Martin Aagårds viktiga genomgång av SD:s kulturpolitik har fått John Swedenmark att tänka vidare. Läs!

Det är inte bara de stora pengarna – 100 000 kronor – utan också en uppenbar känsla för stil som gjort Borås Tidnings debutantpris prestigefyllt. Sedan priset instiftades 2001 och Lotta Lotass blev den första vinnaren har många fina förstaböcker belönats. Årets nomineringar avslöjades i dag: Eli Levén för Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats (Norstedts), Stephan Mendel-Enk för Tre apor (Atlas), Anna Ringberg för Boys (Ordfront) Elin Ruuth för Fara vill (Bonniers) och Helena Österlund för Ordet och Färgerna (Bonniers). 

Jag skulle kunna skriva må längsta titel vinna. Eller att Österlund verkligen förtjänar ett pris för sitt sätt att göra ordet ”snö” vitare och tyngre än någonsin. Men kanske klappar mitt hjärta allra hårdast för Boys: en bok om vänskap och utsatthet på den skuggiga sidan och en hund som ser ut som en räka. 

Öppet brev till Madeleine Sjöstedt ang. nedläggningshotat Fria Teatern

Jag vill med all min kraft protestera mot Kulturförvaltningens förslag om att lägga ner Fria Teatern. Fria Teatern utgör med sin 40-åriga verksamhet en oerhört viktig del av Stockholms fria kulturliv. Att de dessutom valt att placera sin stora scen i Högdalen (och behålla den där genom åren) är beundransvärt och oerhört viktigt för förorten (jag skulle säga för alla förorter – inte bara Högdalen). Jag har själv bott i Högdalen i 17 år, sedan min son föddes. Vi har båda sett flera av Fria Teaterns föreställningar, som alltid varit strålande. Jag har fått med kollegor från olika delar av staden och resten av min familj. Min syster, som har väldigt svårt för teater, sa efter att ha sett Full Galopp i höstas att det var det bästa hon någonsin sett!
 
Genom åren har så många projekt bedrivits för att lyfta ”utsatta” delar i Söderort (t ex Storstadssatsningen och nu Söderortsvisionen). Miljarder har satsats på att öka tryggheten och trivseln. Bostadsbolag sätter upp mer belysning i parkerna och hugger ner träd vid sidan om parkvägarna för att folk ska våga gå hem på kvällarna. Det är fint så – men jag tror inte det är sådant som avgör om man trivs där man bor eller inte – och jag tror definitivt inte att det bidrar till att känna sig stolt över sin förort. Det gör däremot Fria Teatern i allra högsta grad! Det vore fullkomligt absurt och helt obegripligt att ta ifrån oss Högdals-/söderortsbor det finaste och bästa vi har – något som lockar folk från olika håll till förorten och som lyfter kulturen i en annars ganska trist miljö.

Politiker har kritiserat teatern för att inte höra vad befolkningen i Högdalen vill ha. I mina öron är det inget annat än ett förakt mot oss som lever här, en fördomsfull bild av förortsbor som inte förstår Norén. Att det är dessa politiker som ska lyfta förorten är minst sagt skrämmande.

Jag är så besviken och hoppas verkligen att det här förslaget stannar vid ett idiotiskt förslag och aldrig blir ett beslut.
 
Ulrika Dahl
lärare och doktorand
Högdalen

Jag hör inte till de som tycker att film måste vara smärtsam. Men, om den gör anspråk på att skildra det tragiska, är det utan tvivel en fördel om filmens handling kommer ur en reell känsla. Den fiktiva sorgen får inte kännas fiktiv.

”Han har ett engagemang” säger kulturministern, och sedan säger hon ”hade han varit vänsterpartist hade ingen kulturjournalist reagerat”. Utnämningen av Martin Borgs, dokumentärfilmare och pr-konsult, till Kulturrådets styrelse orsakade en liten yrvaken mellandagsdebatt. Det är inte ofta kulturfrågor når nyhetsplats, så när Aktuellt faktiskt gjorde ett inslag i går var det ett uttryck både för sakens värde och för nyhetstorkan.

Martin Borgs kommer inte att bli inte den ende kulturutövaren i Kulturrådets styrelse, två sådana har kulturministern lovat inom en snar framtid. Men han representerar en syn på kultur som ministern tidigare velat kväva: kultur är de sköna konsterna och opinionsbildning. Det kan man ha i minnet när debatterande kulturtidskrifter som bang, Arena, Ord & Bild, Mana har hotats av nya regler för tidskriftsstöd. Med andra ord tycks vi vara överens. Kan Martin Borgs sitta i Kulturrådets styrelse som högerlobbyist med ”engagemang”, så kan givetvis kulturtidskrifterna få arbetsro. För det är väl inte så att högerns kulturhökar retar upp sig på att tidskrifterna ofta är vänster? Eller som ministern skulle sagt: ”hade de varit höger hade ingen på kulturdepartementet reagerat”.

