Jag minns att när det nya spelsystemet annonserades på en presskonferens i Göteborg för några veckor sedan talade Gråskallen och kompani om att det är något som ska användas mot bättre motståndare, till exempel i en VM-åttondelsfinal eller hemma mot Portugal i VM-kvalet.
– Tanken är att vi ska ha något att plocka fram när vi möter riktigt tufft motstånd. Det är där vi fått det jobbigt i mästerskapen när vi gått långt. Vi har gått bra i kvalen, men gått på pumpen när vi som nu mötte Ryssland eller Spanien i EM eller Tyskland i VM. Det är framför allt mot de motstånden vi vill förändra något, sa exempelvis mittbacken Olof Mellberg.

3-5-2 borta mot Albanien i den första VM-kvalmatchen vore rejäl gambling, och skulle Blågult gå på pumpen efter att ha startat med 3-5-2 tror jag inte att många som nu hyllar systemet skulle hålla fast vid att det var rätt att använda det i en tävlingslandskamp efter att bara ha testat det en gång samt under några träningspass.

3-5-2 från start och förlust mot Albanien sätter Gråskallen och kompani under en enorm press. 4-4-2 och i stället förändra vid ett eventuellt underläge skulle vara betydligt enklare att motivera.

Mot den bakgrunden ser jag det som mer eller mindre omöjligt att starta med 3-5-2 mot Albanien.

Mot den bakgrunden hade det å andra sidan varit ganska tungt om Sverige visade ett sådant självförtroende att man tror att man kör över Albanien även om man nu startar med tre mittbackar.