En graviditet. Eller kanske så länge som Herradura-tequilans ”The collection” ligger i ekfat. Det blev krogbloggens livslängd – i alla fall den här gången.

Kanske ses vi igen.

Det har varit kul, men tiden har väl inte räckt till och då är det lika bra att lägga ned.

Så, nu steker vi Krogbloggen. Tack till alla som läst, och alla som kommit fram och pratat. Det har gjort mig väldigt glad.

Ses på stråket!

/Martin

Det må pågå en – förvisso långsam – generationsväxling inom den ganska lilla grupp som startar och driver klubbar och krogar i  Stockholm. Men några verkar aldrig ge upp. I mitten av juni startar grabbgänget Mattias Hedlund (F12), Johan Mattsson (Spy bar, Kåken, Vau de Ville etc), Jens Segrén (F12) och Viktor Nyman (Ljunggrens, Häktet) krog på Musikaliska.

Upplägget är långt ifrån banbrytande: stor uteservering på innergård och fokus på ”musik, god mat och dryck”. Men med tanke på att de fyra sammanlagt har uppskattningsvis sex miljoner års erfarenhet av att ställa till med fest så kan ni nog räkna med fulla hus och mycket glädje på Nybrokajen i sommar.

Restaurang Hjerta på Skeppsholmen steker stekbordet, hivar ut ugnen ur köket och kånkar istället in en stor rök.

Från och med den 27 maj görs krogen om helt – och det blir idel rökta rätter på menyn. Till förrätt, varmrätt och efterrätt.

– Jag saknar en restaurang som tar den rökta smaken på allvar och vill ge gästerna nya smakupplevelser. Senaste tiden har jag experimenterat med en rök och en mängd råvaror och jag vågar utlova många spännande kombinationer, säger Malin Söderström, krögare på Hjerta, i ett pressmeddelande.

Modigt, minst sagt. Men smart? Det återstår att se. Krogbloggen älskar rökt mat och tror säkert att läget och konceptet kan locka många, inte minst turister, till Skeppsholmen.

Men faran med konceptkrogar kan ju också vara att det känns som om man ”gjort dem” när man varit där en gång. Hursomhelst ska det bli spännande att se menyn, som inte finns på sajten än.

Tills dess säger vi: Lycka till Malin, kör så det ryker. 

Salvatore Scappini har tidigare satt sin lätt vulgära men ändå älskvärda prägel på Berns, Kåken (första vändan) och Spy bar. Nu lämnar han Kåken för andra gången. Nästa vecka blir den sista i hans regi, skriver han på Facebook.

Vad som väntar härnäst är hemligt. Men han låter hälsa att ”det har vart skitkul och mer roligt kommer nån annanstans”. Jag skulle sätta tio fireballkletiga drinkbiljetter på att han snart dyker upp på ett nytt vattenhål nära dig. Med fulla hus, många stammisar och lika många förnärmade gäster som fått vända i dörren, som följd. Och säkert sida vid sida med parhästen Fjodor Nikolajev, som enligt ryktena också slutar för att följa med ”Salvan” till ny adress.

Jag lyckades aldrig ta mig till Bistro Nouveau, den franska bistron som klappade igen förra året.

Men snart kommer det åter röras i grytorna i lokalen på Kommendörsgatan.

Stockholm Krogbolag, gänget bakom Bouqueria, Vassa Eggen och Tennstopet har nämligen köpt restaurangen. Oklart när den ska öppna eller vilket typ av cuisine, men namnet blir, enligt rykten, i alla fall Kommendören.

Stockholm Krogbolag driver även kafékedjan Albert & Jack. Nyligen hoppade en av de tre delägarna, Robin Moderato, av – för att istället ägna sig åt fotografi.

De 50 bästa restaurangerna i världen är utsedda. Noma är tillbaka i topp – och två svenska krogar placerar sig högre än den bästa i Paris. Det är jävligt kul för Sverige, så klart.

En annan, inte lika kul, grej med listan är att det återigen blir väldigt tydligt att stjärnkockbranschen är en manlig affär.

