Ett av de största skälen till polisernas enorma missnöje är deras löner:
låga löner överlag – samt att civila utredare som utför samma arbete som poliser får högre lön.
Debatten har pågått under långt tid – nu kräver poliserna att ledningen snarast tar tag i problemet.
– Det räcker nu. Vi är beredda att strejka, allihopa. Hela min avdelning säger samma sak, säger en Stockholmspolis.

Missnöjet inom Sveriges poliskår kokar. En av de brinnande frågorna som poliserna ständigt återkommit till under de senaste månaderna är låga löner och dålig löneutveckling. Ett flertal debattartiklar har publicerats i media.

I en debattartikel som publicerades i Aftonbladet i november i fjol skrev en polis:

”Ge oss löner vi kan leva på och tid att återhämta oss på. Vi värnar vår yrkesstolthet, så snälla – gör det ni också.”

Han skriver anonymt på grund av ”risken att hamna i ”frysboxen” och uppger att hans kompetenta och erfarna kollegor slutar för att de inte har råd eller ork att fortsätta:
”De slutar nu och går över till den privata säkerhetssektorn, lärartjänster, försäkringsutredare och annat. Kollegan i mitt arbetslag som gick tillbaka till sin gamla lärartjänst höjde sin lön från 25 000 till 35 000 kronor. En kollega jag pluggade med på Polishögskolan lämnade sin livvaktstjänst för att bli försäkringsutredare; han gick från 28 000 till 45 000.
Andra kollegor tvingas att arbeta vid sidan av sin polistjänst – de driver biltvättar, solarier, är gym-instruktörer, har trädfällningsfirma, lägger asfalt sommartid och annat, för att få ekonomin att gå runt.”

Sedan Aftonbladet dragit igång granskningen av krisen inom polisen har vi fått enorm respons av polismän runt om i landet.  Missnöje med lönerna är ett återkommande inslag i de flesta mejlen vi fått. Det handlar om att polisernas löner överlag är låga, men även följande tas upp :

• en uppjustering av ingångslöner har resulterat i att nyanställda poliser har högre lön än de som jobbat i flera år.
• civilanställda inom polisen som utför likartade arbetsuppgifter som polisen har i många fall flera tusen kronor högre lön.

Så här skriver några:

”Detta handlar inte enbart om omorganisationen. Den största frustrationen handlar om lönedumpningen som råder inom polisen.
Hur kan en polis som jobbat mellan 6-8 år tjäna 24.500kr alltså ingångslönen när en nybakad polis kan få allt mellan 24.500 – 26.000kr?!

Förhandligarna mellan ledningen och Polisförbundet strandade i höstas.
Polisförbundet ställde följande krav:

• 25000 i ingångslön
• 28000 efter fem år i tjänst( det vill säga individgaranti, men ok om en polisn tjänar mer efter 5 år)
• att erfarenhet ska löna sig

En förundersökningsledare som Aftonbladet varit i  kontakt med berättar om att flera kollegor slutat och gått till mer betalda jobb. Bland de är kvar kokar missnöjet och flera har redan sökt andra tjänster:
” Folk är beredda att strejka! Imorgon om så skulle vara möjligt! Det är ju första gången som vi på allvar kan sätta press på arbetsgivaren. Fram tills den punkten har vi ju fått böna och be om lönehöjningar utan minsta möjlighet till påtryckningar. Arbetsgivaren har ju bara kunnat säga ”Passar det inte så kan ni ju sluta!”. Det blir kanske lite svettigare att förklara för befolkningen varför det plötsligt inte finns några poliser på gatorna.
Folk är också benägna att sluta för att jobba som säkerhetsvakter, betongarbetare, på förskolor mm. I stort sett vilken sektor som helst som betalar bättre än polisen. Många har ju svårt att få lån till bostadsrätter åt sina familjer, få råd att tanke bilen mm. Då tvingas man sluta!”

Det rådande löneavtalet går ut i oktober 2016. Fackförbundet har sagt att man förbereder sig för konflikt.

– Vi förbereder organisationen på olika sätt för konflikt och ser över möjliga stridsåtgrder bland annat strejk, säger Jimmy Mannung, tf kommunikationschef på Polisförbundet.

Vad skulle innebära för Sverige om polisen går ut i strejk?
– Om strejken anses vara samhällsfarlig så kan regeringen stoppa det. Däremot kommer det naturligtvis att vara kännbart för samhället om polisen går ut i strejk, säger Jimmy Mannung.

