Har pratat en del med Djurgård…f’låt Brommapojkarnas Markus Karlsson i dag. Jag tycker han reder ut sin besvärliga situation ganska bra.

Länge sedan man hade med Karlsson att göra, men det är en skön snubbe.
– Ska du göra comeback i Ljungskile? undrade han.
– Ja vad fan, jag väger bara fem kilo mer nu, det går jag ner på en månad.
– Jo jo, men du vägde ju fem kilo för mycket redan då.

Måste dessvärre erkänna att Karlsson är ganska rätt på det.

Har ännu inte fått tag på klubbdirektören Hasse Hagberg, men han har väl fullt upp med att söka reda på Ljungskiles matchtröjor. Senaste jag hörde skulle han ut i viken utanför Lyckorna med byns största trål. Enligt uppgift hade Jörgen Wålemarks nia eventuellt åkt i under segerfesten.

Min högt ärade vän och kollega Johan Flinck avslöjade precis att han inte sett Scarface. Och sjönk därmed rejält i mina ögon.

Mer Markus Karlsson. Frågade hur det kändes att vara i hetluften igen.
– Ja, det var ju ett tag sedan. Man får inte så mycket gratis när man spelar i Brommapojkarna. Men jag har inget ”Kalmar FF”-behov av att framhäva mig, jag klarar mig utan det.
”Kalmar FF”-behov?
– Ja, det har de väl? Jag läser ju er tidning på nätet på morgonen och så fort de får chansen måste de vräka ur sig så mycket som möjligt om allt och alla. De kanske skulle lägga fokus på sig själva i stället. Men det får stå för dem.

Där håller jag inte riktigt med. Jag tycker att Henrik Rydström och kompani är friska fläktar i det som tränaren Nanne Bergstrand kallar ”såpoperan” (allsvenskan alltså).
– Så är det ju. Men jag kritiserar det inte, jag analyserar, förklarade Nanne.

Nu viker jag ner mig ett par dagar för att komma riktigt hungrig till allsvenskans sista omgång. Det kan ju faktiskt bli pytt på söndag kväll.