Jag trodde på 1-1 och straffar vilket det länge såg ut att bli…och det var nog just vad Arsenal hoppades på, i alla fall om man köper min analys av vad som hände i första halvlek: Arsenal försökte spela italienskt efter sitt 1-0, drog sig tillbaka och gav bort matchen till Liverpool. När Arsenal väl anföll gick de upp med få spelare, var utspridda och viljelösa och blev ett enkelt byte. Jag trodde inte att Arsenal kunde spela så…och det kunde de inte heller. Jag skulle beskriva det som ett taktiskt misstag av hyllade Wenger, och på så sätt blev det en annan matchbild än den man hade väntat sig, men också en helt rättvis seger för Liverpool när Torres gjorde som stora spelare gör i stora matcher – vräkte upp avgörandet i krysset ur ingenting. Se och lär, Zlatan.

…satt jag och skrev med tio minuter kvar och kollade inte så noga vad som hände när jag plötsligt hör Strömblad gå upp i falsett, och innan jag hinner lyfta blicken från lilla skärmen till stora skärmen har den där spolingen Svennis plockade med till VM löpt från ena straffområdet till andra och serverat Adebayor öppet mål. Vilken chock, vilken sorg.

…jaha, vad ska jag nu skriva, tänker jag, men hinner inte fundera länge innan Strömblad börjar gapa på nytt, och jag ska erkänna att jag missade att Babel ens var inne på planen men straff fixade han, och fram kliver min favoritlagkompis Steven Gerrard och vräker upp bollen i andra krysset med tysk iskyla.

…i det här läget ger jag fan i att skriva och ringer Dagchefen för att kolla om han tycker matchen är het och Dagchefen är ju egentligen inte dum så det tycker han naturligtvis.

…nu vet jag inte om det finns så mycket mer att skriva egentligen, mer än att jag tycker ganska synd om Arsenal som gick miste om en solklar straff i första mötet, medan vår egen Peter Fröjdfeldt aldrig tvekade att blåsa i kväll med sex minuter kvar och 2-2 vid en situation som efter ett par repriser går att diskutera.

…Liverpool är på många sätt 2000-talets fotbollslag så här långt. Omöjligt att inte fascineras av den unika blandningen kvalitet/vinnarmentalitet som kryddas med Rafa Benitez taktiska fingertoppskänsla.

…till sist; när såg man senast ett så här intensivt och hett dubbelmöte i världsfotbollen? United-Roma följer jag via text tv.