Avslutade kvällen på Banks hotellrum och en skön dokumentär om Italiens VM-guld -82 och bronset -90. Toto Schillacis kommentar efter semifinalförlusten mot Argentina var bara den värd entrépengen: ”Jag satt kvar i två timmar i omklädningsrummet, grät och rökte”.

Wennman jr plåtade Låt oss dansa-Ekwall och hans fröken i en trappa på vårt hotell, men intervjun gjordes tydligen hemifrån via telefon. Skandal, det snacket hade jag gärna tagit… Såg programmet för första gången i fredags och måste säga att min vän och ledstjärna inom sportjournalistiken imponerade.

Låt oss dansa-Ekwall backas upp här i Kairo av Olof Lundh (ni vet han som säljer sig till agenter), han har också börjat blogga, precis som Balkander på GP. Nu är vi alltså fem bloggare (plus alla ”vanliga” reportrar, krönikörer och fotografer) som ganska detaljerat beskriver journalisternas och landslagets liv och leverne. Är ens politiken så välbevakad?