Polismyndigheten får 283 miljoner i regeringens vårbudget.
Men de miljonerna räcker inte på långa vägar anser Polisförbundet.
– Det är uppenbart att regeringen inte har insett allvaret i det läge polisen befinner sig i, säger Polisförbundets ordförande Lena Nitz.

Beskedet om ökade resurser till Polisen kom i dag.
Totalt får utgiftsområdet rättsväsendet ett tillskott på 593 miljoner.
283 av miljoner ges till Polismyndigheten för att bland annat förstärka närpolisen och att prioritera arbetet mot hatbrott.
Och 10 miljoner hamnar hos Säkerhetspolisen för att stärka arbetet mot terrorism.
Polisförbundet anser dock att det är alldeles för lite pengar.
– Det är uppenbart att regeringen inte har insett allvaret i det läge polisen befinner sig i. I ett läge när Sveriges finanser är de bästa på flera år hade vi velat se en riktig satsning för att möta den underfinansiering som polisen lidit av under flera år. Det här är ett alldeles för litet steg i rätt riktning. Det räcker inte, säger Polisförbundets ordförande Lena Nitz i ett uttalande.
– Vi ser en accelererande polisbrist och jag oroas av konsekvenserna. Polisbristen är ett direkt resultat av en dålig löneutveckling och usla arbetsvillkor. Civilanställda kan aldrig ersätta poliser och i slutändan är det medborgarna som får betala med minskad trygghet, säger Lena Nitz.

Rikspolischefen Dan Eliasson är medveten om i stort sett alla de problem som beskrivs i vår granskning Krisen inom Polisen.
Under en direktsänd intervju i Aftonbladet svarade han på kritiken. Efteråt gav han också ett löfte till allmänheten och Sveriges poliser:
– Vi kommer att bli bättre!

Granskningen har visat att det finns ett utbrett missnöje inom polisen med den nya organisationen och de låga lönerna. Det har bland annat lett till att poliser slutar i förtid och går vidare till andra, bättre betalda jobb.
Det har också märkts genom att vardagsbrottsligheten nedprioriteras, trafikpolisen monterats ner – och att färre brott klaras upp. Det har också blivit svårt att komma fram till polisen för den som ringer.

Frågorna till Dan Eliasson var därför många. Dessvärre medgav tiden vi fått till vårt förfogande inte att han kunde svara på alla.
I den direktsända tv-intervjun fick flera poliser också möjlighet att direkt ställa Dan Eliasson till svars.
En av dem var Diana Sundin, som jobbat som polis i 37 år, både som utredare av grovt våld och som presstalesman. Just nu är hon planerare vid Rinkeby lokalpolisområde, Lopo, i Stockholm Nord. Hon berättade om en extrem underbemanning som gör att personalen går på knä.

Dessutom ska de liksom övriga polisområden i landet skicka personal för att hjälpa till med gränskontrollen i Skåne.
– Hur tänker du kring att personalen i Rinkeby Lopo, ska vara fortsätta vara friska och orka jobba med den arbetsbelastning och grova kriminalitet som råder här hos oss? Min personal är helt slut.
Dan Eliasson svarade:
– Vi är hårt ansträngda. Därför har vi satt igång med att rekrytera flera personer så att vi ska kunna lätta upp situationen runtom i landet. Och förstärkningen i Syd kommer ta slut den 15 maj.
– Den förstärkningen slipper du då leverera, plus att min förhoppning är att ni ska kunna anställa fler hos er så att ni ska kunna få en lite drägligare arbetssituation.
– Och tror du inte att när gruppcheferna kommer på plats, när grupperna börjar mogna, du slipper göra förstärkningarna till Syd, och du får lite nyanställningar. Är inte det lite ljus i tunneln ändå?

Diana Sundin berättade då att deras situation är allvarligt just nu, och att de i nästa periodplanering, där varje arbetspass schemaläggs, hade 39 luckor men kommit ner i 26.
Det brukar alltid finnas de som vill ”gneta” extra men nu orkar knappt ingen längre.
– Vi har fortfarande 26 pass vi måste besätta, måste-pass, sa Diana Sundin. Det är ganska allvarligt för jag vet ju att det tar tre år innan man får ut en ny polis.
Dan Eliasson medgav att situationen är svår men kunde inte ge något att svar än att ha förhoppningar att kommande nyrekryteringar av civil personal skulle avlasta.

