Jag har följt Rikard Norlings AIK på nära håll i drygt tre år nu. Jag har trott på idéerna, jag har sett framstegen och imponerats av spelet när det har fungerat och imponerats av tendenserna till spel när det inte fungerat.

Anledningen till min bergfasta tro på AIK har alltid varit den samma: det har handlat om en tränarduo med en klar spelidé, en förening med en tydlig värvningsstrategi och en bred trupp med mycket kvalitet där alla spelare vetat exakt vad de ska göra ute på planen. Sedan har AIK inte räckt hela vägen, men det har berott på tillfälligheter samt att någon annan varit lite bättre – AIK var nära både i fjol och förfjol.

Senaste tiden – men framför allt i går – såg jag ett AIK som fortfarande har en bred trupp med mycket kvalitet, men som uppträder helt utan spelidé, där nio av 14 man (undantagen är Pierre Bengtsson och Nils-Eric Johansson) agerade helt utan självförtroende och aning om vad de egentligen skulle göra ute på planen, antagligen förvirrade av ständiga ommöbleringar i startelvan och nya, fantasifulla spelsystem.

Hur kunde det bli så här, Rikard Norling och Ola Andersson?

Jag vet inte om det hänger ihop med att AIK som klubb blivit allt mer sluten, mer och mer stängd och svåråtkomlig. När AIK spelade i superettan knuffade Nebojsa in mig omklädningsrummet efter en match och sa att dit in skulle jag alltid vara välkommen. Nuförtiden får man vara glad om man blir insläppt på Råsunda, medan andra toppklubbar typ Elfsborg och Blåvitt kör med öppna armar. Malmö FF har under ett par år hållit på med samma skit som AIK nu börjat med och det verkar mest skapa negativa spiraler.

Eller hanteringen av Dulee Johnson-härvan…han grips för olovlig körning och misstänkt rattfylleri, men får träna och spela som vanligt, han spelar seriepremiären, SEDAN stängs han helt plötsligt av från all träning och match på obestämd tid utan att vare sig fans, lagkamrater eller media får reda på varför. Själv sitter han hemma framför tv:n och skickar svårtolkade bullentiner via sin egen hemsida om att han mår bra och allt är frid och fröjd, medan agenten uttalar sig om att det blir allt svårare att få honom såld till en acceptabel prislapp…detta är sanslöst dåligt skött av alla inblandade.

Till råga på allt börjar Norling på eget initiativ tala om att han kanske snart försvinner från klubben på ett eller annat sätt…bra tajming.

För AIK-ledningen handlar det om att rannsaka sig själva, börja om från noll, back to basic med allt man sysslar med. Det är inga tillfälligheter att krampar i match efter match och att kritiken växer utifrån om alla möjliga småsaker. Mardrömssäsongen kan vara ett faktum innan fotbolls-EM börjat.

Elfsborg? Jag tackar för uppvisningen. Både på planen och i bemötandet av oss journalister.