De 50 bästa restaurangerna i världen är utsedda. Noma är tillbaka i topp – och två svenska krogar placerar sig högre än den bästa i Paris. Det är jävligt kul för Sverige, så klart.

En annan, inte lika kul, grej med listan är att det återigen blir väldigt tydligt att stjärnkockbranschen är en manlig affär.

Av de 50 högst rankade restaurangerna styrs exakt en halv av en kvinna (Arzak i Baskien har två köksmästare, varav en är kvinna).

Det är möjligt att många gäster skiter fullständigt i detta. De vill bara äta god mat. En hel del  anställda kanske inte heller bryr sig – de vill bara jobba på en restaurang där man får laga lite schysst käk, eller kanske bara vill dra in pengar till hyran. Fair enough.

Men ett annat alternativ är ju att tänka sig lite för, att aktivt jobba för att fler ska känna sig välkomna i branschen och för att skapa en miljö som uppmuntrar alla att avancera och ta sig vidare. Så är det inte i dag – istället verkar ju några av de främsta krögarna göra allt för att behålla machostämpeln på yrket.

The World’s 50 Best Restaurants är ett tydligt bevis på detta.

Så, ge oss mer mångfald i kökens toppskikt. Vet vet, då kanske vi till och med får in (ännu) fler svenska restauranger på listan.

Jag trodde aldrig jag skulle bli glad av en nyhet om ett nytt burgarhak (har ju i ett tidigare inlägg dödförklarat hajpen), men det här kan bli bra: Peter Nordin öppnar nytt – i Kungsan.

En riktig krögare (Nordin står bakom ställen som Zink och Prinsen), som maler sitt eget kött (till skillnad från svindyra och brutalt överskattade Käk) – och vars hamburgare kan avnjutas ihop med bra jävla people-spotting (själv kallar Peter det ”fantastisk teater med människor”).

Håller mina pommes frites-flottiga tummar för detta, måste jag säga.

Flera varande oberoende källor har berättat för mig att en känd medieprofil brukar köpa en calzone när hen är bakfull. Inget konstigt med det, så klart. Men därefter klipper personen upp pizzans tak – och häller ned en förpackning vispgrädde i pizzan.

Den personen, som jag inte förmår namnge, kommer nog gilla den här lilla uppfinningen från en pizzakedja i Boston. En sex lager hög pizzatårta.

Mer här.

När jag bodde i New York för cirka 600 år sedan stötte jag ibland på volontärer från organisationen ”Freedom Riders” på kvällarna. Frivillga män och kvinnor som skjutsade hem kvinnliga krogbesökare – helt gratis. Orsaken var naturligtvis att många tjejer kände sig otrygga på vägen hem från restaurangen eller nattklubben.

Snart startar ett liknande initiativ i Stockholm: Nattskiftet. Bakom projektet ligger Trädgården. Precis som Freedom Riders ska organisationen rekrytera volontärer, som ska eskortera de som känner sig oroliga hem från en klubbkväll. Ett initiativ som helt klart faller under kategorin: Väldigt bra att det finns, men bottenlöst sorgligt att det behövs.

Sugen på att bli volontär? Klicka här!

”Gastopub” var ett ord som många i det här landet hörde första gången i och med öppnandet av The Spotted Pig, i den av svenskar så älskade staden New York.
Konceptet kom så klart hit också, och representeras väl bäst av The Flying Elk, som sedan ett par år sedan serverar upphottade fish and chips och tryffelspetsade burgare till turister och gourmeter i Gamla Stan.
Pubologi, som öppnade i samma stadsdel år 2010, var dock före – kanske till och med först?
Då uppfyllde man mer eller mindre ”kraven” för en gastropub, men frågan är om man gör det i dag?
Den jättelika hamburgaren är borta från menyn och man kör istället enbart på avsmakningsmeny. Ingen pubgrub så långt ögat kan nå, här blandas det friskt mellan svenskt och internationella kök. Och inredningen andas ju mer vinbar än en pub?
Men det är kanske skitsamma. För så länge Pubologi serverar fem rätter för 550 kronor (igår bestod menyn av rå pilgrimsmussla, hjärtmussla, röding, ren och boveteglass), så kommer vi fortsätta att gå dit. Mycket god mat till rimligt pris – och sitter man i fönstret och kollar ut på folket som går förbi på Stora Nygatan så är det en svårslagen middagupplevelse, tycker jag.
Och så ligger det ju bara typ 30 meter från Tweed, en bar som befolkas av några av branschens vassaste drinkblandare.

I söndags var det premiär för Tjogets/Linje Tios ”continental brunch”. Inte en fettdrypande jättebuffé så långt ögat kunde nå, endast enkel a la carte (och mycket branschfolk) på plats.

Jag käkade en croissant med porchetta, ägg och tryffelmajo, samt en liten sallad. Det var, som det låter, himmelskt.

Men är du ute efter en rejäl måltid är Tjogets brunch kanske inte ditt förstaval. Jag och min kompis betalade sammanlagt 600 spänn för varsin sandwich, två öl, en liten sallad och två kaffe. Mycket gott, absolut, men knappast så man kunde skippa söndagsmiddagen.

Har ätit så många usla luncher den senaste tiden. Har knappt kunnat hantera det, faktiskt.

Ett tag var jag inne på naming and shaming, att i affekt skriva ett inlägg med en lista över de absolut sämsta lunchhaken den här staden kan uppbringa. Men eftersom jag är en fridens man som föredrar morot framför piska (eller hur man nu säger) – så gör jag tvärtom. Har snuddat vid det tidigare, men här är Krogbloggens lista på de som bäst på den ofta så misshandlade ’maträtten’ lunch.

Smaklig spis.

La Gazelle

Vad får man om man kombinerar lammkött, bröd, grönskar, harissa och potatis? En jävligt god macka. För 69 spänn? Stockholms kanske bästa lunch.

Torget, Hornhuset

Mycket långkok och kött, oftast under hundralappen. Rata krogen en våning upp, det är på markplan man äter Hornstullsgallerians bästa lunch.

Rolfs kök

Antingen betalar du 135 spänn för en kylskåpssmakande pastasallad med en latte på valfri ”deli” – eller så betalar du 135 spänn för soppa och ljulig varmrätt på Rolfs kök. Jag vet vad jag väljer.

 La neta

”La Neta är inget alternativ till Gondolen eller Rolfs Kök. Snarare till McDonaldsbesöket före bion, kebabtallriken före helkvällen med kompisgänget eller en snabbmiddag på, säg, Därmed pasta. Och i den ligan krossar La Neta motståndet”.

Så skrev Allt om Stockholm i sin recension av den här mexikanska favoriten. Och det gäller, i allra högsta grad, även lunchtid.

Gro

Alltid fullsatt, ekologiskt och väldigt, väldigt god mat. Bästa lunchen i Vasastan, utan konkurrens.

Nytorget 6

Köket kan visserligen vara lite svajigt, men Nytorget 6 är och förblir en pärla. Bra käk till bra pris – och alltid kul häng. Inget för den intima affärslunchen, kanske, men likväl Nytorgets bästa lunchställe.

Amida Kolgrill

Är du riktigt hungrig, icke-vegan och befinner dig nära Folkungagatan? Gör som kampsport- och hiphopeliten (och Krogbloggen), käka på Amida. Min favorit: Beyti.

Foto: Andreas Bardell