Tillbaka på jobbet igen efter fyra veckors ledighet. Utvilad? Ja hyfsat, även om det inte känns så just nu när man kliver upp i ottan varje dag. Semster är förbaskat härligt! Förutom allt det vanliga med sol, bad, sovmorgnar etc så tycker jag det bästa är att slippa rutinerna. Och då speciellt när det kommer till träning. Jag har kunnat ta morgonpromenader utan stress, gått till gymmet på förmiddagen och fått det helt för mig själv eller stuckit ut och sprungit sent på kvällarna när det blivit aningen svalare. (Även om det skett alltför sällan.) Att ge sig ut och springa mitt på dagen under de här tokvarma dagarna som vi ju haft i Sverige under juli har varit ren idioti. Jag testade det ett fåtal gånger och även om jag sprang med vattenflaskan i högsta hugg så var värmen olidlig. Jag flåsade som en brunstig tjur och blev förbannad över mina fjuttiga lungor. De här löprundorna gav mig ingenting förutom huvudvärk och en känsla av att vara i bedrövligt dålig form.

Foto: Tobias Lundgren

Min glada nuna här direkt efter en runda i tokvärme beror det endast på att jag kommit hem utan att tuppa av i ett dike och att jag fått hälla en flaska svalkande vatten över huvudet.

Så nu, när alla andra deppar över att solen och värmen har försvunnit, dansar jag omkring och gör hoppsasteg. Det finns inget bättre löparväder än det vi har nu. Duggregn gör luften ren och lungorna stora som luftballonger. Och med bara en månad kvar till tjejmilen är mer regn precis vad jag behöver.

Det är så dött på redaktionen nu, jag har suttit här själv i veckor nu. Tack och lov har jag Viktklubbs webbredaktör Sofia, annars hade jag dött av tristess. I dag är det till och med mulet och regnigt ute så det är helt mörkt här inne. Alla skrivbord har en egen lampa över det som man själv tänder när man kommer på morgonen. Men eftersom alla skrivbord gapar tomma så är det nästan helt mörkt här i dag. Att titta ut gör en helt deprimerad – vart tog sommaren vägen!!??

Nu har jag samlat ihop mina fina kollegor på de andra redaktionerna (som tyvärr sitter alldeles för långt bort för att jag inte ska känna mig ensam) till en liten fruktstund! Eftersom jag gick med i Viktklubb i går så kan jag glömma fika, så då uppfann jag fruktstunden, precis som på dagis! 

Här ska svullas jordgubbar och förneka det faktum att det öser ner ute och att det verkar som att solen aldrig existerat. 

Jag har tidigare inte varit ett fan av dieter. Men sen blev jag lite nyfiken och tänkte att det kan vara en kul grej att testa – utmana sig själv lite och se vad som händer. Men eftersom jag är alldeles för kräsen och matglad har det aldrig lyckats, disciplinen sviker mig på en gång. Jag är nog inte helt olik många andra, man hoppas lite och tänker tänk om jag skulle kunna gå ner ett kilo eller två. Men sedan så skiter det sig. 

Men även om man inte gillar dieter så är det ett ämne som engagerar och intresserar. Inga artiklar på Kropp & hälsas sajt blir lika lästa som de om nya dieter. En läkare jag intervjuade sa att det är så många som söker en ”quick fix” och lever på hoppet, trots att de vet att de kanske inte kommer att fungera i längden. Och det märker jag ofta bland folk jag möter. Jakten på den perfekta dieten, som är snabb, funkar, hållbar och enkel att följa – det är något som folk bryr sig om. Även de som inte alls vill gå ner i vikt har en åsikt om ifall man bör käka kolhydrater eller inte och ifall man ska maxa fettet eller hur bra det egentligen är med light-produkter. 

Förut fick jag ångest när folk snackade dieter när jag käkade kladdkaka. Jag kan fortfarande känna att det finns roligare saker att prata om. Men jag märker mer och mer hur ämnet smyger in i min bekantskapskrets – på fester, fikastunder och middagar. Och det mest intressanta är att det är männen som för samtalet! Förr har det alltid varit tjejerna som struntat i en kaka och pratat om ”jag försöker hålla igen lite” eller knaprat en torr sallad för ”jag skippar kolhydrater”. Nej , nej, nu är det männen som experimenterar med mat, kroppen. matlagning, dieter och recept. Vad beror det på? Är det åldern? Kulmagen? Trettioårskrisen?

Och vad säger det här om oss? Att pressen på männens yttre har ökat vet vi ju. Det är ju trist. Men vi vet också att intresset för hälsosam kost och träning blir allt större. Och det är ju bra. Oavsett så är det ett frihetstecken att den gamla stereotypen blodig biff till männen och sallad till kvinnan börjar luckras upp. 