I intervjun tog han upp att han begärt extra pengar, bland annat för att anställa 2000 nya poliser och 1300 polisanställda, och att politikerna flaggat för att det också kan bli så.
– Vårt bekymmer är ju att det inte finns färdiga poliser utbildade. De måste utbildas vid polishögskolan och det tar några år innan de kommer ut. Då måste vi försöka anställa civilanställda som kan göra arbetsuppgifter som poliser som gör idag, men som kanske inte kräver polisiär kompetens, och så gör att att vi kan få ut de poliserna på gator och torg och hjälpa till med utredningar.

Dan Eliasson sa också att han var bekymrad över att poliser slutade och om det eskalerade kunde det bli allvarligt eftersom mycket kompetens går förlorad. Därför har försök gjorts med att återanställa poliser som har slutat.
– Och det har visat sig att det finns ganska många poliser som har slutat som vill komma tillbaka. Så det finns en återström också som jag tror att vi behöver jobba ännu mer med.
Eliasson sa också att situationen skulle bli bättre under 2016, men att omorganisationen kanske inte kommer vara helt genomförd förrän en bit in i 2017.
Igår blev det klart att regeringen i vårbudgeten vill ge Polisen ett extra tillskott på 250 miljoner. Och det är för innevarande år.

Se hela utfrågningen av Dan Eliasson här:

I morse hade vi rikspolischef Dan Eliasson i studion.
Han svarade inte bara på våra frågor utan även på frågor från poliser runt om i landet.
En del av sändning kan ni se här, resten kommer snart att läggas ut i sin helhet:

Och utanför sändning svarade han även på vad han har har för löften till Sveriges poliser och svenska folket:
– Vi blir fler. Vi blir sakta men säkert fler som kan hjälpas åt att lösa alla utmaningar vi har. Vi börjar med flera civilanställda. Vi har redan ökat intagna på polishögskolorna kraftigt.
– Till Sveriges medborgare så säger jag att vi kämpar på under svåra omständigheter. Jag hoppas att ni förstår vår situation. Och att jag lovar att vi under slutet av år 2016 och  2017 kommer att kunna leverera en ännu bättre verksamhet än vi gör i dag.

Vi granskar krisen inom Polisen.
Mitt i stormens öga står rikspolischef Dan Eliasson.
I dag kommer han till vår studio för att svara på kritiken i direktsändning.

Under Aftonbladets granskning av Krisen inom Polisen har nära tusen polisanställda hört av sig till oss.
Inte en enda har haft något positivt att säga om den nya organisationen och många av dem har frågor. Frågor de inte anser att de får några raka svar på.
I dag hoppas vi kunna hjälpa många av dem med just svar.
Under en 45 minuter lång direktsänd tv-sändning kommer rikspolischef Dan Eliasson att svara på era och på våra frågor.
Se oss live aftonbladet.se eller på Aftonbladet TV:s Facebook-sida mellan klockan 07.30-08.15.

Exempel på frågor som Eliasson kommer att få svara på är:
• Vad ska du göra åt missnöjet inom polisen och hur påverkar det allmänheten?
• Hur allvarligt är det att allt fler poliser säger upp sig och vad beror det på?

Det har stormat rejält kring Polismyndigheten det senaste året.
Och kring den nye rikspolischefen Dan Eliasson.
Han blev ansiktet utåt för polisens stora omorganisation – där 21 polismyndigheter är på väg att bli en enda.
En omorganisation som Dan Eliasson, när han tillträdde som rikspolischef i januari 2015, menade skulle ta bort organisatoriska bojor på polisen men som mötts av massiv kritik. Poliser vittnar om dåligt chefskap, om låga löner och för få resurser som leder till att vardagsbrott bortprioriteras och att man kan få vänta timmar på att få hjälp i en nödsituation.

Problemen som radas upp är många:
• Poliser vittnar om att vardagsbrott bortprioriteras, att narkotika hälls ut i brunnar och att man helt enkelt struntar i att rapportera vissa brott.
• Polisförbundet, och poliser på golvet, hotar med strejk om inte lönerna höjs.
• Allt fler poliser lämnar in sina tjänstevapen och brickor, ofta för att söka sig till högre avlönade jobb. Enligt siffror från Polisförbundet slutade under 2015 sammanlagt 828 poliser på myndigheten. Av dem var 239 ”naturliga” avgångar, alltså ålders- och sjukpension.
Antalet poliser som slutade av andra skäl var 589. Av dem var, som exempel, 121 personer under 40 år.
Under 2015 slutade alltså 589 poliser av andra skäl än pension. Motsvarande siffra för fem år sedan var 106. I år har uppsägningarna fortsatt i samma höga takt och ytterligare 144 har lämnat sina jobba under januari och februari.
• 8 av 10 poliser överväger att sluta, enligt en undersökning gjord av Polisförbundet.
• En redan akut polisbrist hotar bli katastrofal inför sommaren.