Nacka kommuns julklapp till sina medborgare är att man privatiserar alla sina sex bibliotek. Driften ska vara privat. Pengarna kommunala.

Det finns redan ett privatiserat bibliotek i Nacka. Dieselverkstaden. Ett riktigt bra bibliotek på alla sätt. Men bibblan har redan skakats av en konflikt eftersom kommunens kulturchef Börje Sjölund har en relation med en av biblioteksbolagets sex ägare. Enligt Biblioteksbladet (10/2005) har det redan för många år sedan lett till att anställda sagt upp sig på grund av hur resurserna fördelades mellan kommunens bibliotek.

En utredning som nyligen gjorts i Nacka avslöjar dessutom att kommunen saknar insyn i Dieselverkstaden. Man har blandat ihop kommunalt och privat och kan ha brutit mot Lagen om offentlig upphandling.

Att det ens uppstår misstankar kring hur driften sköts säger något om riskerna med att privatisera bibliotek. Och då pratar vi bara om ett enda bibliotek som hittills saknar konkurrens. I framtiden kommer sex företag att konkurrera om kommunens pengar. Om jag var biblioteksentreprenör i Nacka skulle jag tänka efter noga innan jag gav mig in i den här matchen. Eller vänta, det är väl inte tanken att Dieselverkstadens bibliotek AB ska driva allihop, Börje?

Att det är bibliotekens bästa som är syftet med privatiseringarna (vilket PM Nilsson hävdar i Dagens Nyheter 21 december) är lögn. Om det vore sant – varför vill kommunen då till varje pris lägga ut på entreprenad?  Kulturnämndens ordförande Tobias Nässén (M) har inte angett några som helst kvalitetskäl till att biblioteken ska privatiseras – de bara ska det.

Nacka kommuns marknadsanpassade kulturpolitik har länge haft  problem. Den kulturpeng man var först i landet med att införa ledde till att Nacka Kulturcentrum 2008 fick sparka hälften av sina anställda. Idag står centret utan chef och den offentliga konsten förfaller. 

I Åre har man tidigare testat att privatisera biblioteken, men försöket lades ner eftersom det helt enkelt inte fungerade. Inga andra nordiska länder har ens provat modellen.

Jag vet vad jag vill ha i julklapp.

Ett par riktigt, riktigt gamla gammelmoderater.

Ett par borgerliga politiker som inser att samhället har vissa gemensamma intressen och skyldigheter. Bland annat barnens bästa.

Gammelmoderater som inte är helt förblindade av den frikyrkliga tron att marknaden kan lösa allt. Gärna ett par som själva drivit företag i verkligheten, inte bara i halvmysko kommunala halvformer, och vet att det kan innebära stora svårigheter i längden.

God jul, på er, var ni än är.

Torsdagens regeringsbeslut om att censurera teknik- och programutvecklingen i radio och tv är inget annat än ett rent sabotageförsök mot public service. 

Ett helt unikt bakåtsträvande beslut.

Det är inte det första angreppet på Sveriges Radio och SVT från den moderatledda regeringen. Tidigare har sändningstillståndet kortats för att öka möjligheterna till politisk styrning av företaget. Och nu har de alltså infört ett direktiv som i praktiken gör utvecklandet av en tjänst som SVT Play till en omöjlighet.

Det är en ren örfil mot hela public services verksamhet.

Inte bara inser alla med grundläggande kunskaper om medievärlden att public service är det enda medieföretag som kan driva teknikutvecklingen framåt i dagens snabbt föränderliga medieklimat. Man har få kommersiella hänsyn, man har den ojämförligt största kompetensen och är i dag ett företag med framåtanda.

Som jämförelse räcker det med att titta på tv-tablån för de kommersiella kanalerna.

Såväl Tv4 som Kanal 5 och Stenbeck-tv fyller vintern 2010 sin primetime med billiga, mer eller mindre gratis repriser på komediserier från 90-talet. Att Vänner, Scrubs, till och med Helt hysteriskt har fått en renässans på sistone är en tydlig markör på hur, fattig och feg den kommersiella tv:n blivit de senaste åren.

Om man inte ens törs kosta på sig humorserier från det senaste decenniet, hur ska man då förväntas driva program och teknikutvecklingen i en tid då vårt sätt att se på rörlig bild och konsumera nyheter förändrats från vecka till vecka?

Men än värre är att  Sveriges radio med Cilla Benkö, Mats Svegfors och Hanna Stjärne i spetsen nyligen avslutat en magnifikt ambitiös studie av hur framtidens medieklimat kommer att se ut. Den så kallade Framtidsutredningen. En studie som vågat vara intellektuellt sökande och förutsättningslös och som inte bara gagnar Sveriges Radios utveckling utan samtliga medieföretags.

