Speciellt när det inte behövs.

Patetiskt.

…att förlora ett vad som var så givet.

Men jag fick rätt om Wernbloom i alla fall och det känns kul. Den gamle kan fortfarande typ…men ärligt talat…har man följt träningarna här nere har det varit uppenbart att Wernbloom och Rade skulle starta på topp.

…och nej, jag har inte börjat snusa.

Ännu.

Märklig kväll i går.

När vi kom till Hermosa Beach tyckte jag att jag kände igen mig och efter ett tag insåg jag att jodå…det var här jag var 2005. Efter en blöt kväll på en irländsk pub snodde jag en taxi mitt framför näsan på några lokala gangsters som försökte slita upp dörren och bankade på taket medan jag skrek åt den förvånade chauffören att köra fort som fan.

I går startade vi på Club Sushi (löjligt namn, löjligt god mat) och jag skrattade gott när servitrisen krävde leg av Blanco, 24. Men det skrattet fastnade i halsen när även jag fick visa leg. TT-Skiöld, 40+, och Leffe Boy, 60+, slapp undan, men Robbie Lauler, 32, fick alltså visa leg för att få beställa ett glas vitt till förräten på en restaurang klockan sju på kvällen. Visst är Amerika fantastiskt?

Efter maten började de riktiga problemen.

Vi planerade en sängfösare hos irländaren men i entrén blev vi återigen tvungna att visa leg. Den här gången skulle även TT-Skiöld, 40+, fram med ett id men han hade inget, och mitt pressleg godkändes inte.
– Passport? undrade vakten som var en trög och otrevlig fan, och inte blev han på bättre humör av att en rejält upprörd TT-Skiöld väste ur sig ett ”fuck off”.
Proceduren upprepades på två pubar till och då var TT-Skiöld så förbannad att han skakade. Som tur var hittade vi en restaurang med trevlig uteservering där vi blev insläppta och kunde ta en lugnande stänkare. Visst är Amerika fantastiskt?