Han såg lite lätt besvärad ut Zlatan när han försökte lämna Ennio Tardini med halva Milano hängande på ryggen och ett dussin fotografer framför som spärrade väggen.

Men Zlatan tog sig ur kaoset lika skickligt som han hanterade det stora tryck han sprang in på planen med: bara 0-0 borta mot Parma medan Roma ledde med 1-0 mot Catania.

Zlatan behövde nio jävla minuter, sedan gjorde han en sådan där skön liten sidledssläppning av bollen när motståndarbacken trodde han skulle gå rakt fram, avancerade med ett perfekt tillslag och precisionssköt lågt i bortre. Ett mål signerat en mästare och alla som trodde att jag skojade när jag skrev att ”med Henke och Zlatan på topp vinner Sverige EM” kan ju tänka över det där ett varv till.

Zlatan kunde gjort hattrick under sitt dryga halvtimmesinhopp, men det blev i alla fall ett mål till, när han tajmade ner ett inlägg från Maicon (tror jag) och satte bredsidan på bollen från ett avstånd där ingen målvakt i världen hinner reagera. Världsklass det också.

Inter är mästare igen och det var Zlatan Ibrahimovic som ordnade titeln, ganska gött att kunna skriva de raderna.

Zlatan är nu i en position där han kan gå ut och kräva en ordentlig Champions League-satsning – Inter har per i dag inte ett lag som utmanar de tyngsta i fotbolls-Europa. Får Zlatan inte se den satsningen blir jag förvånad om han är kvar i Milano till hösten.