Det är som en lång, ond mardröm som aldrig tar slut. Det svetsades spårvagnsräls utanför mitt hotellrum i natt igen. Kändes som att försöka sova mitt i ett rave. Jag måste få tag på den som är ansvarig för detta, ta reda på vad han heter, var han bor och när hans barn går till dagis. Så här kan det inte fortsätta.

Nåväl, solen skiner och snart är det träning. Nu ska jag och Bank ta en powerwalk bort till arenan. Återkommer med rapporter under dagen.