DIANA SUNDIN, polis i 37 år, om krisen inom polisen. Jobbar som polisinspektör och planerare i lokalpolisområde Rinkeby i polisområde Stockholm Nord.

Hur är situationen inom polisen nu?
–  Det är en fruktansvärd röra i organisationen. Det sitter  höga chefer som inte varit poliser innan och vi har fått en HR-organisation som tar på sig massor av ansvar, men inte klarar av det eftersom man inte förstår hur polisen fungerar.
– Det är för få poliser och det kommer troligen att bli värre – kanske mycket värre.
Märker du missnöjet?
– Jag ser ett missnöje bland mina kollegor som inte funnits förut. Det är många som slutar och som pratar om att sluta. Missnöjet handlar om allt från arbetstidens förläggning – fast lista kontra periodplanering – till att inte hinna med det som känns viktigt i jobbet.
Vilka är det som slutar, varför och vart tar de vägen?
– De som slutar är ofta de yngre, som har andra yrken i bagaget där de får dubbel lön mot för inom polisen. Det är också så att en del äldre duktiga chefer som slutat och gått till privata företag, beroende på att de inte fått besked om de ska får vara kvar som chefer eller inte och oron avgör till slut. Där har vi mist mycket kompetens! Erfarna utredare i många fall.
Hur många har slutat hos er?
– Jag har inga siffror på hur många som slutat, kommer inte åt sådan statistik, men det försvinner några hela tiden. Många har startat egna säkerhetsföretag och många andra har gått till andra statliga verk och fått betydligt högre lön där, i många fall  höjt lönen med 10-15000 kronor per månad.
Vilken är den största negativa effekten av omorganisationen?
– Att vi inte blivit fler – snarare tvärt om.
– Vi får inte glömma att kriminaliteten ökat otroligt mycket – framför allt den grova brottsligheten. Till detta kommer att myndigheten inte är ett dugg rädd om sin duktiga personal. Det börjar likna ett dygnetruntjobb för många.
– Samma poliser ska sköta arbetet i vardagen och lösa s k vardagsbrott, brott som den vanliga poliser normalt tycker är mycket viktigt eftersom det drabbar den enskilde medborgaren.
I stället handlar det mycket ofta om att släppa den biten och rycka in på grova brott, mord och skjutningar samt misshandel mellan olika kriminella gäng – där man dessutom ofta blir utsatt för stenkastning och hot – mot både sig själv som polis, men också mot sin familj.
Många är missnöjda med sina löner?
– Det är ett uselt löneläge – vem kan få ett vettigt boende och försörja en familj på ca 25 000 kronor per månad i Stockholm? Det gör också att många slutar, framför allt de unga poliser som precis börjat… Personligen funderar jag på om staten har funderat på vad som händer om vi börjar tjäna ännu sämre – ska vår fantastiska svenska poliskår börja ta emot mutor då? Det ser jag inte som ett alternativ, men tanken skrämmer.

Tack alla som mejlat. Ni som inte fått svar: vi har fått flera hundra mejl i dag, vi läser alla och försöker svara så många som möjligt.

Så här skriver några av dem som hört av sig i dag:

Polis, mellersta Sverige:

• ”Har jobbat i många år och upplevt några omorganisationer. För 20 år sedan var det närpolisreformen och även om denna upplevdes som stökig är det INGENTING jämfört med dagens omorganisation. Väldigt många säger upp sig och går i förtidspension eller går till privata marknader på grund av frustration och brist på motivation då nästan all fokus från ledningen  har varit/är ”vem som ska göra ditt och datt”. Upplevelsen bland vanliga poliser är att vi blivit ineffektivare”

Polis:

• ”I er rapportering bör ni kanske även lägga in att allt yngre oerfarenpersonal ska jobba ut mot problemområden där förr mer erfarna jobbade. Arbetsmiljörisk!
Även all den tid som läggs av just polispersonal i frågor om MBL, möten,organisationssnack, diverse turneringar i idrott, så blir det inte mycket pang för pengarna kvar!
Har jobbat 25 år inom polisen och är förvånad över att det får råda sådan oordning. Unga oerfarna chefer ska leda oengagerade polisanställda!”

Privat person:

”Det märks när man gör en anmälan om bedrägeri. De tar anmälan och säger detta kommer vi att lägga ner. Skall man ha hjälp får man gå genom media. Blev utsatt för telesäljare – det löste sig genom media. Andra  får hem länsade – polisen kommer inte ens ut. Nu senast hade nån fått tag på mitt kortuppgifter dragit pengar. Jag anmälde men lades ner direkt. ”

Polis, yttre tjänst, Göteborg:

”Jag har efter mina år, i Göteborg city sett hur poliser i yttre tjänst ”försvunnit” till olika grupper som jobbar civilt med andra arbetsuppgifter. Efter att dessa kollegor lämnat uniformen är det i regel vanligare att vinna på tipset än att se dessa återgå i uniform. Det ser jag som ett problem, för samtidigt går våra utryckningsenheter på knäna i jobb, där personalbristen är ytterst påtaglig. Det blir ingen möjlighet till återhämtning och det tom försvårar kollegors möjlighet att ta semester när de behöver det.
Det är i yttre tjänst, i uniform, det största behovet finns.”