Av de 50 högst rankade restaurangerna styrs exakt en halv av en kvinna (Arzak i Baskien har två köksmästare, varav en är kvinna).

Det är möjligt att många gäster skiter fullständigt i detta. De vill bara äta god mat. En hel del  anställda kanske inte heller bryr sig – de vill bara jobba på en restaurang där man får laga lite schysst käk, eller kanske bara vill dra in pengar till hyran. Fair enough.

Men ett annat alternativ är ju att tänka sig lite för, att aktivt jobba för att fler ska känna sig välkomna i branschen och för att skapa en miljö som uppmuntrar alla att avancera och ta sig vidare. Så är det inte i dag – istället verkar ju några av de främsta krögarna göra allt för att behålla machostämpeln på yrket.

The World’s 50 Best Restaurants är ett tydligt bevis på detta.

Så, ge oss mer mångfald i kökens toppskikt. Vet vet, då kanske vi till och med får in (ännu) fler svenska restauranger på listan.

Jag trodde aldrig jag skulle bli glad av en nyhet om ett nytt burgarhak (har ju i ett tidigare inlägg dödförklarat hajpen), men det här kan bli bra: Peter Nordin öppnar nytt – i Kungsan.

En riktig krögare (Nordin står bakom ställen som Zink och Prinsen), som maler sitt eget kött (till skillnad från svindyra och brutalt överskattade Käk) – och vars hamburgare kan avnjutas ihop med bra jävla people-spotting (själv kallar Peter det ”fantastisk teater med människor”).

Håller mina pommes frites-flottiga tummar för detta, måste jag säga.

Flera varande oberoende källor har berättat för mig att en känd medieprofil brukar köpa en calzone när hen är bakfull. Inget konstigt med det, så klart. Men därefter klipper personen upp pizzans tak – och häller ned en förpackning vispgrädde i pizzan.

Den personen, som jag inte förmår namnge, kommer nog gilla den här lilla uppfinningen från en pizzakedja i Boston. En sex lager hög pizzatårta.

Mer här.

När jag bodde i New York för cirka 600 år sedan stötte jag ibland på volontärer från organisationen ”Freedom Riders” på kvällarna. Frivillga män och kvinnor som skjutsade hem kvinnliga krogbesökare – helt gratis. Orsaken var naturligtvis att många tjejer kände sig otrygga på vägen hem från restaurangen eller nattklubben.

Snart startar ett liknande initiativ i Stockholm: Nattskiftet. Bakom projektet ligger Trädgården. Precis som Freedom Riders ska organisationen rekrytera volontärer, som ska eskortera de som känner sig oroliga hem från en klubbkväll. Ett initiativ som helt klart faller under kategorin: Väldigt bra att det finns, men bottenlöst sorgligt att det behövs.

Sugen på att bli volontär? Klicka här!

”Gastopub” var ett ord som många i det här landet hörde första gången i och med öppnandet av The Spotted Pig, i den av svenskar så älskade staden New York.
Konceptet kom så klart hit också, och representeras väl bäst av The Flying Elk, som sedan ett par år sedan serverar upphottade fish and chips och tryffelspetsade burgare till turister och gourmeter i Gamla Stan.
Pubologi, som öppnade i samma stadsdel år 2010, var dock före – kanske till och med först?
Då uppfyllde man mer eller mindre ”kraven” för en gastropub, men frågan är om man gör det i dag?
Den jättelika hamburgaren är borta från menyn och man kör istället enbart på avsmakningsmeny. Ingen pubgrub så långt ögat kan nå, här blandas det friskt mellan svenskt och internationella kök. Och inredningen andas ju mer vinbar än en pub?
Men det är kanske skitsamma. För så länge Pubologi serverar fem rätter för 550 kronor (igår bestod menyn av rå pilgrimsmussla, hjärtmussla, röding, ren och boveteglass), så kommer vi fortsätta att gå dit. Mycket god mat till rimligt pris – och sitter man i fönstret och kollar ut på folket som går förbi på Stora Nygatan så är det en svårslagen middagupplevelse, tycker jag.
Och så ligger det ju bara typ 30 meter från Tweed, en bar som befolkas av några av branschens vassaste drinkblandare.