Ett sömnpiller anser säkert många om Spanien-Italiien fram till straffavgörandet, men jag tycker att sådana matcher har sin charm de också. Det är fascinerande hur Italien går in för att stänga varje yta, hur lite de släpper till (Chiellini!) trots att de ställs mot världens kanske passningsskickligaste landslag.

Glöm heller inte att målchansmässigt var matchen relativt jämn, det var i princip inga chanser alls och lagen skapade ungefär lika många mållägen vardera. Men Spanien försökte mer, det ska erkännas, även om jag tror att ryssarna skickar dem all världens väg…i alla fall hoppas jag det.

…det var säkert 30 grader varmt ute vilket kan ha bidragit en aning till det låga tempot. I mixade zonen var det 130 grader, vilket däremot inte påverkade tempot på samma sätt – de spanska radiojournalisterna rapporterade med en intensitet som om Jesus i egen hög klivit ner igen.

…själv lyckades jag efter en del armbågande samla ihop quotes från Cesc, Casillas och Buffon. Det var ungefär vad som behövdes till dagens tidning.

Vi hängde kvar i mediecentret en stund innan vi tog en taxi till McDonalds och promenerade sedan vidare genom den tropiska Wiennatten till vårt hotell med varsin bättre burgare i näven, Bank, Lastby och jag. Grann Garå gick åt ett annat håll och Niva fortsätter att spara pengar åt företaget, han tog tuben.

På hotellet insåg jag att jag för första gången under mina resor glömt av vilket rumsnummer jag bor på.
I think it is 129, sa jag till nattportiern.
– No, we made it easy for you – 222.

…att jag lyckades glömma det tyder på att jag haft en del att stå i.

I dag blir en dag för vila, kontemplation och eventuellt ett tivolibesök. Vi har nämligen lokaliserat ett tivoli som har en åkattraktion värre än helvetesgungan i Köpenhamn.