När jag var tonåring tävlade jag och mina kompisar om vem som var brunast. Åkte man i väg på semestern var det en stressfaktor att pressa hela tiden så man hade schysstaste solbrännan att visa upp när man kom hem. Jag brukade helt ärligt få lite ångest om jag inte var i solen hela dagen. Vi jämförde linjer, tajmade hur länge vi låg på vardera sida och hade inte sällan väääldigt ont när vi skulle gå och lägga oss. När begreppet tanorexia dök upp kunde vi alla känna igen oss. När någon kom hem utan denna hett efterlängtade bränna väntade spydiga kommentarer och man fick dra till med alla möjliga ursäkter: Asså, det regnade typ. Eller; Asså jag blev liksom tvingad att gå på museum den enda dagen det var sol. 

Men det där var då. Jag ska inte förneka att jag fortfarande jagar den perfekta brännan. Jag står framför spegeln varje kväll och vrider och vänder mig, kollar ränderna och smörjer in mig. Men det är just där skillnaden ligger – jag smörjer in mig. Efter idogt solande har min hud sagt i från – snygga pigmentfläckar har dykt upp på kinderna som inget smörj i världen kan förhindra och förnuftet och cancerhypokondrin har för länge sedan kickat in. Jag upptäckte brun-utan sol efter solariedöden (som jag aldrig sörjde). För fem år sedan stank krämerna verkligen – en gång när jag inför en dejt hade preppat kroppen med BUS i flera dagar fick mina kompisar nog – de sa att jag fick gå hem för jag luktade för illa. 

Min skräck har alltid varit att bli som de orangesminkade brudarna som dansar loss på Stureplan ackompanjerade av ett stort knallgult hår. Med min upptäckt av BUS har jag nog varit farligt nära att hamna just där. Men jag vill tro att jag kontrollerar det nu – jag måste, jag jobbar ju nästan hela sommaren. BUS och jag har en seriös och bra relation i dag, där vi ger och tar. Med dagens krämer kan jag välja om jag vill lukta ros, glittra, glänsa eller skimra också. 

Mitt mål nu är det omvända – har jag bränt mig en enda gång i sommar är det ett misslyckande. Men ångesten över att alla kommer tillbaka till redaktionen – brunare än mig, finns ändå där. Men hellre är jag blek än ser ut så här.