En polischef som jobbat i 30 år och har lönesamtal med poliser, säger:
– Det finns en väldig förtvivlan i kåren nu, det präglar allt.
– Eliasson sa i Veckans brott: ge mig chansen så löser jag det. Då tänkte jag: Nu bet han sig själv i svansen. Lönearbetet pågår nu. När och hur tänkte han lösa det?

Polis i 8 år, Sörmland skriver:

”Usla löner, har själv 24 500 kr/mån gör att de flesta nyanställda som börjat under 2015 tjänar mer än vad jag gör med betydligt längre erfarenhet. Lönen säger mycket om hur arbetsgivaren värderar det jobb som görs 24/7 året runt ute på gatorna. Jag har sedan längre tröttnat på löften om förbättrade löner och andra villkor….Nu får arbetsgivaren vad den betalar för.
Medarbetare flyr, vem gör något åt det?
Medarbetare mår dåligt, vem gör något åt det?”

Polis i 6 år, Stockholm.

” Våra löner är ett hån mot oss. Vi jobbar tre-skift och ska mer eller mindre alltid behöva att stanna kvar efter jobbet om det så krävs. Våra nära och kära drabbas då planerade aktiviteter ibland får ge vika.
Vi ska vara beredda att skjuta någon om situationen så kräver. Vi ska få stenar kastade på oss för att vi ska säkra så att ambulans och brandkår ska kunna göra sitt jobb i vissa områden. Vi ska skydda demonstrationer för att de ska kunna genomföras, och i samband med detta ta emot flertalet hotelser samt få smällare kastade på oss… Är det då värt 24500kr/mån?!

När nyutbildade poliser kommer ut i tjänst så får de mer i lön än oss som jobbat ett tag och som dessutom ska vara deras förmän.
Istället för en lönestege som jag tycker skulle vara bra så har myndigheten bestämt att man ska ha individuella löner som baseras på hur man sköter sitt jobb. Hur mäter man då en polis arbete? Mest skrivna anmälningar? Mest skrivna förhör? Mest utdelade ordningsböter? Vi som jobbar som poliser vet att det inte går att mäta. ”

Poliskommisarien som fattade beslutet om att lägga ner förundersökningen gällande inbrottet i Johan Romins lokal säger att vad gäller inbrott i företagslokaler så är de inte lika prioriterade som inbrott i bostäder.
– Det är en kränkning även när man får inbrott på ett företag, men bostäder är prioriterade, där åker vi på nästan hundra procent av inbrotten. Företag tar vi i den mån vi klarar av, säger han.
– Sedan gör man ju en bedömning utefter materialet vi fått in – kommer vi kunna komma vidare? Om inte så får vi lägga ner.
Han säger att han kan förstå Johan Romins besvikelse över att en patrull inte ens skickades ut innan utredningen lades ner.
– Man vill så klart kunna lösa alla fall. Men rätt ofta är det så att vi får vi chansen att förklara för målsäganden hur straffrätten ser ut så förstår de ganska ofta.

Under 2014 anmäldes omkring 22 400 bostadsinbrott.
Men uppklarningsprocenten är låg.
Samma år personuppklarades endast fyra procent.
En polis med många års erfarenhet och som jobbat med 100-tals förundersökningar gällande inbrott har tidigare sagt till Aftonbladet att han under åren sett många ärenden avskrivas trots att det funnits en chans att lösa dem.
– Det här har inte med nya organisationen att göra, även om det inte blivit bättre, utan det här är direktiv som kommit uppifrån under de senaste tio åren: att vi bara ska jobba med fall där man kan se framgång. Jag har sett åklagare och resten av kedjan göra likadant. Och det här är brott som drabbar vanligt folk.

Dick Malmlund, säkerhetskonsult, säger att många småföretagare i Sverige känner sig både övergivna och rättslösa.
Att det är en dålig uppställning från polisen när de drabbas.
– Småföretagare är lika rättslösa som en privatperson och känner sig lika kränkta av ett inbrott. Har man oturen att drabbas av mer än ett inbrott så kostar det mycket i pengar, säger Malmlund.
Han tycker att polisens förklaring till att så många inbrott på företag läggs ner utan åtgärd alltid är densamma.
– De måste ju hitta ett system där man kan prioritera både och. Det handlar nog inte lika mycket om att det ska bli fler poliser som att man borde hitta effektivare sätt att jobba.
Som resultat av att många företagare känner sig förbisedda har det i delar av landet vuxit fram det som ibland kallas medborgargarden, men som oftast snarare handlar om företagare som gått ihop för att antingen tillsammans betala bevakningsföretag som hjälper dem att hålla koll, eller turas om att patrullera utanför varandras företag på kvällar och nätter.
– Det har kommit på dagordningen i större omfattning än i förr. Man kan inte stå och se på när ens egendom stjäls om och om igen, säger Malmlund.

