Ja herre jävlar, man lär sig något nytt varje dag…i alla fall varje mästerskap. Jag hade aldrig sett detta ryska gäng spela fotboll innan EM, jag hade aldrig hört talas om Andrei Arsjavin (nåja) eller om den där anfallaren och framför allt inte om den där nummer sju.

Jag hade heller inte, trots att jag umgås ganska mycket med killar som Bank och Niva och massa andra fotbollsexperter hört någon nämna att Ryssland kan spela sådan fotboll som de gör, att Andrei Arsjavin är en av Europas bästa släpande forwards, jag hörde ingen prata om den där anfallaren och definitivt inte om den där nummer sju. Alla har vi pratat om Frankrike och möjligen Tyskland, men Ryssland…njet.

Jag tror helt enkelt att de flesta är ganska förvånade och jag är helt övertygad om att den som underskattade detta gäng mest – i alla fall där det fick störst konsekvenser – var Gråskallen, möjligtvis kan han skylla på spionen Göran Göransson. Annars hade det varit helt annat ljud i skällan inför Sveriges match. Att Sverige inte gick in i matchen med samma respekt som inför Spanien kostade oss en plats mot Holland i kvarten. Jag är inte så säker på att vi hade förlorat den.

…Sveriges EM kan med facit i hand sammanfattas som att vi hade full koll på Grekland, Spanien-matchen gav sig själv medan Ryssland på sätt och vis glömdes bort. Av alla.

I går stod jag i den mixade zonen och väntade på Arsjavin som satt fast i dopningskontrollen, i stället fick jag åtta minuter med lagkamraten Diniyar Bilyaletdinov (en av få ryssar som pratar engelska, läs artikeln här). Bilyaletdinov är mittfältare och byttes in en halvtimme från slutet. Jag bad honom jämföra skillnaden i mötena Sverige/Holland:
– Sverige var starkare, mer fysiska. Mot Sverige kom vi in i svackor, det gjorde vi inte i dag. I dag gjorde vi tre mål, mot Sverige blev det två och mot Grekland bara ett. Vi utvecklas för varje match, sa Bilyaletdinov.

…det gör Ryssland sannerligen och nu hoppas jag på drömfinalen som jag ser det i detta EM – Tyskland-Ryssland.

Snackade även med Henke Larssons gamle kompis Giovanni van Bronckhorst:
– Vi hade inte kraften att stå emot Ryssland i förlängningen. Du kunde själv se att många av våra spelare var helt slut, sa han och det är bara att instämma; ryssarna springer oerhört mycket och de springer snabbt, men framför allt – de springer rätt.

…sedan ska vi inte glömma att om ryssarna känner för att vila en sekund eller två skickar de bara fram den där nummer åtta, mittbacken Kolodin, som har ett skott jag inte vet när jag såg senast. Kolodin hade – skulle jag tro – spelat en central roll om han så fått chansen mot Operation Barbarossa, ett sådant skott har han.

Springa snabbt och rätt ska jag förhoppningsvis göra nu, till mitt flyg till Wien.