I dag anlände resten av den svenska journaliststyrkan till Maracaibo och (före detta) TT-Johansson hade som vanligt en bra historia i bagaget.

Vid flygbytet i Caracas hade han slagit följe med Lars-Åke Lagrell som inte hunnit växla till lokal valuta (bolivares) och följaktligen skulle få problem med flygskatten. Lagrell lyckades på något sätt låna stålar av en annan resenär, som han lovade att betala tillbaka så fort han fick tag på ett växlingskontor. Men något sådant fanns inte på flygplatsen och Lagrell fick låna pengar av (före detta) TT-Johansson för att lösa sin skuld. Men vid det här laget hade en ganska svettig Lagrell lyckats tappa bort den vänliga själ som lånat honom pengar…

Restaurangen vi åt på i går kväll hade fantastisk vy över Maracaibo Bridge, men maten var sämre. Blev ändå en lyckad kväll.

Vår taximan är oslagbar. Klockan 19.24 släppte han av oss vid restaurangen och vi bad om hämtning två timmar senare. 21.24 klev han in på stället, vinkade glatt och meddelade att bilen var på plats. Resan tog en dryg halvtimme enkel väg och kostade motsvarande 180 kronor totalt…

I dag tränar landslaget på matcharenan halv tio på kvällen svensk tid så det blir snabba ryck för att hinna få in något i tidningen.

Dagen har tillbringats på hotellets tak där solen stekte gött.

Har fått en del del mejl om mitt förra inlägg och det är tydligt att ironin inte nått fram till alla. Så jag passar på att göra följande förtydliganden:
1. Jag tänkte inte förgifta landslaget, det var på skoj.
2. Jag tycker inte att Johan Wiland är ful, det var på skoj.
3. Jag ska försöka hålla mig från att knuffa ner honom från Anderna.