När polisen inte kan rycka ut på alla larm tar vissa saker i egna händer.
Allt fler startar upp grannsamverkan.
Och på en del orter skapas även rena medborgargarden.
– Den utvecklingen ser jag väldigt allvarligt på, säger statsminister Stefan Löfven till Aftonbladet.

Aftonbladet har under de senaste dagarna berättat om vad som beskriv som den största krisen inom svensk polis på många år.
Poliser rapporterar om stort missnöje med både löner, ledarskap och arbetsmiljö och allt fler väljer att säga upp sig.
Statsminister Stefan Löfven kommenterar nu Aftonbladets granskning där det bland annat framgått hur man i allt större utsträckning får prioritera bort vardagsbrott på grund av resursbrist.
– Det är precis det vi måste motverka. Polisen har fått en ansträngd situation, dels på grund av flyktingkrisen och terrorhot. Samtidigt så pågår en stor omorganisation som tar lite tid att få igång men ambitionen är att få fler poliser närmare medborgarna, så att det blir ökad trygghet, säger Löfven till Aftonbladets reporter Malvina Britts.

Något som på många håll i landet har vuxit sig allt större är till exempel grannsamverkan, något polisen ser positivt på. Helt enkelt boenden i områden som tröttnat på inbrott och otrygghet och som hjälps åt att hålla uppsikt över varandras bostäder och över närområdet.
Men även medborgargarden bildas, grupper som ibland tar lagen i egna händer.
Så sent som i veckan skapades en Facebook-grupp som heter Tranås medborgargarde vars syfte – enligt deras egen beskrivning – är att öka tryggheten på orten och även bland annat nattvandra.
I Ljungby dömdes för några år sedan medlemmar i ett medborgargarde efter att de tog lagen i egna händer och misshandlade en misstänkt tjuv.
På sidor på nätet finns medborgargarden med många tusentals följare.
– Den utveckling där medborgargarden växer fram ser jag väldigt allvarligt på. Vi har ju precis fått ett förslag ifrån polisen att så här mycket resurser behövs, och det håller jag på att titta på, säger Stefan Löfven.

Det Polismyndigheten har begärt är 3, 9 miljarder kronor extra från regeringen för åren 2017-2019.
De bedömer att det behövs en förstärkning med cirka 2000 poliser och 1300 civilanställda till året 2020.
Något beslut i frågan har ännu inte tagits.
–  Vi håller just nu på att analysera deras förslag och ser vad vi kan göra, säger Stefan Löfven.

Rapporter från poliser runt om i landet fortsätter att komma in till vår mejlbox.
Här är ett mejl från en polis i Göteborg som menar att 70 procent av alla brott som läggs ner gör det endast på grund av personalbrist.

”Jag är polis i Göteborg sedan åtta år. Jobbar på en utredningsavdelning och frustrationen är enorm hos oss poliser som brinner för jobbet och att utreda.
I princip alla ärenden läggs ner av våra FU-ledare. Det ser bra ut uppåt. Så länge vår så kallade balans inte är för stor.
Alltså balansen är arbetsbara utredningar som ännu inte fått handläggare eller utredare.
Vi har blivit färre och färre på avdelningen och vi arbetar med bland annat avancerade utredningar som kan ta en polis sex månader att utreda. Under tiden inkommer 1000-tals nya anmälningar som egentligen skall läggas i balansen för väntan på utredare. Det som nu sker är att man aktivt letar efter nedläggningsskäl i alla anmälningar för att man ska kunna visa för polisledningen att balansen inte ökar.
I en utredning/anmälan med tio stycken bra, viktiga och enkla bevis så letar man efter minsta lilla skäl att lägga ner. Hittar man det så bortser man från de tio enkla arbetsbara bevisen och hänvisar till den lilla lilla faktorn som gör att man kan lägga ner och man är supernöjd över det. Allt läggs ner med motiveringarna: Brott kan ej styrkas, gärningsman misstänks ha lämnat landet och bevisproblem.
Allt detta är lögn.
Det man i såna fall skulle använda som nedläggningsgrund vore: finns ej handläggare/polis att utreda.
Det är så många av dessa utredningar som vi kan arbeta med men de läggs ned pga personalbrist och det kallas något annat. Hade detta däremot framkommit, att 70 procent läggs ned för att det saknas personal så hade iallafall en diskussion startat om polisens budget.
Det är mer eller mindre katastrof i nedläggningscirkusen för det är precis vad det är. Vi utreder enkla snabba brott som genererar ”pinnar” resten läggs ner på fel grund.”