När Dan Eliasson tillträdde var tongångarna muntra.
Polisförbundet välkomnade utnämningen och inrikesminister Anders Ygeman kallade honom för en modern chef.
Eliasson själv sa då att ”svensk polis har aldrig haft så här mycket pengar som vi haft nu” och krävde inga extrapengar till myndigheten, något han sedan reviderat.

Se oss live aftonbladet.se eller på Aftonbladet TV:s Facebook-sida mellan klockan 07.30-08.15. Passa även på att ställa dina egna frågor till rikspolischefen i vår livechatt som startar i samband med sändningen. 

Enligt siffror från Polisförbundet slutade under 2015 sammanlagt 828 poliser på myndigheten. Av dem var 239 ”naturliga” avgångar, alltså ålders- och sjukpension.
Antalet poliser som slutade av andra skäl var 589. Av dem var, som exempel, 121 personer under 40 år.
I år har uppsägningarna fortsatt i samma höga takt och ytterligare 144 har lämnat sina jobba under januari och februari.
Här kommer ett anonymt brev från en av dem som valt att lämna in sin bricka och sitt tjänstevapen.

”Jag tillhör själv en av dessa som tänkt jobba längre men har nu sagt upp mig till sommaren och tar en för tidig pension.
Anledningarna är flera och jag kan räkna upp några:
• Brist på ledning och styrning pga. nya chefer som sökt så mycket som upp till ett 40-tal olika tjänster för att de till varje pris vill vara chef utan att ha någon kunskap gällande den tjänst de erhållit.
• Detta har inneburit att många ”gamla” chefer i 40-50-årsåldern nu har jobb med diverse utredningar bara för att vara sysselsatta.
• Det har sagts att inga ”hittepå-jobb” skulle inrättas men så har ändå blivit fallet.
• Ingen som kan ta emot ärenden som skapas av t.ex. underrättelsetjänsten eftersom organisation inte fungerar (se ovan), trots att polisarbetet skall vara underrättelsestyrt.
• Löneutvecklingen har stagnerat. Nya anställda poliser skall få en ingångslön på 24.500 SEK vilket i och för sig inte är mycket men resultatet är att poliser med upp till 40 års tjänst får stå tillbaka och i Region Syd innebär detta en lön på ca 32.900 Sek efter alla dessa år. Många yngre kollegor lämnar bl.a. pga. detta när de inser att löneutveckling saknas. Dessutom tar administration mer och mer tid från det grundläggande polisarbetet.
• I samband med omorganisationen avskaffades ett flertal chefsnivåer för att fler poliser skulle frigöras. Trots detta är det nu fler poliser i olika chefsbefattningar än tidigare om dock på lägre nivåer som exv. gruppchefer. Dessa har dock precis som högre chefer fastnat i ”mötesfällan” med resultat att färre poliser arbetar med ”polisjobb”.
• Över hela myndigheten diskuteras inget annat än en misslyckat omorganisation.
• NOA, tidigare RKP, som har ”ledarrollen” och skulle kunna styra upp verksamheten låter bli detta, varför enhetligheten som skulle bli med en ny gemensam myndighet redan går åt olika håll i landet.

Jag tror inte det var fler poliser anställda på 80-/ 90-talet men på den tiden kom det polis till misshandlar, inbrott och liknande pågående brott. I dag är det mycket sällsynt att det kommer polis.
Trots allt vill jag säga att jag hela min tid som polis har trivts bortsett från de sista åren även om jag tillhör ”de lyckligt lottade” som inte drabbats speciellt mycket av omorganisationen. Jag tillhör inte heller de som sökt chefstjänster och blivit utan men trivseln är borta liksom arbetsglädjen när resultatet blivit som det blivit.
Jag ser dock tillbaka med glädje på alla åren som polis och försöker glömma hur det blivit när jag nu ”drar vidare”.”

Polisbristen i Sverige beskrivs som akut.
Till sommaren kan den bli rent katastrofal.
– Det innebär helt enkelt att risken finns att det inte kommer någon polis annat än till ärenden som bedöms som högprioriterade, säger Katharina von Sydow, ordförande i Polisförbundet region Väst.

