Nu för tiden har varenda maträtt, sjukdom och företeelse en egen dag. De är alla mer eller mindre viktiga. För vad sägs om Internationella nalle-dagen eller Ostkakans dag? Nåja, de är säkert viktiga för en del. I morgon är det i alla fall Munhälsodagen. Det märkte vi på redaktionen genom att det började singla in tandborstar och flourmedel i våra postfack. Och jag som tänkte att 11 september var en helt annan sorts dag. 

..från semestern! En veckas sol på Sicilien, jag försökte att inte solbrännepanika för mycket utan solade förnuftigt och med fethög solskyddsfaktor. Motiverade mig genom att tänka på skrynkliga orangea tanter. Brände mig inte ett dugg, har en superfin färg och har inte flagnat ett dugg än! Klapp på axeln…

Tog det väldigt lugnt, åt god mat, drack vin och läste bok efter bok. Flera som var sjukt bra, men den som mest finns kvar i huvudet och kommer upp i samtal titt som tätt är Mia Skäringers ”Dyngkåt och hur helig som helst”. Läs! Enkel att ta till sig, stor igenkänningsfaktor, tänkvärd och lite galen. Gillar! Ska snart se hennes show på Cirkus som utgår från boken. 

I dag speciellt tänkte jag på en av hennes krönikor, då hon kissar på sig på stan efter att ha blivit fast på en buss och nekad av en sur hotellreceptionist att få låna toaletten (bitch). Vi har nämligen haft en chatt om inkontinens i dag på sajten, den hittar du här.

Det är så dött på redaktionen nu, jag har suttit här själv i veckor nu. Tack och lov har jag Viktklubbs webbredaktör Sofia, annars hade jag dött av tristess. I dag är det till och med mulet och regnigt ute så det är helt mörkt här inne. Alla skrivbord har en egen lampa över det som man själv tänder när man kommer på morgonen. Men eftersom alla skrivbord gapar tomma så är det nästan helt mörkt här i dag. Att titta ut gör en helt deprimerad – vart tog sommaren vägen!!??

Nu har jag samlat ihop mina fina kollegor på de andra redaktionerna (som tyvärr sitter alldeles för långt bort för att jag inte ska känna mig ensam) till en liten fruktstund! Eftersom jag gick med i Viktklubb i går så kan jag glömma fika, så då uppfann jag fruktstunden, precis som på dagis! 

Här ska svullas jordgubbar och förneka det faktum att det öser ner ute och att det verkar som att solen aldrig existerat. 

Jag har tidigare inte varit ett fan av dieter. Men sen blev jag lite nyfiken och tänkte att det kan vara en kul grej att testa – utmana sig själv lite och se vad som händer. Men eftersom jag är alldeles för kräsen och matglad har det aldrig lyckats, disciplinen sviker mig på en gång. Jag är nog inte helt olik många andra, man hoppas lite och tänker tänk om jag skulle kunna gå ner ett kilo eller två. Men sedan så skiter det sig. 

Men även om man inte gillar dieter så är det ett ämne som engagerar och intresserar. Inga artiklar på Kropp & hälsas sajt blir lika lästa som de om nya dieter. En läkare jag intervjuade sa att det är så många som söker en ”quick fix” och lever på hoppet, trots att de vet att de kanske inte kommer att fungera i längden. Och det märker jag ofta bland folk jag möter. Jakten på den perfekta dieten, som är snabb, funkar, hållbar och enkel att följa – det är något som folk bryr sig om. Även de som inte alls vill gå ner i vikt har en åsikt om ifall man bör käka kolhydrater eller inte och ifall man ska maxa fettet eller hur bra det egentligen är med light-produkter. 

Förut fick jag ångest när folk snackade dieter när jag käkade kladdkaka. Jag kan fortfarande känna att det finns roligare saker att prata om. Men jag märker mer och mer hur ämnet smyger in i min bekantskapskrets – på fester, fikastunder och middagar. Och det mest intressanta är att det är männen som för samtalet! Förr har det alltid varit tjejerna som struntat i en kaka och pratat om ”jag försöker hålla igen lite” eller knaprat en torr sallad för ”jag skippar kolhydrater”. Nej , nej, nu är det männen som experimenterar med mat, kroppen. matlagning, dieter och recept. Vad beror det på? Är det åldern? Kulmagen? Trettioårskrisen?

Och vad säger det här om oss? Att pressen på männens yttre har ökat vet vi ju. Det är ju trist. Men vi vet också att intresset för hälsosam kost och träning blir allt större. Och det är ju bra. Oavsett så är det ett frihetstecken att den gamla stereotypen blodig biff till männen och sallad till kvinnan börjar luckras upp. 

När jag var tonåring tävlade jag och mina kompisar om vem som var brunast. Åkte man i väg på semestern var det en stressfaktor att pressa hela tiden så man hade schysstaste solbrännan att visa upp när man kom hem. Jag brukade helt ärligt få lite ångest om jag inte var i solen hela dagen. Vi jämförde linjer, tajmade hur länge vi låg på vardera sida och hade inte sällan väääldigt ont när vi skulle gå och lägga oss. När begreppet tanorexia dök upp kunde vi alla känna igen oss. När någon kom hem utan denna hett efterlängtade bränna väntade spydiga kommentarer och man fick dra till med alla möjliga ursäkter: Asså, det regnade typ. Eller; Asså jag blev liksom tvingad att gå på museum den enda dagen det var sol. 