På fem år har nästan var fjärde trafikpolis försvunnit.
Och med den nya omorganisationen har trafikpolisens grupper avvecklats.
– Färre kontroller av rattfyllerister, färre kontroller av tung trafik – det kommer att drabba vanliga människor, säger Mats Claesson, Nacka, en av de allt färre trafikpoliserna.

För fem år sedan fanns 558 trafikpoliser i Sverige. I juni förra året var antalet nere i 432.
Och genom den stora omorganisationen har trafikpolisgrupperna avvecklats.
Det har bland annat lett till att antalet tagna utandningsprover på våra gator och vägar blivit mycket färre.
Totalt i landet, i januari 2015, var antalet 123 592.
I januari år på var siffran nere i 46 000, enligt polisens officiella uppgifter.

Rattfyllerister har nu mycket större chans att undgå upptäckt. Samma sak gäller fortkörare, förare av lastbilar som kör med överlast, utslitna däck, eller har undermålig lastsäkring.
Mats Claesson i polisregion Stockholm Syd berättar att det bara sista halvåret börjat bli mycket mer aggressiv och farlig körning:
– Nu är jag ensam trafikpolis i Nacka-Värmdö-Tyresö, och det ser så ut ungefär i de flesta distrikt. Det är en eller två trafikpoliser vid varje istället för en grupp. Men nu börjar man backa och försöker sätta ihop en trafikgrupp i Syd.
Som exempel för egen del nämner han att det varit särskild koll på de yngre vägtrafikanterna.
– Vi på trafiken har tidigare jobbat jättemycket med problemområden i Nacka-Värmdö med A-traktorer, Epa-traktorer. Och det säger sig självt – ska jag ensam hålla på med det, kommer det fallera. Allting kommer bara att öka.

Specialgrupperna för trafik och narkotika jobbar nu i den nya organisationen med allt. Något som polishumorn med underliggande allvar beskriver som: ”Allpoliser blir halvpoliser”.
– Nu är det ingripandeverksamheten som gäller – för alla, säger Mats Claesson som tillägger att det är svårt att få ihop personal till alla pass där han arbetar. Och att det ser än svårare ut nästa planeringsperiod, till sommaren när det är tid för semester.
Han säger att det knappt längre finns någon tid för brottsförebyggande arbete, exempelvis vara ute i skolor och ungdomsgårdar. Nu går arbetstiden åt till att rycka ut och ”släcka bränder”, åka på jobb som delas ut från kommunikationscentralen.

Under 2014 omkom grovt sett en trafikant i veckan på grund av olycka där en tung lastbil varit inblandad. Mångdubbelt fler blev skadade.
Just kontrollen av tunga lastbilar hinns inte med som tidigare. Det öppnar för ökat fusk som redan förekommer inom åkeribranschen, där allt fler transporter sker med underbetalda chaufförer och utländska åkerier.

En annan trafikpolis från mellersta Sverige, som vill vara anonym, säger i ett mejlat inlägg:

Malin Näfver, pressekreterare vid kommunikationsavdelningen vid Polisen kommenterar tabellen över antalet trafikpoliser.

– Det är de aktuella siffrorna, men då ska man också känna till att detta gäller de poliser som har en särskild trafikkompentens. Majoriteten av poliserna i yttre tjänst kan och gör hastighetskontroller, utandningsprov och  fordonskontroller.

För låga löner.
Dåligt chefskap och känslan av att inte räcka till.
Aftonbladet kunde igår visa siffror på att antalet poliser som säger upp sig på grund av missnöje ökat kraftigt sedan den nya organisationen trädde i kraft.
Här är berättelser från några av dem som valt att sluta.