Ett klockrent exempel på hur public service kan vara ett serviceorgan även för sina konkurrenter. Dessutom en given grundkurs i medieutveckling för alla intresserade politiker.

Att regeringens svar på detta visionsarbete blir ett förbud mot utvecklingen av nya format är inget annat än ett rent lustmord.

Ett så orimligt beslut kan bara bottna i det alltmer störda hat mot public service som länge frodats i de moderata leden. En gång i tiden motiverades det med politiska argument. public service var vänstervridet. Ett argument som idag känns lika medeltida som regeringens medieambitioner.

Låt oss licensbetalare bidra till utvecklingen av framtidens radio och tv utan att teknikfientliga och licenshatande regeringsmedlemmar sätter käppar i hjulet.

Idag visar vi film på Aftonbladet Kultur för första gången någonsin.

Regissören Ruben Östlund (Gitarrmongot, De ofrivilliga) hörde nyligen av sig till kultursidan med ett förslag vi inte kunde motstå. Han ville visa sin kortfilm Händelse vid bank, som för ett tag sedan belönades med Guldbjörnen i Berlin för alla Aftonbladets läsare.

Anledningarna var flera. Han ville nå ut med en diskussion om hur film påverkar våra förväntningar på verkligheten – i detta fall hur ett rån ska se ut. Filmen baseras dessutom på en nyhetshändelse som bevakades hårt av Aftonbladet – rånförsöket mot NK:s juvelavdelning

Det är en strålande film tycker vi. Titta på den här. 

 Vi har även en något mindre premiär idag.

Från och med nu kan man nämligen följa Aftonbladet Kultur på Facebook. Klicka här så kommer du till vår sida.

Facebook blir mer och mer ett forum som för våra läsare använder för att tipsa om artiklar och för att läsa det som skrivs. Dessutom diskuterar man artiklarna på ett sätt som ofta blir lite mer sansat än på webben. Förmodligen eftersom debattörerna inte är anonyma.

Innebär det några risker?

För ett tag sedan hävdade internetgurun Chris Anderson att webben var död. Framtidens internetanvändande pressas allt mer in i smarta telefoners applikationer och vi tar ytterligare ett steg bort från internets ursprungliga öppna, anarkistiska struktur.

Är det rätt av oss att bedriva kulturjournalistik inom Facebooks ramar? Är det ekonomiskt självmord av oss att driva trafik till Facebooks annonser? Varför inte diskutera det med oss. På Facebook. Eh….

Nacka kommun ligger alldeles utanför Stockholms tullar och driver en något hårdare nyliberal politik än grannen. Än så länge. Det senaste som är på gång är att man vill lägga ut sex kommunägda bibliotek till upphandling. Privatisera dem alltså. Vad det betyder för kulturen har John Swedenmark beskrivit alldeles ypperligt  här.

Vad finns att tillägga? Jo, möjligen att oppositionen i Nacka säger sig inte haft full insyn och därför inte har hunnit agera i tid. Stay tuned, säger vi.

Nomineringarna till Nordiska Rådets Litteraturpris 2011 är klara och två namn dyker upp två gånger. John Swedenmark har gjort översättningarna till svenska av båda de isländska böckerna och Beate Grimsruds roman En dåre fri har nominerats både av Sverige – som också nominerat Anna Hallbergs Colosseum, Kolosseum – och av Norge. 

Så här ser hela listan ut. 

Danmark

Josefine Klougart Stigninger og fald (roman, Rosinante)

Harald Voetmann Vågen (roman, Gyldendal) 

Finland 

Erik Wahlström Flugtämjaren (roman, Schildts)

Kristina Carlson Herra Darwinin puutarhuri (roman, Ottava)  – i svensk översättning av Janina Orlov heter den Herr Darwins trädgårsmästare

Island

Gyrdir Elíasson Milli trjánna (noveller, Uppheimar) – i svensk översättning av John Swedenmark: Bland träden

Ísak Hardarson Rennur upp um nótt (dikter, Uppheimar) – i svensk översättning av John Swedenmark: Stiger upp om natten

Färöarna

Tóruddur Poulsen Útsýni (dikter, Mentunagrunnur Studentafelagsins) – i svensk översättning av Anna Mattsson: Utsikt

Grönland

Kristian Olsen Aaju Kakiorneqaqatigiit (roman, Atuagkat) 

Åland

Sonja Nordenswan Blues från ett krossat värdshus (roman, PQR-kultur)

Det samiska språkområdet

Kerttu Vuolab Bármoáirras (roman, Davvi Girji OS) 

Norge

Beate Grimsrud En dåre fri (roman, Cappelen Damm)

Carl Frode Tiller Innsirkling 2 (roman, Aschehoug)

Sverige

Beate Grimsrud En dåre fri (roman, Albert Bonniers förlag)

Anna Hallberg Colosseum, Kolosseum (dikter, Albert Bonniers förlag)