Ganska lam landslagsträning i dag där Blågult nötte vidare på sitt 3-5-2, den här gången slipades defensiven. Men så skulle Chippen ta ett hemjobb och precis som i EM mot Grekland gick baksidan lår, fast den här gången höger och inte vänster.
– Fitta, skrek Chippen så det ekade inne på Stockholms Stadion vilket hade gett åtminstone gult i min fotbollsserie.

– Lasse, har du tidigare i karriären funderat på att testa 3-5-2, undrade Esk på DN på presskonferensen.
– Aldrig. Så det var lätt besvarat, sa Gråskallen.

Men då har Gråskallen inte sitt minne med sig. 16 oktober 2002. Sverige-Portugal på Nya Ullevi. 3-2 till Portugal. Svensk trebackslinje bestående av Olof Mellberg, Michael Svensson och Andreas Jakobsson. Niclas Alexandersson och Mattias Jonson på kanterna. Den här gången ska Gråskallen dock inte anklagas för att ljuga, utan det var nog helt enkelt hans minne som sviktade. Eller så menade han att det var Tommy Söderberg som höll i rodret på den tiden.

…sedan dröjde det till augusti 2008 innan Sverige spelade 3-5-2 från start igen. På lördag kan det bli dags på nytt. Om jag har svängt? Nä, egentligen inte. Men skadorna på Chippen och Anders Svensson gör att Sverige plötsligt har en trupp som mer lämpar sig för ett 3-5-2. Mittfältet Nilsson, Andersson, Källström (off), Linderoth, Wendt känns som det bästa Sverige kan ställa upp med utan just nu.

Jag tror ändå på den här startelvan på lördag:

Isaksson
–
Stoor, Mellberg, Hansson, Schlebrügge
–
Nilsson, Andersson, Linderoth, Källström
–
Zlatan, Henke

Jag hade gärna sett Sebastian Larsson, men han verkar vara Gråskallens nya Kim Källström.

Apropå Mellbergs misstag mot Fiorentina, så här säger Olof själv:
– Man känner direkt efter en match vad man gjort bra och vad man har gjort dåligt. Jag vet precis vad jag kunde ha gjort bättre. Bland annat på kvitteringen. Det blir alltid uppmärksammat när det blir ett mål. Jag kunde varit mer aggressiv och chansat lite mer, sådant vet man med sig.

Därmed kan vi avsluta den diskussionen.