Krisen inom Polisen fortsätter.
I fjol slutade fler poliser än någonsin tidigare.
589 av de 828 poliser som lämnade in sina legitimationer och tjänstevapen under år 2015 gjorde det av andra skäl än ålderspension.
Motsvarande siffra för fem år sedan var 106 – en ökning med 456 procent.
Och bristen på poliser är nu akut i landet enligt Polisförbundet.
– Vi har verkligen en akut och allvarlig polisbrist i Sverige i dag. Det vi nu ser är konsekvenserna av en dålig löneutveckling, en långvarig underbemanning, hög arbetsbelastning och en tuff arbetsmiljö, säger Lena Nitz, ordförande för Polisförbundet.

Sedan Aftonbladet inledde sin granskning av Krisen inom Polisen har larm kommit från poliser runt om i hela landet att man helt enkelt inte hinner med att utreda alla brott.
Och i sommar ser det redan akuta läget ut att bli än värre.
– Det finns en stor oro inför sommaren. Det är så tight just nu att varenda polis räknas, säger Katharina von Sydow, ordförande för Polisförbundet i region Väst.
Polisbristen drabbar redan medborgarna enligt Aftonbladets granskning och kan, om resursbristen inför sommaren inte blir utredd, slå ännu hårdare.
– Det innebär till exempel att de akuta prio ett-ärendena kommer vi att lösa, men de andra som inte är så prioriterade, där finns risken att det inte kommer komma någon polis. Och i förlängningen kan det innebära att förtroendet för polisen kommer minska vilket är enormt allvarligt, säger von Sydow.
Många poliser som hört av sig till oss berättar att man förr, inför sommaren, hjälptes åt att lägga sina semestrar så att verksamheten fortfarande skulle fungera.
Men att man nu, när man känner hur ledningen avfärdar kritiken man har som missnöje, inte känner samma lojalitet.
Något Katharina von Sydow känner igen från region Väst.
– Vi har många unga poliser i yttre tjänst, och de har föräldraledigt att ta ut. Om man inte har haft julisemester på flera år, och inte känner att man inte får något tillbaka från arbetsgivaren, kanske man känner att man inte är så villig att offra sig heller.
– Det är viktigt att se över arbetsvillkoren för svensk polis.

I region Väst har man utlyst bemanningsfrågan som en särskild händelse, något som aldrig förut hänt.
En särskild händelse går polisen vanligtvis in i när händelser är så omfattande och allvarliga att de måste prioritera om sina resurser och myndigheten ställer om till ett krisläge.
Just nu handlar den särskilda händelsen om att man måste strukturera om bemanningen, sätta folk på rätt tjänster och att nyrekrytera.
– I samband med det har man även kunnat konstatera att det inte finns poliser att rekrytera i den omfattning som det skulle behövas. Därför ska man ta in mer civil personal istället, säger Katharina von Sydow.
– Det beror bland annat på de tidiga pensionsavgångar och att det är allt fler som slutar. Det slutar fler poliser än vi får tillskott så därmed blir det färre poliser.

Även i region Nord har polisen gått in i en särskild händelse. Där på grund av att länskommunikationscentralerna ska bli till en enda regionledningscentral.
– Vi i Nord önskar att nyläge två inte borde vara aktuellt förrän i höst. Det är inte läge för det nu, säger Torgny Olofsson, ordförande för Polisförbundet Nord.
För där, i regionen som täcker 50 procent av Sveriges yta, har man också stora problem med bemanningen.
– Ingripandeverksamheten blir lidande, man får med andra ord vänta längre om man ringer polis eller det kommer ingen polis alls. Vi har ett jättestort behov av personal, säger Torgny Olofsson på Polisförbundet Nord.

Rikspolischef Dan Eliasson hänvisade i en intervju med Ekot  till det akuta läget och gav där klartecken till att anställa 700 personer utöver budget, i huvudsak civilanställda som kan hjälpa till med utredningsverksamhet och hjälpa till med gränskontroller.
– Det blir inte fler poliser av att civilanställda anställs. Det är positivt om de civilanställda avlastar poliserna så vi kan frigöra polisresurser så de kan göra mer polisarbete. Men Eliasson har inte gått ut och sagt vad han ska göra för att åtgärda själva polisbristen, säger Lena Nitz.
Vad är era idéer?
– Först måste man se till att behålla de poliser som man har, de som nu har ena foten på väg ut ur dörren. Och så måste vi få tillbaka de som redan lämnat. Då gäller det att jobba på lönerna och på arbetssituationen.

