han säger till Aftonbladet att han inte vill kommentera innehållet i rapporten innan det presenterats för Dan Eliasson.
– Först då kan jag säga vad som stämmer i uppgifterna som kommit ut och vad som inte stämmer, säger Davidgård.
– Vi fick uppdraget i mars att göra ett förarbete där vi skulle titta på önskvärda och icke önskvärda effekter med den nya organisationen. I september togs ett beslut att ge oss det här uppdraget.
Davidgård säger att det i alla nya organisationer finns saker som kan förbättras.
– Det handlar om justeringar och vi har förslagit en del justeringar, ett antal konkreta förslag som vi kommer att presentera i rapporten.
Kan de förslag ni ger leda till stora förändringar inom organisationen?
– Det är alldeles för tidigt att uttala sig om det.

Mats Nylén, som är kommunikationschef för polisen i region Bergslagen, menar att media till viss del missuppfattat rapporten.
– I min värld är det långt ifrån en kris som det beskrivs. Det handlar helt enkelt om att vi ska göra ytterligare en sak för att organisationen ska sjösättas.
– Det här projektet har jobbat med att identifiera vilket administrativt stöd som behövs på lokalpolisområdenivå. Det blev aldrig beslutat om det skulle finnas administrativt stöd till cheferna där, och det som kommer att föreslås i rapporten är att det ska finnas det. Det gäller helt enkelt att bygga färdigt det som inte blev byggt från början.

Inbrott i bostäder tillhör den typ av vardagsbrott som Polisen ofta tvingas prioritera bort.
Men när en lokalpolisområdeschef i Stockholm själv drabbades av inbrott gick det undan.
En patrull från en speciell satsning mot narkotika och grova brott fick då rycka ut och hjälpa till.
– Detta är sånt otroligt maktmissbruk, säger en uppgiftslämnare som vill vara anonym.

Vid inbrottet hade en mängd värdesaker stulits, dator, vigsel- och förlovningsringar, kontanter – och bankkort.
När korten skulle spärras kunde banken se att ett av dem precis hade använts i en närbutik i en av Stockholms förorter.
– Då tog han polispersonal i anspråk för eget bruk bland annat för att åka och säkra övervakningsfilm från en affär där hans kort använts, säger Aftonbladets källa.

Det var fredag kväll men det var ändå inget hinder i det här fallet.
Källan fortsätter:
– Personalen han använde kom från en insats som ska vara riktad mot narkotikahandel och annan grov brottslighet. Medan ett vanligt inbrott knappt utreds alls så tar han personal från helt andra verksamheter och utreder sitt eget inbrott direkt.
Det visade sig emellertid att kameran inte varit igång och filmat den person som försökt ta pengar på polischefens kort.

Lokalpolisområdeschefen medger att han använt sig av sina kontakter men tillbakavisar att det han skulle vara något maktmissbruk.
Han framhåller att den speciella grupp som nu hjälpte till och söka efter övervakningsfilm även har ansvar för inbrottsproblematiken i det område där polischefen bor.
– Så det var ett ärende som skulle handläggas av dem. Och det var väl egentligen för att få fart i ärendet så att inte tjuvar försvinner helt enkelt.
Du skickade dem dit?
– Jag frågade om det fanns möjlighet, absolut. Men jag är ju inte deras chef.

Polischefen berättar att han ringde till sin kollega som har motsvarande tjänst i det distrikt han bor. Och att det var den kollega som bestämde att specialgruppens personal skulle rycka ut för att säkra en eventuell film.
– Jag tog ju inte min egen personal från mitt eget område där jag är chef. Utan jag förklarade att det här har hänt, och ärendet kommer ju landa hos dem.
Det sägs här att detta är sådant otroligt maktmissbruk, och att det här kanske inte skulle utredas alls, om det inte var du som drabbats.
– Nej, det håller jag ju inte med om. Att dra i alla trådar som finns i den här typen av ärenden, det är ju jätteviktigt. Och tidsaspekten är ju också jätteviktig. Så oavsett vem som har blivit drabbad: har man den här informationen är det ju angeläget att agera på den så fort som möjligt.
– Får vi den informationen om någon annan blir drabbad, så är min uppfattning att vi skulle skicka en patrull för att hantera det på samma sätt.

Så det är inte någon form av särbehandling i det här fallet?
– Det är klart, att eftersom jag vet kanalen in, kanske det går lättare och fortare för mig på det sättet. Men skulle någon annan människa bli drabbad och få den här informationen skulle det vara lika viktigt att skicka en patrull för att säkerställa den här filmen, oavsett. Det kanske hade gått via en ledningscentral som hade skickat ut bilen, men det hade egentligen bara skapat mertid, och det är egentligen omöjligt att hantera på ett annat sätt för en allmänhet. Men det viktiga är ju att man försöker göra samma saker i alla ärenden.  Så det är inte så att jag förväntar mig  att man ska göra någonting annat i mitt ärende.
Många vi talat med säger att man tyvärr inte mäktar med vardagsbrotten utan man tvingas att skriva av i ganska hög takt.
– Ja, tyvärr är det så att i väldigt många av de här ärendena är ju bevisläget svårt. Det är sällan man får den här typen av omedelbar bekräftelse på att man har ett drag i tråden så att säga, att man har någonting att gå på.
– Det är klart att det säkert gått, delvis, lite fortare på grund av mig. Men eftersom systemet är…det är en stor organisation och det är svårt för allmänheten att omedelbart träffa rätt i de här delarna.
– Men information att korten använts i en viss butik fick vi när vi ringde till banken. Då får vi informationen omedelbart. Och då ringer jag till den som är operativt ansvarig i det lokalpolisområde där jag bor, som sedan ska utreda ärendet och ha ärendet. Jag beskriver det här och de skickar en resurs för att hantera det. Det är ett agerande som borde vara i varje i ärende. Jag kan inte säga att det alltid är så, det är klart att polisen ibland, generellt, misslyckas i vissa typer av ärenden. Men generellt sett är det rätt sätt att agera på.

Inbrottet skedde i slutet av november. Ärendet gick sedan vidare och hamnade hos ungdomsroteln i City, eftersom det kunde misstänkas att inbrottet hos polischefen ingick i en serie av liknande brott som redan utreddes där.
Handläggaren av ärendet, Jens Öhlund, vill i dag inte uttala sig om några detaljer med hänvisning till förundersökningssekretessen.
– Men jag kan säga att en misstänkt är redovisad till åklagare och en misstanke är nedlagd. Åklagaren ska nu bedöma om det ska väckas åtal eller inte.
År 2014 anmäldes, enligt Brå, 14 600  inbrott i villa och radhus.
Fyra procent personuppklarades.

I Aftonbladets granskning av krisen inom Polisen har hundratals personer hört av sig och berättat om sin situation, och många har varit kritiska. Genomgående har också varit att de flesta vill vara anonyma med hänvisning till att det är så ”lågt i tak” inom Polisen, att den som kritiserar riskerar repressalier.

I en kommentar har Varg Gyllander, presschef vid Polisen i Stockholm, sagt att han har en motsatt bild utifrån den position han har. Han säger sig känna till åtskilliga polisanställda som är nöjda med sin lön och sitt arbete – men som inte vågar säga det öppet med risk för att bli anklagade att springa ledningens ärenden.

Vi vill här förtydliga, att vi även gärna tar emot tips om saker som faktiskt blivit bättre inom Polisen.

Välkommen att höra av dig på: krimtips@aftonbladet.se