Tripp, trapp, trull. Dåligt, bättre, bra. Så kan väl den här januari-resan sammanfattas. 1-1 mot Ecuador i Quito i sista matchen är ett bra resultat, även om Ecuador vilade flera av första matchens mest tongivande spelare. Och när de väl hamnade i underläge, då ökade de takten ordentligt.

Jag har varit på landslagets fyra senaste januari-resor. Så här har det varit:

Hongkong (2004) L L L
USA (2005) L L L L
Saudi (2006) L
Sydamerika (2007) L L

Betyget omfattar motstånd, resultat, yttre förutsättningar. Årets resa är knappt godkänd, mest på grund av alla märkliga förflyttningar, spelplatser och speltider (heja Kentaro). Spelarna har gjort vad man kan kräva av dem och lite till – förutom i första matchen mot Venezuela som var ett riktigt bottennapp. Mina topp tre:

1. Daniel Nannskog.
2. Max von Schlebrügge.
3. Samuel Holmén.

Precis färdigjobbad, ska käka lite nu, sedan flyger vi hemåt i morgon eftermiddag svensk tid. Två veckors jobb är över, nu blir det inte många knop på ett tag. Förutom att den där jäkla reseräkningen måste skrivas ihop, ligger ute med skapligt mycket pengar…

Den som inte söker, han finner. På väg till matchen hittade jag ett par till skor till flickvännen och visade dem för den tidigare så skeptiske (före detta) TT-Johansson – som tvingades backa från sin bestämde tes att det inte går att köpa skor till flickvänner:
– De där tror jag fan hon kommer att gilla, sa (före detta) TT-Johansson.

Yes!