Kvällen tillbringade jag på Stockholm Stadion där jag såg Ljungskile träffa varenda stolpe och ribba som fanns, och när de sedan lyckades få bollen innanför ramen var Jan Tauer där och rensade på mållinjen. LSK var värda minst en poäng efter ”Kärnas” påpassliga ribbreturmål och det tycker jag inte bara för att jag har spelat där en gång i världen – ni kunde till exempel läsa mina rader i matchprogrammet om att ”allt annat än 5-1 till Djurgården skulle förvåna mig”.

”Kärna” samt skadade Robban Johansson är enda spelarna (tror jag) som är kvar från min tid. Snackade lite med målskytten efteråt och han såg redan fram emot nästa utmaning – fem timmar poker i spelarbussen hem.

Djurgården vann, är obesegrade och ligger tvåa i allsvenskan…men har trots allt en hel del att snacka om ute på Kaknäs.

Edwin Phiris armbåge i nacken på Mikael Dahlberg var inte vacker – tar Granskningsnämnden upp den, jag tror nämligen inte att domaren såg?

TV-kanalens fotbollshemsida rapporterar om ett krismöte, dagensmedia.se om ett annat. Förbundet och Sef har en del att stå i just nu.

Henrik Larssons dominanta insats i Skånederbyt har fått experterna att vakna och vilja se Henke i EM. Det var på tiden, men de har ju å andra sidan haft fullt upp att snacka Sebastian Rajalakso. Jag kände exakt samma sak när jag såg Henke dominera mot Bordeaux i höstas, och bara en skada kan få mig att ändra åsikt – självklart ska Henke spela EM, allt annat är ett resursslöseri av cruyffska mått (och han kunde ju faktiskt skylla på att familjen stod under kidnappningshot).

…med Henke och Zlatan på topp vinner Sverige EM, så är det.

Fem dagar till nästa allsvenska match. Rena semestern. Kan bli svårt att skapa intresse för de svenska cupen-matcher som petats in där emellan. På första maj av alla dagar.