Men det där var då. Jag ska inte förneka att jag fortfarande jagar den perfekta brännan. Jag står framför spegeln varje kväll och vrider och vänder mig, kollar ränderna och smörjer in mig. Men det är just där skillnaden ligger – jag smörjer in mig. Efter idogt solande har min hud sagt i från – snygga pigmentfläckar har dykt upp på kinderna som inget smörj i världen kan förhindra och förnuftet och cancerhypokondrin har för länge sedan kickat in. Jag upptäckte brun-utan sol efter solariedöden (som jag aldrig sörjde). För fem år sedan stank krämerna verkligen – en gång när jag inför en dejt hade preppat kroppen med BUS i flera dagar fick mina kompisar nog – de sa att jag fick gå hem för jag luktade för illa. 

Min skräck har alltid varit att bli som de orangesminkade brudarna som dansar loss på Stureplan ackompanjerade av ett stort knallgult hår. Med min upptäckt av BUS har jag nog varit farligt nära att hamna just där. Men jag vill tro att jag kontrollerar det nu – jag måste, jag jobbar ju nästan hela sommaren. BUS och jag har en seriös och bra relation i dag, där vi ger och tar. Med dagens krämer kan jag välja om jag vill lukta ros, glittra, glänsa eller skimra också. 

Mitt mål nu är det omvända – har jag bränt mig en enda gång i sommar är det ett misslyckande. Men ångesten över att alla kommer tillbaka till redaktionen – brunare än mig, finns ändå där. Men hellre är jag blek än ser ut så här. 

Jaha, så har man gått och blivit förkyld. Kul jul. Jag snörvlar som en sork. Alla klagar på mig på jobbet. Halsontet har jag försökt döva med Ben & Jerry’s-glass varvat med te. Tänker att jag ska chocka halsen med varmt vs kallt. Det har funkat som snabblindring men jag kraxar ändå som en kråka. Nu har min näsa även intagit den vackra färgen röd. Nu är jag trött på att sova sittandes,men jag måste för annars sprängs huvudet. Gör mig frisk! 

Jag har semester om en dryg vecka. Då vill jag verkligen vara frisk och kry. Därför läste jag den här artikeln i går. 

I dagarna har Kropp & Hälsas nya tjänst Sömnklubb haft premiär. Där kan du få bukt med dina sömnproblem med hjälp av KBT– Kognitiv beteendeterapi och föra en personlig sömndagbok på internet. Sömnklubbs webbredaktör Elin har ju självklart haft fullt upp så här i premiärdagarna. Trött blir man då och problem att sova verkar det ju inte som hon lider av i alla fall. 🙂 Behöver du hjälp att slumra lika lätt som Elin? Surfa in på Sömnklubb.se! 

Ännu fler forskningsresultat pekar på att ilska är bra för hälsan. Vad bra!! Med mitt humör lär ju jag vara världens friskaste person. 

Vilken tur, det behöver jag efter att vi häromdagen skrev att ännu flera studier visar på att vitt bröd och pasta var dåligt för blodtrycket och att man kunde halvera cancerrisken genom att undvika det, och jag sedan upptäckte att jag käkat pasta till lunch och sen en halv baguette till middagen. Det här jobbet har en tendens att väcka min slumrande hypokondri till liv. 

Så då är det ju bra att få reda på vilka enkla saker som är bra för hälsan. Jag har nämligen mycket lättare för att bli arg än att sluta äta vitt bröd. Kolla vår artikel om ilskan.

Att kunna få stånd eller höra bra? Det är frågan impotenta män kan tvingas ställa sig efter nya rapporter om att Viagra kan orsaka hörselbortfall. 

Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA började varna om risk för hörselbortfall på Viagras förpackningar redan 2007 – och nu finns även biverkningen inskriven i svenska FASS, skriver Dagens Medicin. 

Den amerikanska varningen kom till efter att flera män hade rapporterats lida av hörselproblem efter att ha testat medicinen, men nu har även en studie bekräftat de resultaten. Dubbelt så många män som åt Viagra hade hörselproblem jämfört med de som inte hade det. 

Biverkningar kan verkligen vara oväntade, den här var oväntat skum. Kommer ni på några fler konstiga biverkningar?

Mer om studien läser ni här

I dag ska vi på Hälsaredaktions-afterwork! Då slänger vi våra nyttiga smoothies i väggen och byter dem mot öl och rosé. Du hittar oss någonstans på Söder där vi kommer köra stenhårt på forskningsteorin ”Ett glas vin gör dig smal” och intala oss själva att vi bara bäddar för ett bra kolesterolvärde med hjälp av några glas rödtjut. 

Ja, tro det eller ej – ibland förlustar vi oss! Kanske tar vi med oss den beryktade rockringen som alla just nu älskar och kör ett nummer på dansgolvet. Den som lever får se!