När Aftonbladet söker den ställföreträdande rikspolischefen Mats Löfving för en kommentar blir vi istället hänvisade till nationella operativa avdelningens pressekreterare Carolina Ekéus.
Hon skrattar när Aftonbladet säger att polisförbundet beskriver en akut krissituation och att att poliser fruktar att det blir ”katastrofalt” med bemanningen till sommaren.
– Det är alltid så stora ord, det är det jag skrattar åt. ”Katastrofalt” låter så…
Kan man inte beskriva det så om en samhällsbärande myndighet är kraftigt underbemannad?
– Jo, men jag tänker liksom krisen i Syrien. Allt är relativt.
Hon vill veta vilka frågor vi har till Mats Löfving och ber att få återkomma.
En stund senare ringer Börje Öhman, tillförordnad presschef på Polismyndigheten, upp. Vad gäller möjligheten att få tala med Mats Löfving säger han:
– Vi är ju jättetunnt bemannade och har svårt att slita på chefer mer än vi redan gör. Jag kan inte ge någon i högsta ledningen som kan kommentera det här.
I stället hänvisar han till regionerna, eftersom det är de som har bemanningsansvaret.
– Det är ingenting den nationella ledningen tittar på.
Men tittar inte den nationella ledningen på en resursbrist, med färre poliser än tidigare?
– Det är regionerna som har ansvar för att bemanningen ska fungera.
Börje Öhman säger att problem med bemanningen inte är något nytt, så är det varje sommar.
– Som alla andra år kommer vi att klara vårt uppdrag, det kan jag lova här och nu. De som behöver akut hjälp av polisen kommer att få det.

Allt fler rattfyllerister riskerar att komma undan.
Siffror visar att hälften så många trafikanter i fjol tvingades ”blåsa” mot året innan.
– Fler människor kommer att dödas av rattfyllerister, säger Göran Sydhage, VD, på Motorförarnas Helnykterhetsförbund, MHF.

På fem år har nästan var fjärde trafikpolis försvunnit.
I mitten av 80-talet fanns ca 1.800 trafikpoliser i Sverige. I juni förra året var antalet nere i 432.
Och med den nya omorganisationen har trafikpolisens grupper avvecklats.
– Färre kontroller av rattfyllerister, färre kontroller av tung trafik – det kommer att drabba vanliga människor, har trafikpolisen Mats Claesson i Nacka tidigare sagt till Aftonbladets granskning.
Siffror från Polismyndigheten och de tre storstadsregionerna Stockholm, Väst och Syd visar att samtidigt som trafikpoliserna minskar blir även alkoholutandningsprover dramatiskt färre.
Från 1 431146 år 2012 till 644 387 år 2015.

Även antalet ordningsböter för trafikbrott minskar kraftigt.
I polisregion Väst utfärdades år 2012 44 027 ordningböter.
2015 var siffran nere på 24 394.
I region Syd gick siffrorna för motsvarande år från 60 200 (2012) till 40 392 (2015) och i Stockholm från 49 335 till 33 430.

Göran Sydhage, VD på MHF, vill inte säga om om polisens nya organisation är bra eller dålig.
Däremot är han helt övertygad om en sak:
– Det görs för få nykterhetskontroller, säger han.
Rattfylleri är ett spaningsbrott påpekar han. Om man inte spanar så syns det inte. Men om man spanar då hittas de.
– 0,2 procent av trafiken framförs av rattfyllon. Alltså 500 stycken i timmen kör rattfulla i Sverige, dygnet runt, året runt!

Om allt färre stoppas kommer det enligt Göran Sydhage leda till att fler dödas i trafiken.
– Det dör nu ungefär 60-70 personer av år på grund av det. 1000 skadas. På tio år motsvarar det till exempel hela Haparanda kommun, eller Nora kommun, eller Nykvarns kommun, eller Munkedals kommun. Varenda kotte som bor i den kommunen skadas på grund av rattfylleri.
För att diskutera problemet med högsta ort kommer Göran Sydhage i april träffa företrädare för regeringen. Han säger att han även förbereder en träff med rikspolischefen Dan Eliasson. Inte bara för att klaga utan visa på alternativa metoder att stoppa rattfyllerister, bland annat genom automatiska rattfyllerikontroller – ett koncept som prövas i svenska hamnar.

