I dag har jag testat en apparat som självaste NASA sägs använda. Den kallas power plate och är en vibrerande träningsmaskin. Genom vibrationerna sänds energivågor genom kroppen, vilket ska aktivera sammandragningar i musklerna.

Och gissa om det durrade! Framför allt i huvudet. Men tydligen ska man vänja sig efter ett par gånger. Jobbigt var det i alla fall. Jag körde bland annat armhävningar, situps, dips och utfall. Alltså ganska klassiska övningar. Vibreringen gör att man hela tiden måste jobba med stabiliteten. Passet var på bara cirka 15 minuter men jag var helt slut efteråt.

Jag fick en kort paus i solen före en intervju i dag. Perfekt uppladdning!

Och så träffade jag en social mås också.

Det kändes som att vi fick kontakt. Jag försökte få fågeln att komma närmare, lockade på den med konstiga ljud. Varför vet jag inte, det var ju inte så att jag ville klappa den. Men så tänkte jag på vår webbredaktör Helena som har enorm fågelfobi. Och då flög måsen i väg. Som att den kände min plötsliga rädsla.

”Jag hade dött alltså”, sa Helena när jag kom tillbaka till redaktionen och berättade om min måskontakt.

I dagarna har Kropp & Hälsas nya tjänst Sömnklubb haft premiär. Där kan du få bukt med dina sömnproblem med hjälp av KBT– Kognitiv beteendeterapi och föra en personlig sömndagbok på internet. Sömnklubbs webbredaktör Elin har ju självklart haft fullt upp så här i premiärdagarna. Trött blir man då och problem att sova verkar det ju inte som hon lider av i alla fall. 🙂 Behöver du hjälp att slumra lika lätt som Elin? Surfa in på Sömnklubb.se! 

Jag dricker en smoothie nästan varje morgon (förutom när jag är lat eller sen och äter frukost på jobbet). I början exprimenterade jag en hel del med olika frukter och bär. Den konstigaste smaken blev det när jag kastade i ett par vindruvor. Ingen höjdare!
Nu kör jag i princip samma varje dag. Ett gäng jordgubbar och en apelsin eller blodgrape. Många tycker det är konstigt att göra utan yoghurt eller mjölk men jag undviker det för min laktoskänliga mages skull.

I går var jag på releasen för Sanna Edhins nya bok Sannas smoothies – för den självläkande människan.

Vi kunde provsmaka ett par varianter, bland annat med smak av avokado, blåbär, nötter och spirulina. (Hur var det med det här algerna?)

Sanna delade också med sig av ett par tips.

Testa att använda mandel- eller kokosmjölk i stället för vanlig.

Att inte sätta några gränser för vad man stoppar i. En kombination som låter konstig kan bli riktigt god tillsammans.

Hennes personliga favorit just nu var gjord på spenat, så jag kanske ska ge vindruvorna en chans till då.

Äntligen har en sk naturläkare har dömts till fängelse för att ha lurat sjuka människor att använda sig av humbug-medicin. Bra! Frågan är varför folk går på sådant? Som den svårt cancersjuka kvinna han behandlade med musselolja, vitkål och basilika. Finns det verkligen någon som på allvar tror att det hjälper mot cancer? Om man nu är desperat och griper efter minsta halmstrå, som man gör i det läget, varför säger ingen runt omkring stopp? Jag fattar inte det. 

Visst, man kanske inte vill ta ifrån en dödssjuk sista hoppet, men tänk på alla pengar som hamnar i bluffläkarnas fickor. Skulle det inte vara bättre att använda dem till något som förgyller den tid den sjuke har kvar? I det här fallet har läkaren dömts även för grovt bedrägeri och sexuellt ofredande så offren får nästan 1 miljon kronor i skadestånd. Man kan bara hoppas pengarna går till något de drabbade verkligen har nytta av.

Läs om bluffläkaren här.

Läser om den nya superdrycken som tagits fram i Nordkorea och känner hoppet återvända. Är detta räddningen på min alldeles förträffligt usla förmåga att fickparkera? Drycken kan intas i förebyggande syfte men ska också rent ut sagt mirakulöst bota både fysiska och psykiska besvär, rynkor, geriatriska sjukdomar, hjärnblödning – you name it. Den här drycken fixar biffen.

Vad den innehåller? Nja, det vill ju inte juiceföretaget Moranbong riktigt erkänna. Men den är ett ihopkok av 60 olika sorters mikroelement på över 30 sorters växter. Mikroelement? Spelar liksom ingen roll vad det är. Bara den hjälper mig att bli en fena på fickparkering av sjukt stora klumpiga bilar.

Just ja, produktionen av hjärncellerna ska visst öka rejält, en petitess i sammanhanget. Och inte en enda biverkning. Givetvis.

En liten sipp av denna mirakeldryck och jag kommer gliiiida in i minsta lilla parkeringslucka där inte ens ägaren till en sparkcykel skulle klara av att parkera. Sen kommer naturligtvis kråksparkarna försvinna av bara farten.

Samtidigt som mina skoskav.

Min förhoppning är att jag ska få träna piloxing i morgon med självaste skaparen av träningsformen, Viveca Jensen. Men det är det fler som tydligen vill. I går när jag kikade var det 189 personer före mig i kön, så det går ju åt rätt håll i alla fall.

Här kan du läsa mer piloxing.

När vår superredigerare Ann-Sofie lämnar oss i väntans tider så är det inte med några nyttigheter vi firar av henne och önskar lycka till. Nej, nej i speciellla stunder krävs det rejäla doser socker.

Vi kommer sakna dig!

Ännu fler forskningsresultat pekar på att ilska är bra för hälsan. Vad bra!! Med mitt humör lär ju jag vara världens friskaste person. 

Vilken tur, det behöver jag efter att vi häromdagen skrev att ännu flera studier visar på att vitt bröd och pasta var dåligt för blodtrycket och att man kunde halvera cancerrisken genom att undvika det, och jag sedan upptäckte att jag käkat pasta till lunch och sen en halv baguette till middagen. Det här jobbet har en tendens att väcka min slumrande hypokondri till liv. 

Så då är det ju bra att få reda på vilka enkla saker som är bra för hälsan. Jag har nämligen mycket lättare för att bli arg än att sluta äta vitt bröd. Kolla vår artikel om ilskan.

Jag är ingen stor te-drickare. Eller nja, under de kyligare månaderna kan det hända att det slinker ned en och annan kopp. Men jag föredrar kaffe. Och inga sånadäringa moderna latte-blask. Möjligtvis islatte när solen strålar som mest. Nej, det ska helst vara riktigt hett, svart kaffe.

Så i dag när temperaturen seglat över 20-strecket sitter jag ändå här och med en kopp te. En ny sort som ska testas till tidningen. Det tar emot även om det doftar ljuvligt och smakar riktigt gott.