Jag la mig alltså i soffan mätt och belåten, och väntade in hockeyn men halv nio sov jag som en gris och när jag vaknade halv elva orkade jag bara stänga av TV:n, svälja lite tandkräm och gå raka vägen till dubbelsängen.

På morgonen hörde jag att Sverige inte haft nån chans mot kanadickerna så det var väl tur att jag inte orkade se eländet. Nog om det här nu (jag konstaterar att hockey inte är något att ha, av den enkla anledningen att det också är en sport där spelarna alltid skickar ner pucken i sarghörnet i stället för att gå rakt på mål samt en sport där det anses tufft och häftigt att slå varandra på käften).

I dag har Vasasällskapet besegrat ett gäng som går under namnet ”FC Krukan – Lirarnas lag” med 1-0 (Haag). Det var ingen stor division IV-match och egentligen bara ett lag på planen. Jag tror inte att ”FC Krukan – Lirarnas lag” hade ett enda avslut på mål, trots att vi fick en gubbe utvisad tidigt i andra halvlek. ”FC Krukan – lirarnas Lag” saknade, trots sitt fyndiga smeknamn, helt spelidé framåt. Efter matchen tyckte ”FC Krukan – Lirarnas lag” att vi hade gnällt på domaren för mycket och det gjorde vi i och för sig…men fotboll handlar mig veterligen inte om att gnälla så lite som möjligt utan om att skapa chanser, göra mål och ta tre poäng. Lirarnas lag får kämpa vidare i tabellens nedre regioner medan Vasasällskapet biter sig fast i toppen.