..från semestern! En veckas sol på Sicilien, jag försökte att inte solbrännepanika för mycket utan solade förnuftigt och med fethög solskyddsfaktor. Motiverade mig genom att tänka på skrynkliga orangea tanter. Brände mig inte ett dugg, har en superfin färg och har inte flagnat ett dugg än! Klapp på axeln…

Tog det väldigt lugnt, åt god mat, drack vin och läste bok efter bok. Flera som var sjukt bra, men den som mest finns kvar i huvudet och kommer upp i samtal titt som tätt är Mia Skäringers ”Dyngkåt och hur helig som helst”. Läs! Enkel att ta till sig, stor igenkänningsfaktor, tänkvärd och lite galen. Gillar! Ska snart se hennes show på Cirkus som utgår från boken. 

I dag speciellt tänkte jag på en av hennes krönikor, då hon kissar på sig på stan efter att ha blivit fast på en buss och nekad av en sur hotellreceptionist att få låna toaletten (bitch). Vi har nämligen haft en chatt om inkontinens i dag på sajten, den hittar du här.

Läser i om lata jourläkare på Centrallasarettet i Växjö och blir lite konfunderad.

Det handlar alltså om nattjouren som från och med 1 september förväntas bädda efter sig när de sover på sjukhuset (vem har gjort det tidigare?) Landstinget har liksom de flesta landsting inget överflöd av pengar utan vill använda sina kulor till annat. Men då ryter den lokala läkarföreningen till och kallar det resursslöseri(!).

– Det blir väldigt dyra timmar när vi ska göra något städpersonalen kunde ha gjort, säger föreningens ordförande Edvard Lekås och menar att det tar en kvart extra, sammanlagt hundra timmar på ett år.

Tid han menar läkarna kunde ha använt till patientkontakt.

För det första… om de ligger och sover så mycket under sina pass lär det knappast finnas så många patienter som väntar. 

För det andra… önskar läkarna ytterligare patientkontakt kanske de skulle göra annat än att sova under sina pass.

Och för det tredje…undrar man om Edvard Lekås bäddat en säng någon gång när han tror att det tar en hel kvart. Skulle det ta en kvart är frågan om de som normalt bäddar sjukhusets sängar ens hinner med patienternas sängar.

I helgen kammade Blade runners hem första platsen i Bellmanstafetten, ja alltså i den interna tävlingen bland Aftonbladets och Svenska Dagbladets lag då förstås. Allt som allt hamnade vi på plats 44 i den mixade klassen. Vi tog oss runt på sammanlagt 1.50 och laget bestod av följande:

Annelie Rosén (friskvårdsguru), Andrev Bergström (redigeringsboss på Klick!, Sofia Carlberg (Viktklubbsredaktör), Johanna Björklunds (undertecknad) och Johan Stenbäck (inlånad gasell på grund av sjukdom i ursprungsuppställningen.)

Vi hade tur med vädret, solsken och 18 grader (även om jag hade föredragit lite duggregn). Men gassande sol är rätt härligt när man är 5 personer som ska springa 5 kilometer efter varandra.

Aftonbladet ställde upp med 8 lag och Svenska Dagbladet med 6 stycken. Här snackas det taktik och förberedelser inför starten.

Starten, där cirka 1000 löpare ger sig i väg.

Jag sprang sist och väntetiden på nästan en och halv timme från starten kändes ofantligt lång. Men loppet gick bra, banan var rätt platt och det var inte speciellt trångt. Jag jagade en kille som sprang några kliv framför mig hela vägen (tack, vem du nu var). Det samt kollegernas hejarop hjälpte mig komma in på 23.38.

Belöningen – picknick i gräset.

Vi hade en livlig diskussion igår vid lunchen huruvida kvinnor kan vara snygga efter 40. Märk väl att denna diskussion utspelade sig på McDonalds över en flottig hamburgare. Med andra ord själva grogunden för att verkligen kunna bli snygg efter 40.

En av oss, inga namn nämnda, hävdade envist att män alltid blir snyggare med åren. Ni vet, grå tinningarnas charm och jadjadajada visst blir de fantastiska? Menade kvinnan (30) i fråga och såg väldigt övertygande ut.

– Kvinnor däremot blir absolut inte snyggare. Jag tror det är kört för mig snart, menade hon och syftade på att hon nyss fyllt 30 och således alltså bara går utför.

Jag kikade runt på McDonalds. Tittade ut från McDonalds på den delen av köpcentrumet jag kunde se över pommes strips-paketet.

Där gick en halvfet blek man med begynnande flint i 40-års åldern. Inte långt därifrån satt en annan man i 50-års åldern. Visserligen med grå tinningar, men var var charmen? Ytterligare en man slängde i sig hamburgare som om det gällde livet en bit bort. Väldigt bra, hann jag tänka, eftersom han behövde gå upp en sisådär 20 kilo.

Och han där borta! Han måste vara närmare 40. Tänk vad mycket han har att se fram emot om bara ett par år!

