Väl hemma från Frankrike läser jag Jeppssons TV-krönika och anar mig till att Henke Larsson är klar för Manchester United. Inte ett ljud om det hördes till Paris, trots att TV4 verkar ha skrikit ganska högt. Den kanalens bekräftelsebehov får ju till och med mitt eget att blekna.

Håller för en gångs skull med Jeppsson; ska man skryta om en nyhet, får det vara tyngre än att man plöjt ut den på nätet en timme innan officiella presskonferensen ska börja.

James Keene klar för Elfsborg hör jag. När jag fick nys om detta – för två veckor sedan – och ringde upp Keene och kollade svarade han ordagrant (fast på engelska):

– Jag var där och shoppade med min flickvän, inget annat.
Varför åker man till Borås?
– Vi ville göra något annorlunda och då åkte vi dit eftersom jag aldrig varit där tidigare.
Kan du tänka dig att spela vidare i Sverige och allsvenskan?
– Kanske. Om det dyker upp något intressant. Men Portsmouth är mitt förstaval. Jag åker tillbaka i december, sedan får vi se vad som händer.
Har Elfsborg varit i kontakt med dig?
– Nej.

Anade att det var en bluff och körde storyn om ”Keene till Elfsborg” ändå. Kändes rätt i magen, typ.

Att spelare, klubbledare och agenter ljuger i bland har jag full förståelse för, men jag är lite nyfiken på hur man lägger upp strategin.

Är det Andreasson, sportchefen, som säger till Mörk, agenten, att säga till Keene, spelaren, att säga ”Jag var bara där och shoppade” när medierna ringer?

Till jobbet i morgon onsdag, har det hänt nått mer?