Efter matchen blev det poliseskort ut till flygplatsen. Journaliststyrkan pressades in i tre taxibilar som låg tätt bakom spelarbussen medan en armé av mc-poliser for runtomkring och spärrade av alla påfarter och stoppade bilar som närmade sig karavanen.

Flyget blev försenat på grund av att personalen krävde att luften ur alla landslagets 20-25 fotbollar skulle släppas ut.
– Explosionsrisken, förklarade en ansvarig för flighten. De kan explodera när vi kommer upp i luften.
– Vi har flugit med pumpade bollar många gånger tidigare, sa landslagets materialförvaltare med en djup suck.
Eftersom nipplarna låg nedpackade på annat ställe användes en nål och det hela tog ganska lång tid.

01.00 var vi framme i Quito, Ecuadors huvudstad och taxiresan till hotellet förflöt utan större incidenter, bortsett från att chauffören trodde att jag och (före detta) TT-Johansson var ”jugadores”.
– To old and to fat, förklarade vi.

Efter att ha varit dålig i magen känns det som jag haft grym feber i natt, svettades som bara den. Nu har jag en djävulsk huvudvärk, ungefär som om man supit till halv åtta på morgonen. Börjar bli lite sliten.

Om två timmar är det pressträff på landslagets hotell som för en gång skull ligger tvärs över gatan.