Nationalarenan, ja. Eller Swedbank Arena som vi ska säga från och med nu. 153 miljoner kronor (12 miljoner om året mellan 2012 och 2023 samt en mindre summa under byggnadsåren) känns som småpengar. Eller som en mejlare uttrycker det: ”en ankfjärt i universum relativt byggkostnaden på cirka 1,9 miljarder”.

Målsättningen lär från början varit att ta in 18 miljoner om året för namnrätten – men man fick alltså backa med en tredjedel.
– Slutresultatet får framtiden utvisa, men en realistisk värdering av namnrätten är närmare 200 miljoner kronor (över en tioårsperiod), sa SvFF:s generalsekreterare Sune Hellströmer i min artikel från i maj.

Nu blev det alltså 153 miljoner över en tolvårsperiod.

Projektets företrädare skyddar sig med att Swedbank ”medverkar till finansieringslösningar” – det ska ju lånas en miljard eller två för att bekosta bygget och då är det bra att ha en bank med på båten – men det hade man väl rimligen kunnat få ändå?

Å andra sidan är 153 miljoner också en hel del pengar och om det var det högsta budet så var det väl lika bra att ta det. Jag köper nämligen Sune Hellströmers resonemang att det är en ny tid där idrottsarenor inte längre döps efter Sankt Örjan.

Den klubbledare jag precis pratade med beskriver det som en ”hyfsad deal”.
– Det går inte att få så jäkla mycket mer för ett arenanamn i Sverige, säger en annan.
– Helt ok, säger en tredje.

Prislappen på en sådan här affär bestäms mycket utifrån hur många evenemang som planeras. Ju fler evenemang, desto dyrare att köpa namnrätten. Mot bakgrunden av att Swedbank Arena planerar 65 evenemang om året – över ett evenemang i veckan – så menar bedömarna att förbundet pressat fram så mycket pengar som går att få i Sverige.