Har inte hunnit skriva förrän nu tack vare det totala kaos som uppstod i samband med matchavslutningen.

När svenskarna, efter en kvarts överläggningar, sprang in på planen igen och jublade och 0-3 kom upp på resultattavlan, är jag glad att jag hade anat vartåt det lutade och hade packat mina prylar. Det började nämligen vina saker ner över pressläktaren. Jag fick en halv Carlsberg över mig innan jag kom i säkerhet.

Åsikterna går i sär om det var rätt eller fel av tyske domaren Fandel att bryta. Jag stötte på Patrik ”Bjärred” Andersson direkt efteråt:
– Domaren kunde bitit ihop. Fotboll ska avgöras på planen, sa ”Bjärred”.

Håller inte med. Domaren tog det beslut han skulle ta enligt regelboken – och han gjorde det för fotbollens skull. Vi ska inte acceptera det som hände i Parken.

Sedan blev det ett jävla race. Ingen visste var den mixade zonen låg dit de svenska spelarna skulle komma. Jag tog rygg på Niklasson på GP – han är två och en halv meter lång – men tappade ändå bort honom i folkhavet utanför arenan.

Hamnade mitt i en enorm kö av supportrar som slussades ut genom en trång passage och plötsligt kom en ambulans körande rakt genom folkmassan. Det sprang skrikande, orangeklädda vakter framför som mer eller mindre knuffade undan oss så ambulansen skulle få fri väg.

Mötte U21-kaptenerna Tommy Söderberg och Jörgen Lennartsson men de hade ingen aning om var svenskarna höll till.

Fick kontakt med min kollega Petra Thorén på mobilen och vi skrek i lurarna för att höra varandra, då dyker hon plötsligt upp bakom mig, och vi hittade den mixade zonen precis när spelarna började komma.

Klocka var runt elva när vi pratat med alla och då började nästa bekymmer; att få tag på en taxi tillbaka till hotellet.
– Det är 21 före oss i kön, meddelade Thorén uppgivet och vi gick ner på gatan för att vinka in en.

Foto-Wenmman ringde, han hade gett upp taxi-letandet och börjat gå de tre, fyra kilometerna hem med sin kamerautrustning på ryggen.
– Om ni får tag på en taxi, plocka upp mig på vägen, sa Wennman.

Ordentligt stressade lyckades vi till slut få tag på en taxi och tryckte in fyra pers i baksätet och störst där fram. Vi såg den vandrade Wennman halvvägs till hotellet men hade varken tid eller plats att ta upp honom vilket resulterade i kvällens bittraste SMS en stund senare:
– Kuk. Fitta. Balle. Ni kunde väl tagit mina saker i alla fall.

Snabb tidningsplanering över telefon med cheferna i Stockholm och sedan var det intensivt jobb i tre timmar, förlängd deadline. Simon Bank blev klar tidigare och fixade fruktsallad och öl som vi varvade ner med efteråt.

Nu har jag sovit några timmar och tänkte testa den fruktade slänggungan innan vi flyger hem. Det blir en promenad i parken jämfört med gårdagskvällen.