”Här är ännu en polis som nu väljer att sätta sig i skolbänken med ny karriär som mål. Efter 13 år i yrket.
Gör inte detta för att jag vill egentligen. Jag känner mig tvingad. Tvingad av den anledningen att jag inte längre står ut med de ständiga försämringar som skett gentemot mig som arbetstagare men också på grund av det extremt dåliga chefskap som genomsyrar polisen. 
Jag kan inte jobba kvar för en arbetsgivare som jag känner ständigt trampar på mig och sviker. Kronor och ören har kommit att bli det enda som betyder någonting. 
Jag skäms dessutom inför allmänheten då vi får sämre och sämre möjligheter att hålla dem trygga. ”

”Efter tio år som polis gjorde jag min sista dag  på myndigheten för två veckor sedan ungefär.
Jag jobbar nu med andra grejer istället och jag ser fram emot att få användning av både min kompetens och mitt ”driv”. Det känns befriande.”

Och så de som funderar på att sluta:

”Jag har alltid velat bli polis för att jag har tyckt att jobbet intresserade mig väldigt mycket, detta för att det bland annat är så varierat.
När jag nu jobbat ett tag och varit med om omorganisationen så funderar jag starkt på att söka mig bort från myndigheten. Varför? Jo, arbetsmiljön är under all kritik. Vissa pass hinner man knappt äta eller gå på toaletten för att den ena jobbet avlöser det andra. Inte bara att det sliter på oss som individer, det påverkar också rättssäkerheten. På vilket sätt? Jo, man skriver alltid anteckningar på varje jobb man är på, och har man varit på flera olika större jobb så kanske man inte kommer ihåg vissa detaljer när man sen ska avrapportera inne på stationen samt att man blir väldigt trött och seg på grund av dålig energi i kroppen.”

”På senaste mötet på jobbet där hela turlaget var med så var det flertalet kollegor som uttalade att de söker andra jobb utanför myndigheten. Seriöst, hur ska detta sluta? Vad vill politikerna och Dan Eliasson ha för polis i Sverige egentligen?…”

Vi har under granskningens gång fått indikationer på hur poliskrisen påverkar även allmänheten – och att allt fler, som kanske drabbats av inbrott upprepade gånger utan att få den hjälp de tycker att de borde ha fått, tar hjälp av så kallade medborgargarden för att få hjälp.
Vi vänder oss i dag till er.
Är du en av de som har gjort just det? Eller är du själv engagerad i ett medborgargarde?
Kontakta oss på krimtips@aftonbladet.se

DIANA SUNDIN, polis i 37 år, om krisen inom polisen. Jobbar som polisinspektör och planerare i lokalpolisområde Rinkeby i polisområde Stockholm Nord.

Hur är situationen inom polisen nu?
–  Det är en fruktansvärd röra i organisationen. Det sitter  höga chefer som inte varit poliser innan och vi har fått en HR-organisation som tar på sig massor av ansvar, men inte klarar av det eftersom man inte förstår hur polisen fungerar.
– Det är för få poliser och det kommer troligen att bli värre – kanske mycket värre.
Märker du missnöjet?
– Jag ser ett missnöje bland mina kollegor som inte funnits förut. Det är många som slutar och som pratar om att sluta. Missnöjet handlar om allt från arbetstidens förläggning – fast lista kontra periodplanering – till att inte hinna med det som känns viktigt i jobbet.
Vilka är det som slutar, varför och vart tar de vägen?
– De som slutar är ofta de yngre, som har andra yrken i bagaget där de får dubbel lön mot för inom polisen. Det är också så att en del äldre duktiga chefer som slutat och gått till privata företag, beroende på att de inte fått besked om de ska får vara kvar som chefer eller inte och oron avgör till slut. Där har vi mist mycket kompetens! Erfarna utredare i många fall.
Hur många har slutat hos er?
– Jag har inga siffror på hur många som slutat, kommer inte åt sådan statistik, men det försvinner några hela tiden. Många har startat egna säkerhetsföretag och många andra har gått till andra statliga verk och fått betydligt högre lön där, i många fall  höjt lönen med 10-15000 kronor per månad.
Vilken är den största negativa effekten av omorganisationen?
– Att vi inte blivit fler – snarare tvärt om.
– Vi får inte glömma att kriminaliteten ökat otroligt mycket – framför allt den grova brottsligheten. Till detta kommer att myndigheten inte är ett dugg rädd om sin duktiga personal. Det börjar likna ett dygnetruntjobb för många.
– Samma poliser ska sköta arbetet i vardagen och lösa s k vardagsbrott, brott som den vanliga poliser normalt tycker är mycket viktigt eftersom det drabbar den enskilde medborgaren.
I stället handlar det mycket ofta om att släppa den biten och rycka in på grova brott, mord och skjutningar samt misshandel mellan olika kriminella gäng – där man dessutom ofta blir utsatt för stenkastning och hot – mot både sig själv som polis, men också mot sin familj.
Många är missnöjda med sina löner?
– Det är ett uselt löneläge – vem kan få ett vettigt boende och försörja en familj på ca 25 000 kronor per månad i Stockholm? Det gör också att många slutar, framför allt de unga poliser som precis börjat… Personligen funderar jag på om staten har funderat på vad som händer om vi börjar tjäna ännu sämre – ska vår fantastiska svenska poliskår börja ta emot mutor då? Det ser jag inte som ett alternativ, men tanken skrämmer.