En trafikpolis från mellersta Sverige, som vill vara anonym, beskriver i ett mejl situationen så här:
”Att vi inte hinner göra tillräckligt många kontroller av fordon med farligt gods kan ju vara förödande vid en olycka med ett sådant fordon inblandat. Förare som inte håller sina kör-och vilotider är en stor fara då det finns uttröttade chaufförer på våra vägar! Chansen för upptäckt är väldigt liten eftersom vi inte har resurser att kontrollera tillräckligt många.
När vi har LAU – kontroller (alkoholutandning) hade vi behövt vara fler för att kunna kontrollera fler. Enkel matematik.  När vi ibland stoppar en chaufför som har många fel och vi ska skriva böter eller sanktionsavgift, då kan det ta flera timmar = inte bra för statistiken….som tyvärr är vårt enda sätt att mäta hur ”effektiva” vi är! Att vi möter medborgare som är nöjda när vi träffas – även de flesta som får böter – går ju tyvärr inte mäta. Slutsatsen är enkel – ju mindre risk för upptäckt desto fler brott begås!  Med rattfyllerier, fortkörare, folk som kör aggressivt och trafikfarligt,  uttröttade chaufförer på vägarna. En automatisk hastighetskamera kan aldrig ersätta det mänskliga mötet! ”

Om du behöver akut polishjälp kan du få stå i telefonkö i minuter.
I södra Sverige har väntetiden fördubblats de senaste åren.
–  Självklart är det helt avgörande vid till exempel en skjutning om vi svarar efter 10 sekunder eller efter tre minuter. En gärningsman hinner långt på tre minuter, säger en anställd på en regionledningscentral.

De brukar beskrivas som polismyndighetens hjärta.
Från länskommunikationscentralerna, numera regionledningscentralerna, skickas patruller ut och insatser leds.
Det är även dit man kopplas när man ringer 112 och har ett akut polisärende.
2015 kopplades 680000 samtal från SOS till polisens regionledningscentraler runt om i landet.
De samtal som SOS kopplar vidare till polisen är sådana där uppringaren behöver polisens hjälp. Kanske handlar det om en skottlossning, ett pågående inbrott eller andra akuta, polisiära ärenden.
Målsättningen är att de som ringer via SOS Alarm ska få svar omgående, helst inom 15 sekunder.
Siffror som Aftonbladet tagit del av från regionerna Stockholm, Väst och Syd visar att de två förstnämnda regionerna för det mesta lyckas med att nå målet.

Men i region Syd är verkligheten en annan.
Där tar det numera dubbelt så lång tid för ett larmsamtal att besvaras.
2012: 18, 58 sekunder.
2015: 35, 91 sekunder.
En anställd på en regionledningscentral, RLC, i södra Sverige berättar:
– Det är inget ovanligt att 112-samtal får vänta i närmare 3-4 minuter – samtal som enligt målet egentligen ska besvaras inom 15 sekunder.
Några sekunder hit eller dit kan låta trivialt.
Men ibland kan det vara skillnaden mellan liv och död.
–  Självklart är det helt avgörande vid till exempel en skjutning om vi svarar efter 10 sekunder eller efter tre minuter. En gärningsman hinner långt på tre minuter, säger den anställde.

Marie Jarnérus är chef för regionledningscentralen i region Syd. Hon säger att man är mycket medvetna om att det blivit allt längre väntetid.
Och det är något man ser allvarligt på.
– En stor anledning är bemanningen, och det är därför man omorganiserar nu i hela riket för att kunna möta trycket.
– Det har varit för lite personal redan sedan 2013. Det är det vi hoppas på nu, att bemanningen ska öka. Vi har gjort grafer för att se när trycket är som störst så att vi kan ha som störst personalstyrka då.
Personal som hört av sig till Aftonbladet säger att man allt som oftast tvingas lägga högprioriterade ärenden som ”ej utryckning” för att man helt enkelt inte kommer hinna hantera dem.

Och personal beskriver även arbetssituationen som väldigt hård med långa pass och få pauser. ”Det känns frustrerande att inte kunna göra sitt jobb ordentligt. Och hemskt gentemot allmänheten som inte får den hjälp de behöver”, skriver en uppgiftslämnare.
– Det är klart att man vill göra sitt bästa, poliser är i naturen jätteengagerade. Det är inte så att folk hos oss inte jobbar, de jobbar så det inte är klokt. Men man kan bara ta hand om ett visst antal samtal åt gången, man kan inte göra hur mycket som helst, säger Marie Jarnerus.
– Men sen är det inte hela sanningen att det bara är hos oss det inte fungerar. Har man en hög belastning i en region är det viktigt att man har patruller att skicka. Hela kedjan måste funka och det gör den inte riktigt just nu.

