I kväll var första gången jag njöt av EM men det har sin förklaring. Vi tar det från början.

Vi spelade fotbollsmatch på det stenhårda konstgräset – jag spelade givetvis barfota för att inte trampa hetero-Bardell på tårna, de andra spelade i skor. Efter att ha vunnit två rätt svettiga motlägg mot just hetero-Bardell samt Farsan skulle jag göra en tvärvändning och söka Fitness framför mål. Då släpper en stor del av trampdynan, jag skaver alltså bort ett gigantiskt område under foten, vi snackar en skinnslamsa stor som en plånbok rakt under foten.

Jag spelar givetvis färdigt matchen – Fitness, Kaninen och jag faller på repet mot Farsan, hetero-Bardell och Lastby, men efteråt hoppar jag på ett ben bort till apoteket, köper tejp, kompresser och desinfektionsspraj.

Att stoppa in foten i duschen var en plåga, när jag sedan sprejar på desinfektionsmedlet upplever jag en smärta som jag aldrig upplevt tidigare. Jag skrek rakt ut på mitt hotellrum. Då har jag ändå brutit armen, fotleden, kört in i ett träd med en trimmad 80-cross samt knäat en gatstenskant efter att ha frontalkrockat med moppen med en Saab 9000. Men den smärta jag upplevde i eftermiddags måste varit jämställd med att föda ett par trillingar. Svetten rann om kroppen när jag vinglade ner till hotellreceptionen, bad om smärtstillande som jag sköljde ner med en femma Jack Daniel´s från minibaren.

Tanken var sedan att börja jobba, men då var det Tyskland-Kroatien på TV och jag tänkte att nu är jag fan värd lite lugn och ro. Lastby, Farsan och jag smet in på en intilliggande pub, sänkte två kalla och njöt av matchen.

Min EM-vinnare Tyskland kändes dock rätt bleka mot ett mäktigt Kroatien. Vi får väl se det som ett nödvändigt hack på vägen. Kroatien trodde jag på inför VM 2006, kanske blommar de nu i stället. Eller också är det som kompis Kalle som hejar mer på Tyskland än Sverige påpekar:
– Tillfälligt grus. Efter den tyska vreden Frings just nu sprutar ur sig kommer vi gå som en trimmad Audi mot final.