Mejl från polisen och allmänheten fortsätter strömma in. Här är några till utdrag:

• Polis i 20 år:

”Jag instämmer i det som skrivs och det känns rent bedrövligt många gånger. Vi kollegor brukar i bland säga ”det är tur att vanligt folk inte vet hur illa det är”.
Vi tvingas säga nej till att ingripa mot grova narkotikabrott på grund av att utredarna går på knäna. Inbrotten i City ligger på skyhög nivå på grund av hitresta tjuvligor som härjar fritt tack vare avsaknad av resurser.”

• Polis i 10 år, Stockholm.

”Att vi inte kan åka på alla jobb från ledningscentralen o allra minst de lägre prioriterade är på grund av av personalbrist vilket beror just på det, vi lägger mkt av småbrotten i benfickan och avrapporterar på övertid”

• Polis i 30 år:

”Det är helt rätt att det är totalt kaos inom polisen. Det finns inget folk och inte någon ordning. Eller mer rätt: det finns folk men inte på rätt plats. De är chefer, ledningsstöd till chefer eller har andra special tjänster. Antingen riktiga eller påhittade just för deras skull. Vi på golvet får inte ha telefoner med kamera, det är för dyra saker, medan det köps in tjänstebilar til chefer osv . Det finns folk och pengar men dom är på fel ställen. Det är dåligt betalt, obefintlig personalpolitik,, toppstyrt och ja, bara kaos.
…
Folk pratar betydligt mer om att sluta än förr, möjligt med undantag för den tid som  Göran Lindberg var chef och det var katastrof, men då var det ju mer lokalt. Förr blev man polis och så var man polis. Slutade någon var det typ”oj, kan man det?”, nu är det ”jaha, en till”. Jag vet att folk gått till Försäkringskassan, Migrationsverket, olika tjänster som har med säkerhet eller ledarskap att göra och dylikt. Jobb där dom får mer betalt.”

•Polis, Stockholm:

”Något ni skulle titta närmare på är hur många poliser som faktiskt är kvar och ute och jobbar i den så kallade kärnverksamheten. Jag jobbar i ett lokalpolisområde i Sthlm och uppfattar att vi blivit av med så mycket som en tredjedel av personalen som ska vara ute och jobba. Man leker med siffror genom att flytta poliser från en plats till en annan.
…
Jag skulle kunna räkna upp minst 30 personer som försvunnit senaste året/halvåret men inga nya kommer i deras ställe o ingen ”där uppe” verkar bry sig ÖVERHUVUDTAGET.”

Det interna missnöjet med polisens omorganisation är omfattande.
Poliser vittnar om att vardagsbrott bortprioriteras, att narkotika hälls ut i brunnar och att man helt enkelt struntar i att rapportera vissa brott.
–  Rättssäkerheten är satt ur spel, folk ringer om pågående brott men vi kan inte komma, säger en polis.

Problemen är landsomfattande. Omorganisationen har slagit hårt runt hela Sverige.
Enligt en undersökning som Polisförbundet gjort bland sina medlemmar tycker noll procent  att polisen blivit mer effektiv i och med den nya organisationen.
Noll procent.
Det som just nu sker inom polisen beskrivs som en kris av sällan skådat slag.
– Jag blev polis i mitten av 80-talet och jag har aldrig varit med om en värre situation. Ett liknande kaos har jag aldrig skådat tidigare, säger Christer Palmkvist, andre vice förbundsordförande i Polisförbundet.

En av de allvarligaste effekterna som poliser från flera av de stora polisområdena i Sverige larmar om är att de måste prioritera bort brott som inte anses tillräckligt allvarliga.
Poliser berättar om hur knivar slängs och narkotika hälls ut i brunnar.
– Det händer dagligen att vi inte rapporterar olovliga körningar, brott mot knivlagen eller får strunta i att rapportera drograttfyllor. Vi vet att de på sin höjd får böter samtidigt som det innebär flera timmars jobb för oss, säger Stockholmspolisen Leif, som egentligen heter något annat.
Polisen i Sverige har den senaste tiden omfördelat resurser för att kunna hantera de stängda gränser som regeringen tagit beslut om. Tillsammans med antiterror-insatsen Argus och bevakningsuppdrag har det inneburit att mycket av polisens normala arbete har åsidosatts eller nedprioriterats. Det vittnar flera poliser om för Aftonbladet.
– Läget inom polisen är otroligt ansträngt för tillfället, säger ”Leif”.