Region Stockholm har däremot förbättrat sin svarstid de senaste åren trots att befolkningen ökat.
Björn Cewenhielm, chef för RLC Stockholm, säger att det är resultatet av ett medvetet arbete som genomförts efter en ordentlig genomlysning av flödena för några år sedan. Och omorganisationen har inte påverkat så mycket mer än att Stockholm också fått ta ansvar för Gotland.
– Så vi är i ganska orubbat bo vad gäller verksamhetsuppdraget, säger Björn Cewenhielm. Och tillägger:
– Sedan ett par år tillbaka har vi jobbat med LEAN-konceptet, tittat på vilka samarbetspartners vi har, hur vi kan fördela samtalen mellan oss. Det har handlat mycket om att växeln och PKC, polisens kontaktcenter, kopplat in en del samtal till oss, och dem har vi fått bort.
– Vi har också gått över mycket från att kollegor inte ska använda telefon utan man ska använda Rakel-burk istället, och då blir det kortare samtal. Så vi har lyckats hålla svarstiderna på de här nivåerna, och det blir ju en bra service till medborgarna.

Bo Wennström är professor i rättsvetenskap med ämnet allmän rättslära som specialitet. De senaste åren har han studerat polisverksamheten och även skrivit böcker i ämnet.
Han säger att farorna med för långa väntetider i telefonen är många.
– Den största farhågan är att folk slutar ringa. Att man inte litar på systemet längre utan tappar förtroendet för polis och stat.
– Det är väsentligt att samtalen besvaras snabbt. Och det man ser här är en medelsvarstid vilket tyder på något.
I den nya polisorganisationen är planen att gå från 21 länskommunikationscentraler till sju regionledningscentraler.
Stockholms län slogs till exempel ihop med Gotlands län. RLC Syd består från och med april av Blekinge län, Kalmar län, Kronobergs län och Skåne.
I Bergslagen, Mitt och Öst finns inga färdiga lokaler som kan rymma regionledningscentralerna så där är fortfarande inte den nya organisationen i bruk.
Inte heller i region Nord är omflyttningarna klara.
Kritiken mot att slå ihop de 21 LKC:erna till sju RLC:er har mött stor kritik.
Inte minst för att personal måste flytta till andra städer.
– Och en viktig aspekt är att de som jobbar där därmed inte känner till regionen lika bra som man gjorde tidigare. Man måste känna området och kunna saker och förstå var folk ringer och ifrån och hur det är där, säger Bo Wennström.

Antal polisanmälningar ökar stadigt – år efter år.
Men antalet ärenden som går vidare till åklagare minskar.
– En stor förklaring är att polisen fått ökade befogenheter att själva lägga ner utredningar som vi ändå hade lagt ner om de kommit till oss, säger överåklagare Lennart Guné. 

• 2012 inkom sammanlagt 832 889 ärenden till polisen i de tre storstadsregionerna.
• 2015 inkom sammanlagt 888 635 ärenden.
Det är en ökning med närmare 56 000.
Men:
Samtidigt minskade antalet fall som polisen går vidare med, och lämnar över till en åklagare, märkbart.
• 2012 redovisades 126 283 ärenden till åklagaren.
• 2015 redovisades 100 231 fall.
Lite drygt var tionde ärende som kommer till polisen hamnar alltså på en åklagares bord – och kan därmed leda till åtal och dom. 89% av ärendena gör det aldrig.

Siffrorna ovan gäller samtliga brottskategorier, sammanlagt.
Om man går in i detalj så kan man exempelvis se på ärenden avseende ”våld i offentlig miljö”, alltså personer som blivit misshandlade utanför hemmet.
2012 gick drygt 21 % av inkomna ärenden vidare till åklagare.
2015 var siffran knappt 16 %.
Vad gäller brottet ”våldtäkt mot barn” sjönk andelen ärenden som gick till åklagare från 23% till 19%.
Får du inbrott i din villa eller radhus är chansen att det hamnar hos en åklagare 4,6%.

