Det har väl inte undgått någon att Göteborgs-Posten gick bort sig rejält med storyn om Henke Larssons mamma. Övriga medier hängde på och nu är Henke nog rätt sur på allihopa, skulle jag gissa. Fast mest på GP.

Det ska dock påpekas att reportern Ulf Niklasson, som skrivit artikeln, är känd som en mycket noggrann och kunnig fotbollsreporter.

Så här förklarar GP:s biträdande presschef Bo Hansson saken:
– Det var ett rent missförstånd. När vår reporter intervjuade Stuart Baxter efter svenska cupen igår kom de in på olyckan. Vår reporter var säker på att de pratade om Larssons mamma och Stuart Baxter var helt inne på att de pratade om Omotoyossis. Jag har själv hört inspelningen och vår reporter arbetade efter mallen. Efteråt ringde vi dessutom till HIF:s presstjänst och de bekräftade vår story, säger Hansson till resume.se.

Givetvis är allt väldigt, väldigt olyckligt och bara att beklaga det obehag som drabbat Henke och hans mamma.

Men om Henke, likt majoriteten av våra stora idrottsstjärnor, låtit EN reporter på varje större tidning- och tv-redaktion ha hans telefonnummer, hade de medier som tvivlade på GP:s artikel kunnat ringa och kontrollera saken sent i går kväll. Då hade hela den här historien stannat vid en spalt i GP, om ens det. Lite får han faktiskt skylla sig själv.

Hur som helst är detta den överlägset största anka inom sportjournalistiken sedan jag började 2001.

Till sist; riktigt bra krönika i Sportbladet av Jennifer Wegerup. Den kom lite fel dag, bara…