När jag var tonåring tävlade jag och mina kompisar om vem som var brunast. Åkte man i väg på semestern var det en stressfaktor att pressa hela tiden så man hade schysstaste solbrännan att visa upp när man kom hem. Jag brukade helt ärligt få lite ångest om jag inte var i solen hela dagen. Vi jämförde linjer, tajmade hur länge vi låg på vardera sida och hade inte sällan väääldigt ont när vi skulle gå och lägga oss. När begreppet tanorexia dök upp kunde vi alla känna igen oss. När någon kom hem utan denna hett efterlängtade bränna väntade spydiga kommentarer och man fick dra till med alla möjliga ursäkter: Asså, det regnade typ. Eller; Asså jag blev liksom tvingad att gå på museum den enda dagen det var sol. 

Men det där var då. Jag ska inte förneka att jag fortfarande jagar den perfekta brännan. Jag står framför spegeln varje kväll och vrider och vänder mig, kollar ränderna och smörjer in mig. Men det är just där skillnaden ligger – jag smörjer in mig. Efter idogt solande har min hud sagt i från – snygga pigmentfläckar har dykt upp på kinderna som inget smörj i världen kan förhindra och förnuftet och cancerhypokondrin har för länge sedan kickat in. Jag upptäckte brun-utan sol efter solariedöden (som jag aldrig sörjde). För fem år sedan stank krämerna verkligen – en gång när jag inför en dejt hade preppat kroppen med BUS i flera dagar fick mina kompisar nog – de sa att jag fick gå hem för jag luktade för illa. 

Min skräck har alltid varit att bli som de orangesminkade brudarna som dansar loss på Stureplan ackompanjerade av ett stort knallgult hår. Med min upptäckt av BUS har jag nog varit farligt nära att hamna just där. Men jag vill tro att jag kontrollerar det nu – jag måste, jag jobbar ju nästan hela sommaren. BUS och jag har en seriös och bra relation i dag, där vi ger och tar. Med dagens krämer kan jag välja om jag vill lukta ros, glittra, glänsa eller skimra också. 

Mitt mål nu är det omvända – har jag bränt mig en enda gång i sommar är det ett misslyckande. Men ångesten över att alla kommer tillbaka till redaktionen – brunare än mig, finns ändå där. Men hellre är jag blek än ser ut så här. 

Mitt skrivbord svämmar över av mellanmål i allla möjliga former. Jag har två dagar på mig att knapra i mig de här, sedan går jag in i semesterläge med oregelbundna måltider, sockersöta mellis och flytande kalorier. Ja, inte varje dag kanske, men varannan?!

Det är inte alltid fåfänga är av ondo. Gick med dottern till dagis i morse och upptäckte att sommarklänningen jag letat fram i garderoben var betydligt kortare än jag mindes och… ve och fasa… de likbleka svålarna till underben syntes alldeles för väl. Vad göra? Vägen till dagis är ca 1 km och just i natt hade jag parkerat bilen i vårt garage som ligger drygt en halv kilometer åt andra hållet hemifrån…

Självklart gick jag hela vägen hem igen för att dra på mig ett par nylonstrumpbyxor och sedan vidare till garaget. Det här travandet fram och tillbaka över halva Södermalm innebar att jag fick de där viktiga 30 minutrarna daglig motion (som jag aldrig tycker mig ha tid till) Kan inte säga annat än – YES!

Funderar du på att springa Tjejmilen i år? Gör det! Jag gjorde det förra året och förutom att det är en rolig upplevelse är det också grymt motiverande att ha ett lopp att träna inför.

Vi har 20 startplatser till Tjejmilen att tävla ut och du kan vinna en av dem. Köp Kropp & Hälsa i dag, i morgon eller på onsdag och läs hur du gör för att vinna en plats plus ett fint kit från HTH samt en Kropp & Hälsa-tröja. 

Under uppladdningen kommer du också få massor av nyttiga råd och motiverande tips. Så ta chansen och spring tjejmilen med oss!

Nu är det äntligen sommar! I går tog jag årets första dopp i en liten källsjö i de småländska skogarna, i klart rödskimrande vatten med blommande gul näckros och hasselnötsstora grodyngel fladdrande i strandkanten. Det var nästan larvigt idylliskt. 

Mer sommar hittar ni i dagens nummer av Kropp & Hälsa. Kolla till exempel in vilka plåster som klarar sommarens prövningar bäst, hur du gör för att undvika elaka magbakterier på utlandssemestern och vilket smink som håller bäst i plurret. Dessutom får ni GI-recept som räcker hela semestern. Smaklig måltid!

Vid lunchtid ser det ut så här på gräsmattan en bit bort från Aftonbladet. Alla skyndar ut och frossar i sol och värme, vem vet när den försvinner…

Själv har jag stenkoll på vädret. Det första jag gör varje morgon när jag vaknar och det sista jag gör innan jag somnar är att jämföra mina tre appar. Och jag kan inte vara utan en enda av dem. En visar alltid lite finare väder, en är mer tråkigt realistisk och en har lite snyggare grafik. Jag vet, jag har blivit sjukligt beroende. Men jag kan meddela att ALLA mina tre appar visar att det inte ska regna på midsommar. Halleluja.

Aaaaj. Mina axlar, skuldror och bröstmuskler är mörbultade och stela. Anledningen är passet jag körde i går på den här vibrerande plattan.

Foto: Maria Östlin

Men egentligen borde jag nog inte beklaga mig, tror killen i taket jobbade ännu hårdare.