Turisten ”Egon G” ville avrunda sitt besök i Katrineholm med en god middag och ett glas vin. Men han gick bet. Ingenting var nämligen öppet på en söndagskväll, skriver han i en insändare till lokaltidningen Katrineholms-kuriren.

Insändaren fick tidningens ledarsida att lansera idén om en krögarjour, där restaurangerna i stan skulle ta ett gemensamt ansvar för att hålla krognäringen igång under årets alla dagar. Detta för att stärka Katrineholms attraktionskraft som turistort.

Ledarskribenten ser dock en stor utmaning.

”En nackdel som krögarna i staden har att kämpa mot är den återhållsamma uteätartraditionen hos Katrineholmsborna”.

Många försök att hålla söndagsöppet har testats i staden, men det har varit svårt att få ekonomi i det. Och den bilden delar Katrineholm med många småstäder runt om i landet.

Men är det verkligen bara ortsbefolkningen som är ”problemet”? Kan det inte vara så att de inte haft tillräckligt stimulerande alternativ? I storstäderna är krogarna numera fulla även på söndagar, men så har det inte alltid varit. Att storstadsborna anammat kroglivet har många orsaker, som inte alltid är applicerbara på de mindre orterna.

Därför måste restaurangägarna på mindre orter helt enkelt jobba hårdare än sina kolleger i storstan. Erbjud grymma alternativ – och gästerna kanske kommer?

Dra ut en grill på parkeringen och helstek en gris. Slå ihop några långbord och ordna en tacofest. Servera ett mustigt långkok ur stora grytor en höstig söndagseftermiddag.

Vad vet jag? Råd från läktaren är aldrig speciellt välkomna (vi journalister får såna varje dag). Men ibland undrar jag om restaurangbranschen underskattar sina kunders nyfikenhet – och överskattar deras konservatism. Det är dyrt att ta risker, speciellt om man driver ett familjeföretag. Men frågan är om det inte på lång sikt är dyrare att låta bli.