Har skummat igenom lite bloggar, krönikor och artiklar om Sveriges match mot Ecuador och för en gång skull känner jag mig nödd och tvungen att rycka ut till landslagets försvar.

Alla som suttit hemma framför TV:n och tycker och skriver att det var skit – hallå! Vet ni hur det känns att gå upp för en trappa på den här höjden? Man måste sjukskriva sig en vecka. För att inte tala om att gå upp för en backe. Man blir till och med andfådd av att sova.

Det har varit resor kors och tvärs, nya hotell, nya planer, nya bollar, nya spelare, ingen Alexandersson, tidigt på säsongen med mera, med mera. Dessutom; Ecuador förlorar aldrig här.

Spelarna gjorde vad man kunde förvänta sig av dem – och lite till. Punkt.

Däremot; när det gäller januari-resornas fortsättning står jag fast vid det jag skrev efter Saudi i fjol: går det inte att hitta vettiga resmål och motstånd – lägg ner. Hongkong (-04) och USA (-05) var bra, Saudi (-06) och Sydamerika (-07) mindre bra. Det borde till och med Kentaro Group inse.