Han är inte ensam om att berätta om knägången inom polisväsendet.
– Det kan vara lördag natt och patrullen vill inte fastna i ett ärende i den lägre straffskalan. Länskommunikationscentralen har även gått ut på radion när det är fullt i arresten, de säger att patruller ska vara oerhört restriktiva med vad de ”släpar in”, säger Stockholmspolisen Martin, som också heter något annat egentligen.
Både Martin och Leif tar upp brott mot knivlagen som ett av de brott som man tvingas prioritera bort.
– Oftast med knivar så tas inte det i beslag utan man ser mellan fingrarna, säger Martin.
– Vi har en korg med säkert 30 knivar inne på stationen som vi tagit i ”fulbeslag”. Det betyder att vi struntat i att rapportera personen för brottet men att vi ändå tagit med oss kniven och sedan slänger den, säger Leif.

Samma sak gäller mindre drogrelaterade brott.
– Narkotika hälls ut i gatubrunnar för att vi inte har tid att avrapportera det. Vi hällde nyss ut cirka 30 gram marijuana i en brunn. Jag tycker att det är fördjävligt att det ska vara så, säger Leif.

Även från andra delar av Sverige kommer rapporter om att polisen inte hinner med alla inkomna ärenden.
– Nu har vi typ nått kulmen av vad vi klarar av i denna nya organisation. Just nu ligger verksamheten på sin absoluta bottennivå, säger en polisassistent i Mellansverige.
Han berättar att kriminalavdelningen går på knäna och rubricerar ner ärenden till mindre allvarliga brott för att man helt enkelt inte hinner med.
– Chefer säger lite mellan raderna att tänk på att toaletten inte är långt bort om ni råkar hitta ett beslag av narkotika. De har så fullt upp att de absolut inte kommer att hantera innehavsbrott eller för den delen ringa narkotikabrott genom eget bruk.
En man som jobbat som polis i södra Sverige i många år säger:
– Rättssäkerheten är satt ur spel, folk ringer om pågående brott men vi kan inte komma.
– Om många vardagsbrott nedprioriteras? Pröva alla så är det närmre sanningen. Frustration och känslan av otillräcklighet är påtaglig, vi vill hjälpa, rädda och ställa till rätta men får inte rätt verktyg som det är i den nya organisationen.
En annan polis med många års erfarenhet menar:
– Hela systemet läcker som ett såll på väg till domstol. Är det inte vi som lägger ner så är det åklagarna.

Värst drabbade av vardagsbrotten uppges trafikbrott och inbrott vara.
• Trafikpoliser har gått från 1500 anställda på 80-talet till 432 och trafikpoliser runt om i landet larmar om att de håller på att bli en nedmonterad enhet – med drog- och rattfyllerister och andra trafikbrottslingar som undgår straff som resultat.
• Och vad gäller inbrott är det få anmälda fall som klaras upp, bara cirka 5 procent.
En polis med många års erfarenhet och som jobbat med 100-tals förundersökningar gällande inbrott säger att han under åren sett många ärenden avskrivas trots att det funnits en chans att lösa dem.
– Det här har inte med nya organisationen att göra, även om det inte blivit bättre, utan det här är direktiv som kommit uppifrån under de senaste tio åren: att vi bara ska jobba med fall där man kan se framgång. Jag har sett åklagare och resten av kedjan göra likadant. Och det här är brott som drabbar vanligt folk.
Christer Palmkvist på Polisförbundet säger att detta är en bild som nått även dem från medlemmar runt om i landet.
– Inför sommaren, när man påbörjade ett arbetspass, fick poliser uttryckligen höra att ”stoppa inte missbrukaren på den stulna cykeln”, det vill säga inga egeninititerade ärenden, för det finns ändå ingen utredare som hinner ta hand om det.  Man hinner bara åka på de larm som kommer in.
– Det i sin tur kan ju skapa det vi sett på flera håll i landet, så kallade medborgargarden. Till exempel företagare som patrullerar områden för att förhindra inbrott, säger Palmkvist.

Ulf Johansson är regionpolischef i Region Stockholm.
– Vi har under en lång tid haft en tuff arbetssituation. Migrantströmmar och terrorhot men även ökad belastning av grova brott och skjutningar har bidragit. Det är naturligt att vi måste prioritera detta före vardagsbrottslighet. Men jag är mycket väl medveten om att varje brott mot en enskild är uppslitande för den som drabbas.
Vad gäller uppgifterna från Stockholmspoliserna ”Leif” och ”Martin” säger han:
– Polisen ska självklart följa gällande lag och bestämmelser. Det är helt oacceptabelt att göra sådana avsteg som poliser du talat med beskriver.
– Alla poliser har den grannlaga uppgiften att prioritera i sitt arbete. En lördagsnatt i Stockholm är det naturligt att ribban höjs till förmån för att kunna närvara vid utsatta platser och för att de mest akuta ärendena kommer först.

Är du polis och känner igen dig i detta? Eller tycker du helt tvärtom? Eller är du en person som anmält ett brott som lades ner direkt, trots bevisning? Kontakta oss på krimtips@aftonbladet.se

Du kan även diskutera i kommentarsfältet nedan. Alla kommentarer modereras.

Erik Melin
erik.melin@aftonbladet.se