Jag har gjort något av det elakaste man kan göra. Nu tror ni säkert att jag har skrämt ett barn, skjutit luftgevär på en kanin eller något annat tarvligt, men det är betydligt värre än så.

Jag har ställt ett piano i lägenhetshusets grovsoprum.

Nu sitter jag här och flinar och tänker på de stackars sopgubbarna som på måndag måste göra sig av med eländet. Om jag har dåligt samvete? Inte alls. Pianot var inte mitt, det var Fröken Frändens och hade gått sönder, och jag hjälpte egentligen bara till att få väck skiten från min lägenhet som hon en gång hyrde.

Fast sedan får jag ändå lite dåligt samvete à Fröken Frändens vägnar. Tycker ni att jag ska ställa en flaska vatten på pianot? Om sopgubbarna skulle bli törstiga, alltså?

Blev som sagt intervjuad glife.se häromdagen och resultatet kan ni läsa här.

Niclas Alexandersson missar matchen som jag och farsan ska bänka oss framför i morgon: Malmö-Blåvitt.
– Bra, då är han med de två sista matcherna istället, säger farsan som numera inte låter några händelser påverka hans tro på ett blåvitt SM-guld.

Jag är inte lika säker…men jag vet å andra sidan inte vilka som skulle vinna i stället…nu när AIK är borta…?

Är ledig fram till tisdag då landslaget samlas i Stockholm. Först Liechtenstein, sedan Nordirland.