Redan tidigare har röster höjts mot att polisen köpt dyra tjänster av pr-byrån Prime och att deras vd fick ett eget skrivbord på polishuset.
Nu har ytterligare en konsult från Prime fått en stol inne i polishuset.
– Är detta en långsiktig, hemlig plan att Prime ska ta över polisens kommunikationsledning? frågar sig de anställda.
För sina tjänster under januari månad fakturerade Prime myndigheten sammanlagt 1,1 miljoner kronor – pengar som motsvarar  45 nyanställda polisers månadslön.

Aftonbladet har tidigare berättat om turerna kring Polisens samarbete med Prime, och de anmärkningsvärda turerna kring anbudsförfarandet.
Prime-medarbetaren Mats Paulsen rekryterades från Prime för att ansvara för kommunikationsfrågor vid polisens stora omorganisation.

Upphandling värd 25 miljoner

I omorganisationen anställdes hans tidigare TV4-kollega Unni Jerndal som kommunikationsdirektör på Polismyndigheten. Hon initierade kort därefter en upphandling av ”strategisk kommunikation” värd runt 25 miljoner kronor.
Uppdraget gick till Prime, dit Mats Paulsen återvände i samband med upphandlingen.
Upphandlingen kritiserades i pr-branschen. Den påstods bland annat vara utformad så att den skulle passa Prime, som dessutom var den pr-byrå som den nye rikspolischefen Dan Eliasson jobbat med under sin tid som generaldirektör på Försäkringskassan.
Och även inom polisen väcktes frågor.
Polisens pressinformatör Christer Nordström sa i samband med Aftonbladet avslöjande.
– Man utgick ifrån att det gick rätt till, men nu undrar man ju – handlar det om tjänster och gentjänster?

Christer Nordström. Foto: P-O Sännås

Pr-vd fick plats i polishuset

I november och december 2015 skickade Prime de första fakturorna till Polismyndigheten för sitt arbete.
De uppgick till cirka 4 miljoner kronor och avsåg bland annat ”Omvärldsbevakning” och ”Ny utformning av årsredovisning”.
En stor kostnad för en myndighet som har runt 200 egna anställda kommunikatörer.
Reaktionerna blev också starka när Primes vd Markus Gustafsson fick en egen plats i polishuset på Kungsholmen i Stockholm.
Sedan en dryg månad är Polismyndighetens kommunikationsdirektör Unni Jerndal sjukskriven. I hennes ställe är Birgitta Dunér tillförordnad kommunikationsdirektör. Hon var tidigare chef för Rikspolisstyrelsens informationsenhet och har innan dess varit både kommunikationsdirektör och kommunikationsstrateg på Stockholms läns landsting samt informationschef på Fortifikationsförvaltningen.

Ytterligare konsult i polishuset

Men i Unni Jerndals frånvaro har man nu valt att ta in ytterligare en konsult från Prime – Karin Schollin – som också hon sitter i polishuset på Kungsholmen.
Personalen på avdelningen berättar att de inte informerats om konsulten.
– Är detta en långsiktig, hemlig plan att Prime ska ta över polisens kommunikationsledning? frågar sig en av de anställda.
– Varför få vi i personalen inget veta? Det är ju usel internkommunikation, plötsligt sitter det bara nån pr-konsult här.
– Varför dög inte någon av avdelningens övriga 200 medarbetare?
Dessutom, menar flera av de Aftonbladet talat med, finns det ett sekretess-problem.
– Jag tycker det är obehagligt att främmande pr-konsulter sitter i huset. Vad händer om känsliga personuppgifter når Prime?

