Sett till matchen i går, enbart matchen, är jag beredd att satsa syrrans pojkvän på att Gråskallen aldrig nånsin kommer spela 3-5-2 i en match som betyder något.

Men då ska vi komma ihåg följande: Sverige har haft två träningar och tre teoripass om den här förändringen som faktiskt är ganska omfattande. Jag tror att gårdagens insats mot Frankrike gav tillräckligt mycket mersmak offensivt för att Gråskallen tänker jobba vidare med idéen, prova den på nytt mot Holland i november och sedan kanske systemet är flygfärdigt att användas då och då mot vissa motståndare från och med våren 2009 eller sommaren 2010, typ.

Det skulle vara en skräll om Sverige ställer upp i ett 3-5-2 borta mot Albanien, men visst, det är inte omöjligt, som Gråskallen sa. Även om jag tror att han för stunden nöjer sig bra med att ha fått ge folk framför TV:n lite underhållande fotboll i ett läge där han och hans landslag kanske inte stod så högt i kurs.

Mot Albanien spelar vi så här, tror jag:

Isaksson
–
Stoor, Mellberg, Hansson, Nilsson
–
Chippen/Elmander, Andersson/Linderoth, Svensson, Källström
–
Henke, Zlatan

Problemen är flera som jag ser det. De tre mittbackarna måste hitta ett naturligt samarbete där alla tre är klara över när de ska centrera, när de ska falla, när de ska stöta, vem som ska stöta. Mot Frankrike fanns en och annan skönhetsfläck i det samarbetet.

Problem två är kanterna. Chippen fungerade inte alls, Mikael Nilsson kändes betydligt tryggare, men bäst av alla i rollen tror jag ändå att Fredrik Stoor är. Över med Nilsson till vänster i så fall, fast där förlorar han sin trygghet. Oscar Wendt var inte alls dum, men känns lite junior i vissa moment. Om nu Gråskallen funderat på det här systemet ”ganska länge”, varför i helvete var då inte Wendt med i EM-truppen? Det förstår jag inte alls. Att hitta två fungerande kantspelare och alternativ till dem är den stora utmaningen – men det görs inte på två och en halv vecka

Offensivt såg jag inga större problem…förutom Chippen då. Flera snygga anfall med mycket folk inblandade. Enda bekymret var att Kim Källström hamnade i knäet på Larsson/Rosenberg emellanåt, framför allt Henke kunde hållit uppe den franska backlinjen bättre. Men det går att leva med, Kim försvann inte helt ur matchbilden som jag var orolig för utan dominerade den snarare i perioder. Men jag förstår inte varför han envisades med att löpa in i straffområdet varje gång det kom inlägg? Bättre att släpa och skjuta eftersom bollen ofta hamnar i ytan utanför. Det räcker om forwards går på mål, en på främre, en på bortre.

Vi gav Kim och Henke + + + + i betyg, sedan var det några treor, några tvåor och några ettor.

…och glöm inte… Zlatan var faktiskt inte med.

Jag gillade Markus Rosenbergs insats. Visst, han missade sådana där chanser som våra mostrar hade satt, men han var där och han löpte fint och rätt i djupled flera gånger. Får Rosenberg lite förtroende i det här gänget kommer målen snart att ramla in.

Gråskallens behandling av Sebastian Larsson ska jag gnälla på en annan dag.