I dagen GT skriver Jimmy Fredriksson en mycket intressant ledare om Lars Lagerbäck.
Ni hittar den här eller läser nedan:

”Ledarsidor brukar vanligtvis inte bry sig så mycket om landslaget i fotboll och det är inget konstigt med det.
Vilket spelsystem som används, vilka spelare som slåss med varandra eller gör mål är något som brukar avhandlas på sporten.
Men när landslagets ledarskap bryter mot alla principer som finns i det öppna samhället, när frågor besvaras med ”vi svarar inte på några frågor”, när tystnad ersätter information och sanning bekämpas med desinformation, då blir det en politisk fråga.
För så här är det:
Lars Lagerbäck och gänget omkring honom är anställda för att de ska sköta ett antal fotbollsspelare som ska representera Sverige i ett antal matcher runt om i världen.
Naturligtvis kan man kalla Lagerbäck och hans spelare för ambassadörer.
Det de gör och inte gör påverkar hur folk ser på svenskarna, vad de tycker om Sverige.
Även vi medborgare i konungariket har naturligtvis ett förhållande till och diverse krav på fotbollslandslaget och dess chef.
Vårt viktigaste krav är att de ska vinna. Om det inte går kräver vi att de åtminstone ska förlora med värdighet.
Men det finns ett annat krav, underförstått men ändå glasklart:
Rätten att få veta.
Vi vill ha information om landslaget, om vad som händer eller inte händer. Men Lars Lagerbäcks informationspolicy tycks vara utformad i Nordkorea eller någon annan diktaturstat. Han vill inte berätta något alls.
Han förbjuder andra att säga något. Han vill tysta ner, gömma undan, få oss att glömma.
Lars Lagerbäck tycker inte att svenskarna har med landslaget att göra. Han ser det som sin privata klubb där inget – absolut inget – får komma ut.
Han fattar inte att han i symbolisk mening är anställd av svenska folket.
Sverige är ett land som brukar skryta över sin öppenhet. Om allas rätt att ta del av beslut och handlingar. Om insynen i det offentliga.
Lars Lagerbäcks policy går på tvärs mot allt det.
Hans iver att jaga pressläckor är ett hot mot meddelarfriheten.
Hans arroganta tystnad är ett hån mot öppenheten.
I vårt land ska vi vara öppna, ha möjlighet till insyn och ha rätt att informera media.
Den som symboliserar Sverige måste dela den uppfattningen.
Det gör inte Lars Lagerbäck.
Därför bör han skiljas från sitt uppdrag”.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

För så är det ju; Lars Lagerbäck kallade till presskonferens den aktuella kvällen (måndag) men vägrade svara på frågor. Han och övriga landslagsledningen lämnade fältet fritt för spekulation om vad de tre spelarna egentligen hade gjort. Detta trots nyligen inträffade sex- och kokainskandaler i idrottsvärlden.

När landslagsledningen dagen efter mötte media vägrade de inte bara att svara på ett antal centrala frågor, de ljög också alla fans rakt upp i ansiktet:

* I måndags kväll sa Lasse Richt – chef över landslagsenheten – att han hade ”spelarnas ord på att det inte varit alkohol inblandat”. Lasse Lagerbäck svar på samma fråga: ”Jag vet inte”. Det var aldrig uppe för diskussion”. Vem ljuger, chefen eller kaptenen?

* Det är också en lögn att det inte hänt liknande saker tidigare i landslaget. Spelare har krökat mellan lördag-onsdag-matcher (vi har haft bilder på det som av olika anledningar inte publicerats), smugit in genom garageingångarna, kommit sent… Varför ska det hållas hemligt? ”Inget jag känner till”, sa Lagerbäck. Hur fan kan jag veta det då?

* Efter att Zlatan 2003 stulit Kim Källströms straff hölls ett krismöte i omklädningsrummet där man enades om att inte säga vad man tyckte om Zlatans agerande till media. Sedan kom alla spelare kom ut och sa exakt samma sak.
Alla utom Niklas Skoog som missat mötet: ”För jävligt. Har vi en straffordning ska man hålla sig till den”, sa Skoog ärligt.
Kim Källström bekräftade detta i Sportmagasinet för en tid sedan.
I tisdags fick landslagschefen Lars Richt frågan av GP hur situationen efter ”straffstölden” hanterades: ”Jag kommer inte ihåg”, ljög Richt.

* Lagerbäck vägrade i går att svara på den mycket centrala frågan varför det hårdaste straffet dömdes ut. Varför räckte det inte med att be om ursäkt inför gruppen eller en petning mot Liechtenstein?
Jag – som har viss insyn i landslaget – vet ju att det fanns andra bakomliggande skäl att markera mot ”gruppen-i-gruppen”, men Lagerbäck döljer det, han ger inte fansen den information de har rätt att få.
I dagens Sportbladet nämns ett exempel på att konflikten inte är ny (Zlatans protest mot Lagerbäcks ”Chippen”-byte mot Paraguay i VM). Det finns garanterat fler.

* Lagerbäck hävdade i går att han insåg vilken mediestorm det skulle bli: ”Det var jag ganska överygad om. Även om jag kan verka naiv, så naiv är jag inte”.
Men enligt mina uppgifter lät det så här under mötet mellan Lagerbäck och de hemskickade spelarna:
Lagerbäck: ”Jag vill inte göra någon stor sak av det här, så ni får åka hem”.
Mellberg: ”Men förstår du inte vilken storm det kommer bli om du skickar hem oss?”.
Lagerbäck: ”Det kommer att bli ännu värre om jag inte gör det”.
Något som delvis bekräftas av förbundsordföranden Lars-Åke Lagrell: ”Vad hade ni skrivit i Aftonbladet och Expressen om ni fått reda på vad som hänt och Lagerbäck inte hade gjort så här?”.

Allt detta ger upphov till följande frågor; var det av rädsla för medias reaktion som Lagerbäck skickade hem sina spelare? Eller var det för att markera mot en ”grupp-i-gruppen” som blivit allt mer svårhanterlig? Och varför har det inte tidigare gjorts något åt de sprickor som varit så tydliga?

Innan fansen fått svar på dessa frågor bör Lagerbäcks och landslagsledningens framtid vara mycket osäker.

Jag trodde i min naivitet att korten faktiskt skulle komma upp på bordet i går, så naiv var jag.