Startsida / Inlägg

Funderingar kring ett nytt spelsystem

av Robbie Lauler

5-3-2 i försvar, 3-5-2 i anfall.

Med tre centrala mittfältare behöver forwards inte längre jobba hemåt för att hjälpa två centrala mittfältare utan kan koncentrera sig på offensiven.

Tre centrala mittfältare innebär att det finns plats för Kim Källström.

Så långt är jag med.

Så långt är testet logiskt eftersom landslagets största problem de senaste åren varit att man blivit överkörda på mitten när det bränt till mot bättre motstånd. Gråskallen har visserligen aldrig erkänt det direkt efter en förlorad match, men då ska man komma ihåg att i Gråskallens krig att veta bättre än media är sanningen första offret. Men ibland har vi runtomkring uppenbarligen rätt och det är positivt att Gråskallen nu sväljer stoltheten och söker en lösning på det centrala mittfältsproblemet som i grund och botten naturligtvis inte är hans fel, utan helt enkelt beror på att Sverige inte har tillräckligt bra centrala mittfältsspelare och inte haft det sedan Jonas Therns och Stefan Schwarz dagar.

Däremot vet jag inte om det är lika positivt att fyrbackslinjen överges. Det förstår jag inte riktigt. Jag tycker det hade varit betydligt mer intressant att se ett 4-2-3-1 med Zlatan ensam på topp.

Dessutom får jag inte riktigt ihop hur Gråskallen har tänkt spela. Det besvaras egentligen först när startelvan mot Frankrike presenteras senare i kväll. Är det mer av ett 5-3-2 (alltså med ytterbackar som Stoor och Wendt på kanterna) eller är det mer av ett 3-5-2 (med till exempel Chippen och Micke Nilsson på kanterna)?

Min spontana tolkning var att det mer handlade om ett 5-3-2 där ytterbackarna ska kunna att gå framåt, snarare än ett 3-5-2 med yttermittfältare som hjälper till i defensiven. På gårdagens träning var det också så Sverige spelade…5-3-2 med Stoor till höger och Wendt till vänster. Men att döma av hur ”alla andra” tolkar saken kanske jag har fått allt om bakfoten?

Som sagt, träningslandskampen mot Frankrike ger svaret, även om svaret faktiskt kan vara att det växlar utifrån motståndet. Vissa matcher kanske det blir Stoor och Wendt, andra matcher Chippen och Micke Nilsson (jag exemplifierar med de ytteralternativ som är med i truppen den här gången).

Ska Sverige till exempel spela trebackslinje mot Portugal i VM-kvalet senare i höst? Mot Ronaldo och kompani? Jag har svårt att se det hända.

Sedan får vi inte glömma en sak; 0-3 mot Frankrike och modellen lär skrotas för gott, även om Gråskallen hävdar att han ska ha mer tålamod än efter 4-5-1-försöket mot Tyskland 2006.