Nu har ju jag inte en enda aning om hur utgångsläget var för dessa män. Kanske skrämde de små barn före 40 eller rentav knäckte extra som monster i Gröna Lunds spökhus, men jag kände trots det en viss tvekan inför hennes resonemang. Ville helst göra det eftersom jag fortfarande hade ett smärtsamt minne av den osminkade sanningen klockan 06.35 samma morgon.

– Kvinnor är ju snyggast kring 35 har jag läst, så du några år till att spela på, flinade en annan kollega, givetvis yngst av oss och fortfarande en bit ifrån 30-strecket. 

– Nej jag har haft min snyggaste tid, det är verkligen kört, hävdade min fatalistiske kollega, suckade och himlade med sina bambiögon. 

– Fast jag är snyggare nu än jag var när jag träffade min man för några år sen, men efter 40 kommer det i alla fall vara kört, tillade hon logiskt och tog ännu ett bett på fiskburgaren.

Hmmmm… Jag hummade svagt och försökte att inte morra och visa tänderna för mina yngre kollegor som ännu inte satt sig bredvid mig i rutschkanan.

Okej. Det kanske är kört efter 40. Men bara om du är kvinna. Det kunde man ju tydligt se bara under en kort lunch i Globen.

Formeln för kvinnlig skönhet är tydligen 0,7 läser vi här i dag. Jessica Alba har det. Och Marilyn Monroe. Och Kate Moss. Vår webbredaktör Linnea hittar ett måttband och börjar mäta midja och stuss. Siffran blir 0,65. Nära.

Lösningen: mer plopp.

Här kommer ett, kanske oväntat, löpartips. Spring inte för mycket!

Så funkar det i alla fall för mig har jag insett. Jag har laddat för ett par lopp hela sommaren och verkligen nött löpning. Men utan framsteg. Det har varit tungt att andas, benen har varit trötta och fötterna ömma. Så för någon vecka sedan tänkte jag om. Jag struntade helt i löpningen och tränade i stället bland annat body combat och crosstraining. Kondition alltså, fast i andra former. Och när jag sedan sprang i måndags gick det förbaskat bra. Stegen var lätta och andningen likaså. Det kändes som jag flög fram i spåret och betade av milen utan att tänka på det.

Vill du få fler tips av en tjej som har mer erfarenhet av löpning ska du köpa Kropp & hälsa och läsa om Pamina Falck. Hon är 20 år och har genomfört tio lopp på fyra månader. Och inte bara löpning utan dessutom simning, cykling och kanotpaddling. En riktigt inspirerande tjej!

Kropp & hälsa finns i butik i dag!

Nu börjar racet igen. Det ska lämnas på dagis och i skolan, det ska skyndas till jobbet, det ska skyndas på jobbet och det ska skyndas från jobbet. Mat ska lagas medans tvätthögarna växar och dammråttorna kryper i hörnen. 

Men än så länge har jag inte låtit stressen övermanna mig. Jag håller mig lugn och hoppas att det beror på min goda planering och fantastiska framförhållning.

I dag ligger ett nytt nummer av Kropp & Hälsa ute i butik. Där bjuder vi på en hel veckas stresshämmande middagar. Bland annat. 

Kolla också in Martin Lidbergs fantastiska gå dig smal-program, vårt stora test av sportbehåar, hur du skaffar dig hjärnkoll, intervjun med Bikram Choudhury – mannen som uppfann bikramyogan och mycket, mycket mer!

Åh, vilken fantastisk helg jag haft! Det låter kanske lite helylligt och präktigt, men jag har tillbringat större delen i de småländska skogarna, på mjuk mossa under höga barrträd och jag bara älskar att gå i skogen. Särskilt när man får komma hem med det här efter någon dryg timme:

Och mer blev det…

Till middag på lördagen åt jag först en fantastisk kantarell- och västerbottenpaj. Sen blev det de här:

Ja, ni fattar att jag mår vääääääldigt bra nu!

Man ska ju inte ropa hej för tidigt. Men när nästan varje kotte på redaktionen snörvlar och nyser förutom jag så undrar jag varför mitt immunförsvar plötsligt är så resistent. Det kanske kan vara att jag börjar varje morgon med en shot. Ja alltså inte sprit, utan en vitamin-shot. Havtorn för att vara mer exakt. Det är rysligt surt men ska vara fullproppat med c-vitamin och omega-oljor. Skål!

Jag är egentligen inget större fan av juice, känns bättre att ta en frukt och dricka lite vatten. Lite mer what you see is what you get. Men smoothies däremot – det är grejer! Så när webbredaktören nämnde smoothies på grymma Urban Deli vid Nytorget var jag snabbt på. Det var God Morgon som hade pressfrukost och berättade om den nya juicebaren där. Det var namn som Morgonflört, Drömgubbe och Sötnos. Väldigt gott och helt perfekt nu när min mixer gått över till andra sidan…