I en så kallad prognosrapport som Aftonbladet tagit del av definierade Polismyndigheten själva fyra förklaringar till det minskande ”flödet” till åklagare:

Av de ärenden som kom till polisen så lämnades alltså knappt 13% över till åklagare.
Lennart Guné är överåklagare med ansvar för samordning och analys.
Han säger att det är farligt att bara se till siffrorna.
– En stor del av ökningen av ärenden som kommer in till polisen är bedrägerier på nätet och skadegörelseärenden.
Detta, tillsammans med ökade befogenheter för polisen att själva avsluta utredningar, som tidigare var behövde skickas till åklagare för nedläggning, menar han är den stora förklaringen till det minskade flödet från polis till åklagare.
– Också vad gäller brott av unga lagöverträdare får polisen själva utreda i dag, de lämnades tidigare alltid över till åklagare.

Bo Wennström är professor i rättsvetenskap med ämnet allmän rättslära som specialitet. De senaste åren har han studerat polisverksamheten och även skrivit böcker i ämnet.
Han tror att det stora problemet till att siffrorna ser ut som de gör är att man i och med den nya organisationen har fel inriktning när det gäller utredningsverksamheten.
– Man har idéer om att alla ska vara utredare. Man har gått ifrån kriminalpolisverksamhet, det ordet existerar knappt längre. Man tar in utredare med annan bakgrund än polisbakgrund. Man tror att man genom management ska kunna effektivisera verksamheten men man koncentrerar sig inte mycket på professionen, säger Wennström.

Han tror inte alls på överåklagare Lennart Gunés förklaring att poliser har fått ökade befogenheter att själva lägga ner utredningar.
– Jag har pratat med många poliser lite längre ner i utredningsgrupperna och de säger att vilket ärende som helst kan hamna på deras bord när som helst. De förstår inte längre hur saker och ting går till och det är inte ett så bra tecken, när man bara känner sig som en kugge i ett maskineri. En stor del av dagen går åt till att pusta och undra vad man håller på med.
– Man är inte lika effektiv helt enkelt. Man borde erkänna att utredning är en väldigt specifik profession.
Tror du att sifforna, som visar på fler anmälda brott men färre som går till åklagare, kommer att fortsätta att försämras? 
– Det är väldigt stor risk för det. För man har inte visat på något sätt än hur man ska lösa det. Man använder bara mer och mer av samma medicin när man kanske hellre borde prova en annan medicin.

Under Aftonbladets granskning av Krisen inom polisen har många poliser runt om i landet hört av sig och bekräftat bilden av att allt fler ärenden skrivs av:
”Problemet är när man handskas med lagen, utefter att lösa personalbristen. Man skriver av ärenden, där allt faktiskt inte är gjort, om ens något. Det är för att hålla näsan över vattenytan, men tyvärr samtidigt, så visar man för cheferna, att balanserna inte stiger. Och att vi löser vårt uppdrag. Vilket vi inte gör. Vem råkar då illa ut i detta? Jag skulle säga: medborgarna”, skriver en polis sedan många år.

Som vi kunde avslöja i vår granskning den 9 mars så säger allt fler poliser upp sig.
Bara under första året efter omorganisationen sade flera hundra poliser upp sig.
Enligt siffror från Polisförbundet slutade under 2015 sammanlagt 828 poliser på myndigheten. Av dem var 239 ”naturliga” avgångar, alltså ålders- och sjukpension.
Antalet poliser som slutade av andra skäl var 589. Av dem var, som exempel, 121 personer under 40 år.
Under 2015 slutade alltså 589 poliser av andra skäl än pension. Motsvarande siffra för fem år sedan var 106. Det är en ökning med 456%.
– Det tråkiga är att de som slutar nu är de som är mest drivna, poliser med 5-15 år i tjänst  som sitter på massor med kunskap. En del av dem går till jobb med nästan dubbel lön, då är det inte konstigt att de väljer att gå, sa Peppe Larsson, polisassistent i Göteborg till Aftonbladet då.

I dag kan DN berätta att avhoppen fortsätter.
I år har uppsägningarna fortsatt i samma höga takt och ytterligare 144 har lämnat sina jobba under januari och februari.
Samtidigt utbildas färre poliser vilket ger ett stort nettotapp.
Och inte nog med att många redan har slutat – åtta av tio poliser funderar dessutom på att göra det.
I en undersökning från Novus, på uppdrag av Polisförbundet, uppger 80 procent av de tillfrågade poliserna att deras arbetssituation förändrats i ganska eller mycket negativ riktning i och med förändringen.
Och lika många säger att de funderar på att säga upp sig.

Efterlysning: Har du slutat eller funderar på att sluta, mejla oss och berätta varför på krimtips@aftonbladet.se