Och fakturorna från Prime fortsätter att trilla in.
För arbete i januari månad fakturerade Prime Polismyndigheten 1,1 miljoner kronor.
Aftonbladet har utan framgång sökt tillförordnade kommunikationsdirektören Birgitta Dunér.

Efterlysning!
Vi har under granskningens gång fått indikationer på hur poliskrisen påverkar även allmänheten – och att allt fler, som kanske drabbats av inbrott upprepade gånger utan att få den hjälp de tycker att de borde ha fått, tar hjälp av så kallade medborgargarden för att få hjälp.
Vi vänder oss i dag till er.
Är du en av de som har gjort just det? Eller är du själv engagerad i ett medborgargarde?
Kontakta oss på krimtips@aftonbladet.se

Ett år efter polisens omorganisation är facit nedslående. 
Hundratals poliser har sagt upp sig – och polisbristen riskerar att bli akut.
– Jag är uppriktigt orolig för hur demokratin ska upprätthållas, säger en av alla de som sagt upp sig. 

Som sagt – missnöjet inom polisen kokar.
Det syns inte minst på siffrorna över uppsägningar. Bara under första året efter omorganisationen sade flera hundra poliser upp sig.
Enligt siffror från Polisförbundet slutade under 2015 sammanlagt 828 poliser på myndigheten. Av dem var 239 ”naturliga” avgångar, alltså ålders- och sjukpension.
Antalet poliser som slutade av andra skäl var 589. Av dem var, som exempel, 121 personer under 40 år.
Under 2015 slutade alltså 589 poliser av andra skäl än pension. Motsvarande siffra för fem år sedan var 106. Det är en ökning med 456%.

En av alla dem som slutat säger till Aftonbladet:
– Jag har jobbat som polis i 37 år, men nu har jag fått nog. I höstas sa jag upp mig eftersom allt, jag menar allt, blivit så jävla dåligt. Det finns inga resurser, ingen riktning och ingen gnista.
En annan skriver:
– Efter 8 år som polis valde jag att säga upp mig i augusti förra året. Största anledningen för mig var att jag inte längre kände att jag kunde stå för varumärket ”Polisen” och dess verksamhet.

Inte nog med att många redan har slutat – åtta av tio poliser funderar dessutom på att göra det.
I en undersökning från Novus, på uppdrag av Polisförbundet, uppger 80 procent av de tillfrågade poliserna att deras arbetssituation förändrats i ganska eller mycket negativ riktning i och med förändringen.
Och lika många säger att de funderar på att säga upp sig.

Peppe Larsson är polisassistent i Göteborg. Han är en av få som öppet vågar rikta kritik mot den nya organisationen. Att många kollegor just nu väljer att sluta som poliser är den stora snackisen inom kåren just nu menar Larsson.
– Förr sa man: ”men vad trist, varför det?” Nu får de som slutar snarare en klapp på axeln och möts av orden: ”bra för dig. Jag önskar att jag också vågade.”
– Det tråkiga är att de som slutar nu är de som är mest drivna, poliser med 5-15 år i tjänst  som sitter på massor med kunskap. En del av dem går till jobb med nästan dubbel lön, då är det inte konstigt att de väljer att gå.
Peppe Larsson säger att orsaken till att poliser slutar framförallt är två.
En av dem är lönenivåerna som han menar har varit eftersatta under en lång tid.
– Sen handlar det även om arbetsmiljön. Den är extremt ansträngande och man får inget stöd uppifrån. Det är intensiva pass utan vila i farliga situationer.

Christer Palmkvist, andre vice förbundsordförande i Polisförbundet, säger att man även där märkt av att allt fler slutar på grund av att man är missnöjd med den nya organisationen.

– Vår bild, som också börjar bekräftas av statistiken, är att antalet poliser som säger upp sig ökar och trenden ser minst sagt allvarlig ut. Missnöjet är kompakt. Jag får mer eller mindre dagligen berättelser om eller av medlemmar som berättar att de lämnar ett yrke som de i grund och botten fortfarande älskar. Men den låga lönen och känslan av att inte bli lyssnad på blir till slut för mycket.
– Många går till Migrationsverket, Försäkringskassan och Kriminalvården. Andra sadlar om helt och börjar köra tåg. Ytterligare andra går in i säkerhetsbranschen.