Det finns de som säger att Grimsta IP är en spelplats som inte hör hemma i fotbollsallsvenskan. Men jag vet inte jag…tycker nog att Grimsta IP går att leva med om man är ett bottengäng utan direkta ambitioner på just arenaområdet.

Däremot måste någon inom BP – styrelsen, säkerhetsavdelningen (finns en sådan förresten?), spelartruppen, ja vem fan som helst – agera med kraft mot de supportrar som skämde ut sig och störde ordningen under matchen mot Halmstad.

En bit in i andra halvlek lämnade nämligen en majoritet av BP:s klack sin anvisade plats på läktaren. Det handlade om fyra personer – tre män och en som var antingen man eller kvinna, det gick inte att avgöra från min plats på ”pressläktaren”. Den ene skrek i en megafon, den andre hamrade på en trumma, den tredje gick bara runt och skrek, och den fjärde, som var antingen man eller kvinna, drack apelsinfestis och verkade allmänt malplacerad.

Tillsammans utgjorde de en bedrövlig syn och förde ett förfärligt oväsen vilket innebar att det från min plats på ”pressläktaren” var fullständigt omöjligt att koncentrera sig på matchen under några minuter i mitten av andra halvlek.

Som sagt; ut med packet från Grimsta.

Matchen? En gåta.

Halmstad – med chans på SM-guld vilket borde vara tändvätska för två – svarade för en medioker första halvlek.
Spelarna var snudd på förlamade i inledningen. Jag tror inte att HBK vann en närkamp första kvarten. Andra halvlek var klart bättre, men det räckte bara till en poäng och nu är chansen att vinna SM-guld i princip borta.
Hur kan ett topplag falla igenom så totalt i en halvlek, för att sedan gå ut och göra 45 ganska bra minuter?
Tränaren Janne Andersson försökte förklara:
– Jag vet inte, jag har inget bra svar på det. Fotboll är ingen fast vetenskap, det är ett spel mellan människor, och ibland är det ett helvete att få ihop det, kan jag säga.

Vasasällskapet – utan den knäskadade mig själv – stod däremot upp och tog tre nya poäng. 1-0 borta mot Storskogen, Haag på straff. Division fyra nästa.